En riktigt läsvärd klassiker i nyutgåva

av Åsa Karlsson // Recension i Offensiv

Författare: Harper Lee
Förlag: Albert Bonnier
Utgivningsår: 1960,
nyutgåva 2020
Antal sidor: 359

Det blir en het sommar. När advokaten Atticus Finch ber sin syster att resa från familjens plantage för att komma och ta hand om hushållet under rättegången vet han att många i staden hellre lynchar Tom Robinson än ger honom en rättvis rättegång. I den amerikanska Södern finns ingen rättvisa att få för en svart person. Han förbereder sig på att våldet, den rasistiska galenskapen, kan komma att drabba hans familj. Efter en lång, het sommar är inget som förut.

Boken Att döda en härmtrast (To Kill a Mockingbird) publicerades första gången 1960 i USA och utkom samma år i Sverige med titeln Dödssynden. Att döda en härmtrast är en av 1900-talets mest älskade och omdiskuterade romaner. Nu ges den ut i nyöversättning av Eva Johansson och med förord av Judith Kiros (Albert Bonniers förlag 2020).
En härmtrast är inte nyttig, den sjunger vackert och gör livet vackrare. Bokens författare Harper Lee förklarar symboliken: ”Härmtrasten representerar den osårbara själen, anden. Tro, inre styrka, integritet, utan rädsla, med vänlighet och kärlek. Den största synden är att attackera icke-synden, oskulden, sanningen, det oskyldiga.”

Det är 1930-tal i en småstad i den amerikanska södern, mitt under den Stora Depressionen. En ung svart man, Tom Robinson, anklagas för våldtäkt på en vit kvinna och invånarna vänder sig emot honom. Staden Maycomb må framstå som en sömnig idyll, men under ytan är staden djupt splittrad av segregation och klassklyftor.
Åttaåriga Scout och hennes äldre bror Jem är barn till försvarsadvokaten Atticus Finch, som tilldelas fallet. Hatet som kokar i staden sipprar oundvikligen in i barnens värld och för Scout, som inte kan låta bli att blanda sig i de vuxnas angelägenheter, blir rättegången mot Tom Robinson det första mötet med samhällets orättvisor.

Eller är det verkligen så? Scout och hennes bror lever i ett södern där klassklyftor och diskriminering är så självklart att de inte ens ifrågasätter det. Nästan ingen har pengar och skördar blir dåliga i värmen, men stadens vita medelklass klarar sig lite bättre. Nästan alla vita har råd med en svart kokerska eller trädgårdsarbetare.
De amerikanska lagarna skrevs av uttalade rasister, speciellt de Jim Crow-lagar som skrevs 1876 efter inbördeskriget som ett sätt att bevara det rasistiska Södern trots att slaveriet formellt upphörde.
I lagen stod det att alla män ska ses som jämlika. Nu skrev man in ”lika men separerade” – segregationen var ett faktum. Inte förrän 1965 revs lagen upp, men rester finns kvar än idag och den rasistiska diskrimineringen är allt annat än utraderad.

Bokens författare Harper Lee föddes 1926 i Monroeville, Alabama. Hennes pappa, Amasa Coleman Lee, föddes 1880 och arbetade bland annat som advokat för delstaten. Det är han som stod modell för Atticus i boken. Familjen var metodister sedan generationer tillbaka, en gren av protestantismen som lär ut att livet blir meningsfullt genom att man hjälper andra.

Många metodister blev lärare, läkare eller advokater och som anställd av delstaten 1927-1939 försvarade hennes pappa två svarta män som anklagades för att ha dödat en vit butiksägare. De blev båda dömda och hängda, en händelse som kraftigt påverkade Harper Lee, eller Nelle som hon kallades.
Harper Lee fick en gammal skrivmaskin av sin pappa och började skriva ner små historier, de som utvecklades till noveller och senare till Att döda en härmtrast. När hon som 18-åring pluggade litteratur och juridik på universitetet i Alabama var hon också redaktör för och skrev det mesta i skolans humoristiska tidning, känd för sin satir. Hon sågs även här som en ”Tomboy”, ointresserad av make-up eller prydliga klänningar.  

Harper Lee var helt ointresserad av det sociala livet. Hon behövde inte andras godkännande, utan hade ett gott självförtroende, en snabb humor och beskrevs senare av sin vän som ”Innerligt empatisk, begåvad och modig som vän, med en värme och naturlig vänlighet som även den mest skeptiska främling smälter inför”.
Harper hjälpte Truman Capote när han skrev sina banbrytande reportage som sedan blev romanen Med kallt blod, publicerad 1966, berättelsen om hur två fattiga killar rånar och dödar en rik familj.
Han blev fascinerad av hur en liten småstad förvandlades i vetskap om att några de kände kunde begå så hemska brott; insikten att kallsinnigt våld kan slå sönder ett på ytan harmoniskt samhälle. För att inte lokalinvånarna skulle lyncha honom tog han med sig Nelle som förstod hur man pratar med folk utan att de blir arga.

Truman Capote var hela sitt liv en extrovert och särpräglad person, tidigt mycket populär bland de rika och berömda tills han skrev en roman som hänsynslöst exponerade deras tomma lyxliv. Men genom sina förbindelser blev han inbjuden till en författarkoloni och tog med sig Harper som fick kontakt med ett bokförlag, som övertalade henne att hennes historier borde bli en bok.  
Att döda en härmtrast utkom 1960 och blev direkt en succé. Landets kritiker och bibliotekarier älskade den och den passade perfekt att printas i pocketupplaga, något alldeles nytt.

Att sälja billiga böcker på bensinstationer och i affärer genom den nya så kallade Paperback Revolutionen – riktiga böcker av bra litterär kvalitet, men ofta med sexiga omslag. Skolor valde Att döda en härmtrast som obligatoriskt läsval för mellanstadiet och uppåt. Den sågs som respektabel läsning och översattes snabbt till många språk. Harper Lee kastades in i rampljuset när hon dessutom fick det årets Pulitzerpris i litteratur! Den röstades fram som ”1900-talets bästa roman” av Library Journal. Överväldigad valde hon att knappt ge några intervjuer. ”Jag har sagt allt jag behövde säga i min bok”, sa hon.

Det finns många sätt att läsa boken. Som barn är det en spännande och otäck historia som väcker frågor, som vuxen och som socialist slås jag av tanken att Atticus Finch vanmakt symboliserar den individuella liberalismens begränsning.
Det är lätt att älska Scout och hennes sätt att vilja vara sig själv, våga ställa alla frågor, våga se sanningar och våga stå emot samhällets rasism och fördomsfullhet. En nutida genomläsning ger också insikter i världen bakom de svartas liv, de tysta, de vars vardag Scout och Jeb inte vet så mycket om, förutom det deras älskade hushållerska Calpurnia visar dem.
Men att hon föddes på familjens plantage i en tid som fortfarande formar och avgör människors liv blir ett uppvaknande. Hoppet om en ny bättre värld finns.

Läs boken! Och se filmen från 1962, som också är bra. Som med alla klassiker finns det mycket historik och många detaljer för den som vill veta mer om 1930-talet, om kampen mot Jim Crow-lagarna och för rättvisa. ■