TV |
| Titel: Uppdrag granskning sommarspecial: Vinst varje gång
för
direktörerna Sändes: 2 augusti (repris 4 augusti) i SVT. |
I Offensiv går det sällan mer än en vecka utan att vi skriver om vilka groteska lönesummor som direktörer i svenska och multinationella storföretag belönar sig själva med. För en gångs skull ägnade nu SVT några reportage i förra veckans avsnitt av Uppdrag Granskning (2 augusti) just kring toppdirektörernas bonusersättningar som vanliga anställda och löntagare förlorar på.
Till en början var frågeställningen kring vad orsakerna
anses vara för att utbetala bonusar. Många företag kallar
det idag för en belöning för prestation, att motivera
chefer som gjort en bra arbetsinsats. Svensk Näringslivs vd Michael
Treschow kommenterar sin bonusersättning med att ”det är
en erkänsla” och att man ”åstadkommer ett fantastiskt
resultat och det återspeglas i en fantastisk ersättning”.
Liknande svar ger Gunnebos vd Göran Gezelius, som får 1,5
miljoner i bonusersättning. När han därefter tillfrågas
om de skulle göra ett sämre jobb utan sin morot svarar Gezelius
att han ändå skulle ge järnet. Efter ett inte allt för
gediget skrap på ytan avslöjas lögnen i hur mycket bonusar
som nästan utbetalas på löpande band i de högre
skikten. I många fall sätts bonusnivån på hur
konjunkturen går, något som är helt utanför enskilda
chefers kontroll. Bengt Rydén, ordförande för Sjunde
AP-fonden, menar att det bara är en täckmantel för att
få ut mer i löneersättning. 28 av de 29 direktörer
som har bonusavtal fick ut sin bonus under fjolåret, med ett genomsnittligt
belopp på 3,4 miljoner.
De girigas revolt
Det talades också om vilka enorma förluster som sker för
både anställda och företagen när bonusen grundas
på ett enda års resultat. När Ericsson la ner sin produktion
i Norrköping 2001 fick tusentals människor sparken och företaget
förväntades göra miljardförluster. För att rädda
sin bonus gick dåvarande vd Kurt Hellström till styrelsen
med förslaget att bonusen inte kopplades till företagets vinst
utan till kassaflödet. Därefter sålde de av verksamhet
på verksamhet, lokaler, kontor och utrustning för miljardbelopp – sådant
som företaget egentligen behövde och därefter fick hyra
tillbaka, då med långa hyreskontrakt. Efter senaste nedskärningen
fick Ericsson betala fyra miljarder för tomma lokaler. Men kortsiktigt
gick företaget plus det året, och därmed fick Kurt Hellström
ut sin bonus – bra jobbat!
Det är mycket ovanligt att något som nyanställning skulle
ge bonus. Ingen har hört talas om något bonusavtal kopplat
till arbetarnas välmående, utan det handlar om att ”kapa
kostnadsmassan” som skatterevisorn Staffan Andersson formulerade
det – med andra ord om att sparka folk och lägga ner fabriker.
Reportaget tycktes dock ta minst lika mycket ställning för
aktieägarna som för de drabbade fabriksanställda som förlorat
sina jobb. Tillika sattes gärna företag som inte tillämpar
bonuslöner i en god dager, som om de skulle vara rättvisa med
vad som kan kallas ”vanlig marknadsanpassad direktörslön”.
Men det gavs även lite röster från arbetarna själva.
Anställda på en Ica-butik intervjuades och fick säga
vad de anser om bonusersättning på 10-20 miljoner kronor.
Svaren blev att så mycket pengar behöver ingen människa. ”De
pengarna kan användas till betydligt bättre saker”, som
en anställd sa.
”Snabba vinster”
Den 24 april i år la Electrolux ner sin produktion i Torsvik, där
162 människor gick miste om sina arbeten, för att spara 40
miljoner. Samma dag hade de bolagsstämma där det röstades
för optionsprogram åt 160 chefer, goda för så mycket
som 185 miljoner.
I årsredovisningen visade det sig att såväl Electrolux
vinst som soliditet och produktion gått ner – men den verkställande
direktörens bonus hade gått upp.
”Det handlar om att plocka ut värden ur ett företag i ett kortare
perspektiv. Snabba vinster. De personerna har inte som tanke att behålla
det här företaget och utveckla det långsiktigt”,
kommenterade Sven-Erik Sjöstrand, professor på Handelshögskolan
vid Stockholm.
En vidare inblick ges även i de företag som fond-, försäkrings-
och pensionsbolag investerar i. De fyra storbankernas fondbolag som investerar
vanliga människors pengar, har under de senaste åren inte
röstat emot några bonuslöner en enda gång på företagens
aktiestämmor. Samma sak gäller försäkringsbolagen
Alecta, AFA och AMF där ändå facket äger hälften.
Aldrig röstat emot
LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin visade också sitt hyckleri.
Först får vi se bilder från hennes första maj-tal
i år där hon talar om vilka vidriga summor som direktörerna
roffar åt sig. Därefter frågade reportern hur hon röstat
i de fyra styrelser hon sitter med i. Svaret var att LO-ordföranden
inte en enda gång röstat emot dessa bonusersättningar.
I helhet var det intressanta reportage med mycket statistik och faktagrunder även
om något alternativ för förändring kändes ganska
avlägset, men det vore nog att gapa efter mycket från den
trots allt statligt finansierade televisionen. Troligen lär det ändå ha
fått en och annan tittares nerver att pyra av klassförakt.
Peter Henriksson
