foto: Brian Harrington Spier
Jemen är ett helvete på jorden och oavsett de nya förhandlingarna är vägen lång till verklig fred.
Det saudiskledda bomb- och svältkriget som har pågått sedan mars 2015 har skapat vår tids största humanitära katastrof. Nyligen larmade FN om att Jemen hotas av en svältkatastrof som kan bli den värsta världen skådat på 100 år.
Efter en rad misslyckade försök att få till stånd ett vapenstillestånd ställs nu förhoppningar på att de fredssamtal som snart ska inledas i Stockholm ska bli framgångsrika. Men om så blir fallet är långt ifrån säkert. Jemenkriget är kantat av falska fredsinviter och i måndags kväll (den 19 november) genomfördes nya bombanfall mot Hodeida (Al Hudaydah).
Det mer än tre och ett halvt år långa kriget mot Jemen har fram till nu dödat fler än 50 000 människor. En studie som redovisas i brittiska Independent den 26 oktober anger att kriget sannolikt har dödat fler än 70 000 människor, merparten civila. Till det ska läggas alla som har fallit offer för den svält och de sjukdomar som kriget har orsakat. Flera år av krig har skapat världens största humanitära katastrof i Jemen.
Var tionde minut dör ett barn i Jemen som blivit ett helvete på jorden för varje enskilt barn som lever där. Matbristen är akut och 22,2 miljoner av landets dryga 28 miljoner människor – den högsta andelen i världen – är i behov av omedelbara hjälpinsatser för sin överlevnad.
När krigskoalitionen under ledning av Saudiarabien och Förenade Arabemiraten (UAE) i mars 2015 inledde sina väpnade angrepp mot Jemen påstod den saudiska kronprinsen och försvarsministern Mohammed bin Salman att kriget skulle vara över ”om några veckor”.
Tre och ett halvt år senare står det klart att Saudiarabiens krig i Jemen ”är ett misslyckande. Huthirörelsen är starkare än någonsin. Landet närmar sig planetens största humanitära katastrof och flyktingar strömmar in i grannländerna Saudiarabien och Oman. I USA och på andra håll i världen har Saudiarabiens rykte kommit än mer på skam”, skrev en representant för tankesmedjan Council on Foreign Relations, som alltid ansetts stå det amerikanska utrikesdepartementet nära, den 12 november.
Tvivlet om att kriget inte kan vinnas militärt är en orsak till varför Saudiarabien och UAE i förra veckan började tala om ”fred” och avbröt sin länge förberedda storoffensiv mot hamnstaden Hodeida – en slutstrid som riskerade att förvandla staden till Jemens Aleppo och döda 250 000 människor, enligt FN.
Även i juni avblåste den saudiskledda krigskoalitionen sin offensiv för att ge sken av att man vill ge de fredssamtal som skulle inledas i Genève en chans, samtidigt som man fortsatte sin militära uppladdning i förhoppning om att Huthirörelsen skulle ge upp kontrollen av Hodeida. Men så skedde inte, utan hamnstaden, som är en livlina för majoriteten av befolkningen som bor i landets norra del, förblev under Huthirörelsens kontroll.
Huthirörelsen tog över huvudstaden Sanaa (San’a) och stora delar av landet 2014 efter att massiva protester brutit ut mot den nya regeringens, ledda av den förre vicepresidenten Hadi, diktatoriska politik och beslut att dra ned på bränslesubventioner. Hadis regering. som tillsattes uppifrån och baserades på resterna av den gamla regimen som massorna revolterade mot 2011, tvingades på flykt till södra Jemen och Saudiarabien.
I avsaknad av massornas självständiga politiska organisering och demokratiska försvarskommittéer kunde Huthirörelsen utnyttja missnöjet och konsolidera sin förtryckande makt i landets norra delar där man sedan länge har haft en ställning. Idag bor 18 miljoner av landets 28 miljoner invånare i områden som kontrolleras av Huthirörelsen, och för sin överlevnad är de helt beroende av de förnödenheter och mediciner som kommer in via Hodeida. Kriget mot Jemen har inte försvagat Huthirörelsen som dessutom kan inkassera stöd och vinna nya rekryter på grund av det hat som bomb- och svältkriget har väckt. Huthirörelsen backas upp av Iran, men inte alls i den omfattning som Västimperialismen hävdar.
De saudiska bombangreppen har riktats mot såväl skolor och sjukhus som varutillförseln och fiskeflottan. Kriget har slagit ut hälften av landets sjukhus och statligt anställda har inte fått lön sedan hösten 2016.
Landet är idag helt splittrat – i söder styr Saudiarabiens och UAE:s marionetter (övergångsregeringen, landets påstått lagliga regering, har reducerats till noll) och i norr Huthirörelsen. På de gränser som kriget dragit kommer ett eventuellt avtal om eldupphör att slutas.
UAE ger stöd – militärt och politiskt – till separatisterna i söder som vill återupprätta det som en gång var Sydjemen och som även har utkämpat upprepade väpnade strider med saudiskstödda miliser om vem som ska ha makten i södra Jemens storstäder.
Det är inte omsorgen för Jemens invånare som har fått de imperialistiska makterna USA och Storbritannien – som säljer mest vapen till Saudiarabien – att pressa på för att få de krigförande ländernas representanter till förhandlingsbordet, utan skälen är motståndet mot kriget på hemmaplan och rädslan för att ett fortsatt krig äventyrar förbindelserna med Saudiarabiens förbrytarregim.
Det sistnämnda har blivit särskilt framträdande efter att den saudiska regimen med kronprins Mohammed bin Salmad i spetsen beordrat mordet på den regimkritiske journalisten Jamal Khashoggi.
För att om möjligt blidka opinionen mot kriget har Trumpadministrationen sett sig tvungen att mana ”alla inblandade” till samtal om vapenvila innan november månads slut. Det följdes av att Vita huset stoppade tankningen av saudiska stridsflygplan i luften.
Det sistnämnda var en symbolisk och tom åtgärd som gjordes efter samråd med det saudiska kungahuset och syftar till att rädda USA-imperialismens fortsatta vapenleveranser till Saudiarabien.
Det är inte första gången som en paus i kriget har utlysts för att sedan följas av upptrappade strider. Men efter tre och halvt års krig har krigströtthet och politiska svårigheter att driva kriget vidare skapat möjligheter för att det blir samtal i Stockholm, men även efter ett eventuellt vapenstillestånd kommer det att vara långt till verklig fred.
Det är endast om massorna förenas i kamp som under revolutionen 2011, vilken störtade Jemens diktator Saleh, som ett fortsatt blodigt sönderfall av Jemen kan stoppas. Lärarnas modiga strejker för skolan och för att få ut obetalda löner i Huthistyrda områden ifjol och i år i södra Jemen ger en bild av den potential som finns i kampen.
I år har det också genomförts stora demonstrationer i södra och östra Jemen mot de korrupta marionetter som den saudiskledda krigskoalitionen har installerat. Det saudiska styret i Mahrar-provinsen i östra Jemen har av invånarna stämplats som kolonialism (Saudiarabien har tagit över Mahrar-provinsen för att kunna bygga en oljepipeline till Indiska oceanen).
Ett absolut villkor för fred är också att alla utländska styrkor omedelbart dras bort från Jemen och att de ansvariga för kriget samt deras vapendragare i Väst villkorslöst betalar för landets återuppbyggnad.
