av Jonas Brännberg // Artikel i Offensiv
Sarah Häggström gick ut gymnasiet i våras. Efter jobb under sommaren är hon nu en av tusentals ungdomar som på grund av krisen har svårt att hitta jobb.
– Jag jobbade på ett gruppboende som sommarvikariat. Jag kanske hade kunnat fått ett timvikariat där efteråt, men jag ville söka andra jobb för att få mer erfarenhet, till exempel av att jobba i kassa.
Hur är responsen när du söker jobb?
– Ibland har jag fått intervjuer, oftast via telefon. Intervjuerna går ganska fort, bara några minuter, så då kan man inte riktigt visa sitt hela jag. Det känns som man inte får chansen riktigt. När jag gått runt och sökt på butiker är det sällan som de söker folk.
Hur påverkar det dig att vara jobbsökande?
– Man blir väldigt rastlös. Man vaknar varje morgon och tänker ”vad ska jag göra idag då?” och försöker vara produktivt – känna att man gör något. Men utan jobb eller att gå en utbildning känns livet lite tråkigt.
– Många har sagt att nu är det bra timing att utbilda sig, men jag har inte velat utbilda mig ännu utan vill ha ett jobb – dock inget napp ännu.
Hur påverkar det här dig ekonomiskt?
– Jag får hjälp av mina föräldrar när jag behöver det, men det känns stressigt; man vill ju kunna stå på egna ben. Det var så jag tänkte att livet skulle vara när jag gick ut gymnasiet: jobba och spara ihop pengar – att kunna göra vad man vill – men de planerna har gått i kras, så då vet man inte vad man ska göra med livet.
Hur tror du arbetslösheten påverkar unga mer i allmänhet?
– Jag tror att arbetslösheten och rastlösheten som det leder till gör att många blir ganska deppiga, till och med riskerar att hamna i missbruk, när man inte känner att man kan bidra med något. Så det är nog många som känner att det är deppig situation.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.