”En skolnedläggning splittrar sammanhållningen”

av Ann-Christine Holmström

Luleå kommun vill lägga ner skolan i Vitå. Det kostar för mycket att ha den kvar, anser kommunen. Men i Vitå är kampandan och viljan att stoppa nedläggningen hög.

Kommunens kostnadskalkyl för Vitåskolan är 3,1 miljoner kronor per år. Den är dock fel, anser arbetsgruppen som består av boende i Vitå. Driftkostnaden för att ha kvar skolan hamnar enligt arbetsgruppens beräkningar på 1 625 000 kronor per år.
Det finns 52 elever som ska bussas till Råneå varje skoldag om Vitå­skolan läggs ner. Vissa kommer att få sitta i en buss i mellan 3,5-11 mil om dagen. Frågor som ”var ska bussen svänga av för att plocka upp barn?” kommer upp när jag pratar med berörda föräldrar. Vägen till skolan var en punkt på mötet när beslutet om nedläggningen togs, men man hade ”glömt bort Vitå och Jämtön”. 

Arbetsgruppens egen granskning visar brister i kommunens kalkyl. Det finns ingen barnkonsekvensanalys, ej heller någon miljökonsekvensanalys. Var ligger intresset från kommunens sida att tänka klimatsmart och tänka på koldioxidutsläppen, kan man fråga sig. Skoltransport till Råneå medför ett ökat utsläpp.

Arbetsgruppen har räknat på att det inte kommer att räcka med en buss. Och vem kommer att se till säkerheten? Frågor som ”vem ska se till så alla har bälte?”, ”behövs bältesstol?”, ”vem hjälper dem på och av bussen?” och ”kommer det att finnas en bussvärd?” ställs. Men ingen vet något. Luleå kommun har inget förslag på detta. 
Arbetsgruppens beräkningar tyder också på att Vitåskolan idag har lägre lokalkostnader per elev än genomsnittet i kommunen.

Jag har pratat med Cecilia Johansson som bor i Vitå. Hon har två barn, och om två år börjar hennes äldsta i skolan. Då är han fem år. Cecilia blir orolig när hon tänker på att hennes femåring ska tvings sitta själv på en buss 1,5 mil enkel väg till skolan. 
– Vem ska hjälpa honom i bussen eller se till att han kommer fram till sin skola och sitt klassrum? Idag har han två minuter till sin förskola, med skolan som granne. Genom att stänga skolan splittrar man kompisgäng och bysamverkan – man splittrar sammanhållningen.
Hur det blir med fritidsaktiviteter är en annan tanke som dyker upp. Läxläsning ska orkas med, men man får uppfattningen av Luleå kommun att detta inte tas i beaktande när man tar beslut om nedläggning.
En annan sak hon nämner är genusperspektivet. Familjer kommer att tvingas gå ner i arbetstid för att få ihop alla lämningar och hämtningar, och ofta är det kvinnor som går ner i tid på grund av sämre löner.

Hon berättar om bra pedagoger, duktiga vikarier, om en skola med låg personalfrånvaro, om en skola med en bra arbetsmiljö. En skola med behöriga lärare. Hon berättar om en skola med närhet till skog och natur, som har fått många stipendier. 
Vitå har vikarier som arbetar både på förskolan och på skolan, barn som känner till de allra flesta som jobbar i skolan. Det är bra studieresultat eftersom det finns bra strukturer och erfarna pedagoger. 
Om skolan stängs ska 52 elever in i befintliga klasser i Råneåskolan. Cecilia misstänker att det kommer att bli uppåt 25-30 barn i varje klass. Som lärare själv förespråkar hon inte stora klasser. 
– Man ska hinna hjälpa alla barnen, och att hinna med 25-30 barn blir en utmaning.

Det finns en kämparanda i byn för att behålla skolan, och sammanhållningen är stark. Men det finns en besvikelse – det var inte det här man röstade på när man gick till valurnorna. Byborna känner sig lurade, då S lovade att skolan skulle få vara kvar – nu ska den läggas ned. 
– Det blir nog inte så många som röstar på sossarna i nästa val, säger Cecilia.