En omskakande reportageresa

2008-04-02 12:15:19

BOK

Titel: Ängeln i Groznyj. Författare: Åsne Seierstad. Förlag: Albert Bonniers Förlag.

Åsne Seierstads senaste bok, Ängeln i Groznyj, är en skakande berättelse om Tjetjenienkrigens offer. Särskilt skildras hur barnen drabbas. Även efter vapenvila och fred fortsätter kriget att förfölja de unga. Det är som ett sår som aldrig läker.

Som en av få journalister var Åsne Seierstad på plats när det första kriget mot Tjetjenien rasade 1994-96.
På nyårsmorgonen 1994 trappade den dåvarande ryske presidenten Boris Jeltsin upp kriget mot Tjetjenien. I ett desperat försök att vinna en militär trumf gav han order om ett stormanfall mot den tjetjenska huvudstaden Groznyj. Stormningen slutade i en militär och politisk katastrof för Jeltsin. Tusentals ryska soldater förlorade sina liv och kanske så många som 2 500 av Groznyjs invånare dog.
Totalt dödade det första Tjetjenienkriget nära 100 000 människor i Tjetjenien.

Det första kriget

Med kriget mot Tjetjenien ämnade Jeltsin med järnhand slå ned rörelsen för självständighet och för att leverera en brutal varning till andra ryska delrepubliker som rest liknande krav på självständighet. ”Huvudskälet till invasionen av Tjetjenien var rädslan för dominoeffekten. Om Tjetjenien ryckte sig loss kunde upprorsglöden spridas till övriga Kaukasus och hela Ryssland kunde falla sönder.”
I maj 1996 slöts ett tillfälligt avtal om vapenvila, men freden var långt borta och vapenvilan blev bara en paus innan nästa krig startade.
Det första Tjetjenienkriget blev också Åsne Seierstads första krigsreportage. Sedan dess har det blivit flera reportageresor från krigen i Afghanistan, Irak och Serbien.
I Ängeln i Groznyj handlar det främst om hur barnen drabbas av krigets barbari. Det är en uppskakande läsning. Inget gör så ont som att läsa hur barnen förnekas ens ett minimum av framtid till följd av krig, terror och förtryck.
De två krigen mot Tjetjenien kastade ner samhället i förfall och barbari. ”Från 1994 och till i dag rapporterar Unicef [FN:s barnfond] att tjugofemtusen barn i Tjetjenien förlorat en eller två föräldrar. Några av dem bor i pappkartonger, i utbombade höghus, eller i ett rör vid en flodstrand.”
Krigets skövlingar och den samtidiga sociala kontrarevolutionen – kapitalismens återupprättande och Sovjets sönderfall – brutaliserade alla relationer och öppnade vägen för ett gangstervälde i Tjetjenien. Men också för religiös fundamentalism.
Det andra Tjetjenienkriget blev ännu brutalare än det första. ”Ytterligare tiotusentals skulle dödas. Folk flydde i massor.” Den nye ryske premiärministern Vladimir Putin såg kriget som en väg till presidentposten.
Under kriget och ”med hjälp av bred medieteckning i Ryssland omvandlades bilden av Vladimir Putin från en grå byråkrat till en tuff, bestämd och dynamisk ledare”, skriver Seierstad.

