”En kriminell allians – patriarkatet och kapitalet”

av Natalia Medina & Becci Heagney // Artikel i Offensiv

Även detta år fylldes gatorna i Spanien både den 6 och 8 mars. I centrum stod kampen mot det sexuella våldet mot kvinnorna, men även abort­rätten, sexualundervisningen och antirasismen.

Kamphelgen inleddes med en feministisk, antirasistisk och antifascistisk elev- och studentstrejk. Strejken var framför allt riktad mot den konservativa lag (Pin Parental) som tvingar elever att skaffa tillstånd från sina föräldrar för alla extra aktiviteter kopplade till skolorna.
Lagen, som redan har införts i Murcia och är på väg att införas i Andalusien och Madrid av högerkollisionen VOX, PP och CS, kommer att användas för att sätta stopp för ”kontroversiella” aktiviteter, det vill säga alla föreläsningar, diskussioner och liknande som har med feminism, antirasism eller hbtq+ att göra. 
I Sevilla deltog tusentals elever med slagord som ”Vi! Vi! Vi är inte rädda”, ”Bort med kyrkan från min sexualitet”, ”En kriminell allians – patriarkatet och kapitalet” och ”Abort – lagligt, säkert och gratis”.

Sevilla har de senaste åren varit ett epicentrum för kvinnokampen då den så kallade vargflocken som gruppvåldtog en ung kvinna i Pamplona just kommer från Sevilla. På Internationella kvinnodagen var den feministiska rörelsen i Sevilla dock splittrad och lyckades inte samla lika många som tidigare år, även om runt 20 000 beräknades ha deltagit bara den 8 mars. 
”Ensam och full vill jag kunna ta mig hem”, ”Sevilla blir machismens grav” och ”Det är inte dödsfall, det är mord” var några av slagorden. 
Den 8 mars pågick även en konsumentstrejk lokalt i Sevilla och under veckan genomfördes en rad andra aktioner så som solidaritetsmanifestation mellan ensamkommande flyktingar och feministiska grupper.

Isabel Zuero, Maria-Carmen Tabero
– Det här är vår första 8 mars-demonstration. Vi städar lägenheter och var på väg till jobbet när vi såg demonstrationen och bestämde oss för att gå med i den, för vi tycker att det är viktigt att visa att vi håller med. Det finns många olika skäl till att protestera, det finns många saker som är fel och vi har känt av det personligen. Vi har misshandlats på många olika sätt. De säger alltid att ett nej är ett nej, men så är det inte idag; ett nej respekteras inte. 
– Vi kommer att gå till jobbet direkt efter demonstrationen. Det är verkligen svårt just nu eftersom det både är långa timmar och låg lön, vi arbetar måndag till söndag och även då är det svårt att få ihop det. Jag är ensam mamma och min far måste ta hand om min son när jag jobbar eftersom barnomsorgen är alldeles för dyr.

Carla B Alonso:
– De senaste tre månaderna har fler kvinnor dött på grund av våldet mot kvinnor än av coronaviruset, men istället bombarderar media oss med idén om en pandemi, samtidigt som vi dör av våldet.

Nuria Cala G:
– Det finns många lärare som har vuxit upp i det gamla systemet som fortfarande har sexistiska idéer. De visar det utan att tänka på det genom sitt språk och hur de behandlar oss. 
– I skolan och på universiteten har det inte skett en verklig förändring. De sätter upp affischer och vi får gå på föreläsningar om det, men ändå sker det ingen verklig förändring.