Groznyj i ruiner

De två krigen lade Groznyj i ruiner och dödade minst en av tio tjetjener. Andra uppgifter säger att en av fem dödades. Uppemot 35 000 barn dödades av de ryska trupperna.
Det finns inga exakta siffror, men som Seierstad anmärker ”var i statistiken hittar man en kränkt barndom?”.
Ryssland bedrev krig med stöd av regeringarna i Väst, som valde att hålla tyst för att inte äventyra sin förbindelser med de nya härskarna i Kreml.
År 2006 och 2007 återvände Seierstad till Ryssland och till Tjetjenien samt Groznyj. ”När det gäller Tjetjenien är det fred i alla ryska tv-kanaler”, eftersom det är Putin som kontrollerar dem. I Tjetjenien hade Putin hittat en ny marionett, Ramzan Kadyrov, som snart skulle komma att utses till president.
I dag styr Ramzan Kadyrov, med de ryska härskarnas goda minne och stöd, Tjetjenien som ett familjeföretag. Han är och uppför sig som en maffiaboss.
Det är detta som kallas ”tjetjenisering” av konflikten. ”Medan det tidigare var de ryska styrkorna som begick de värsta övergreppen är det nu tjetjenisk milis som sköter kontrollen i ett samhälle som plågas av fruktan. De mest fruktade är Kadyrovs säkerhetsstyrkor.”
På sitt återbesök i Groznyj träffade Seierstad Hadizat, som fått smeknamnet Ängeln i Groznyj.
Sedan en tid tillbaka driver Hadizat ett barnhem med stark religiös prägel. På barnhemmet får barnen lära sig att både be, läsa och skriva. Barnens egna berättelser är skakande vittnesmål om deras kamp för överlevnad där några tvingats slåss mot hundar om något att äta.

En ny despot

Ramzan Kadyrovs utsågs av Putin och bara Putin kan avsätta honom. Det är det som kallas demokrati och normalisering. Kadyrov styr med hjälp av ett livgarde och sin egen form av fundamentalism. Med hänvisning till ”kriget mot terrorismen” tystas all opposition.
Det Kadyrov säger om kvinnans ställning är talande för hur långt reaktionen kan gå i ett samhälle som kastats tillbaka av krig och kapitalismens återupprättande samtidigt som de förtryckta saknar egna organisationer. Kadyrov, som med all säkerhet var inblandad i mordet på den kända ryske journalisten Anna Politkovskaja 2006, säger att Politkovskaja hade sig själv att skylla då ”hon borde ha stannat i köket”. ”Hon skulle ha hållit sig till hushållssysslorna”. Han förespråkar även månggifte: ”Om jag hittar en vacker flicka tar jag mig gärna en ny hustru själv”, bedyrar Kadyrov och utlovar samtidigt en tävling om vilken kvinna som är duktigast i köket; ”Tjetjeniens bästa husmor”.
Kort innan intervjun hade Kadyrov förbjudit flickor att äga mobiltelefoner med hänvisning till ”att de kunde ta emot osedliga meddelanden och bilder”.

Gangsterkapitalism

I Ramzan Kadyrovs Tjetjenien, liksom i Ryssland, förenas totalitär politisk makt med gangsterkapitalism.
Ibland känns det som om filmen går i repris när man läser Seierstads bok.
Hyllningen till ”Ledaren”, i det här fallet Ramzan Kadyrov, påminner om hur det var under stalinismen. ”Allt har vi att tacka Ramzan för”, säger ungdomar som beordrats ut på gatorna för att hylla despoten.
Skulle någon vägra att sälla sig till hyllningskören eller säga annat kan man förlora sin studieplats eller bli utsatt för något mycket värre.
”Här är det en ledare, en riktning, en politik, och han gör som han vill”, som det så träffsäkert heter i boken.
Det är knappast förvånande att valdeltagandet i det senaste ryska ”presidentvalet” var hela 90 procent i Tjetjenien och att 99 procent röstade på Putins kronprins Dmitrij Medvedev!
I boken skildras även rasismen i Ryssland. Det sker minst femtiotusen rasistiska attacker i Ryssland varje år. I mitt tycke är kapitlet om de rasistiska attackerna och rasismen i Ryssland bokens svagaste.
De nazister som Seierstad intervjuar kommer helt enkelt för lätt undan när ambitionen blir att enbart skildra det som hänt.
Ängeln i Groznyj är i vilket fall en viktig och insiktsfull bok om det oerhörda och omätbara mänskliga pris som det nya ryska imperiet betingar.

Per Olsson