Endagsstrejker mot finska regeringens attacker – facken förbereder generalstrejk

av Jonas Brännberg // Artikel i Offensiv

Denna vecka med start tisdag (den 7 november) genomförs politiska endagsstrejker över hela Finland mot den finska högerregeringens brutala attacker på strejkrätt, arbetsrätt, a-kassa och andra sociala skyddsnät. Tusentals arbetare stänger industrier, affärer, skidbackar, storkök, tvätterier och många andra verksamheter. Strejkerna är ”sista varningen” och visar att det är arbetarklassen som får samhället att fungera – eller stanna.

Den nyvalda högerextrema regeringen, dominerad av Samlingspartiet och rasistiska Sannfinländarna, men även inkluderande Kristdemokraterna och Svenska folkpartiet, är i mångt och mycket en blå(brun)kopia av den svenska blåbruna regeringen. Till skillnad mot Sverige har de dock inte hunnit lika lång i sin rasering av välfärd och arbetares rättigheter – därför är attackerna nu extremt omfattande (se rutan).

Precis som när den S-ledda regeringen försämrade arbetsrätten har trepartssamtal genomförts mellan regering, arbetsgivare och fack med hot om lagstiftning om facken inte går med på kraftiga försämringar. Till skillnad mot de svenska facken har dock SAK/FFC (finska LO) och de andra fackfederationerna hittills stått emot, och istället mobiliserat sina medlemmar i protester. Kortare entimmesstrejker i september följs nu alltså av endagsstrejker av JHL (offentliganställda), PAM (servicefack), Byggnads, Elektrikerna och Industrifacket.
I Uleåborg får skolbarnen ta med sin egen mat till skolan när centralköket strejkar. Strejkar gör även personalen på sporthallar, simhallar och centraltvätteriet. I Åbo stannar lokalbussarna på onsdag, och stora industrier och sågverk stänger ned i norra Finland.

SAK:s ordförande Jarkko Eloranta har i media sagt att detta är ”sista varningen”, och källor inom fackföreningsrörelsen rapporterar om planer för generalstrejk i början av 2024. Strejkerna har redan visat vilken makt arbetare har om man agerar kollektivt. En mobilisering på alla arbetsplatser för en endags generalstrejk med massdemonstrationer och en tydlig plan och beredskap för upptrappning även efter skulle utan tvekan kunna stoppa regeringens kraftiga försämringar, samt stärka arbetares självförtroende och medvetenhet om sin egen styrka och möjlighet att kämpa för en annan utveckling.

DELAR AV SAMLINGSPARTIETS OCH SANNFINLÄNDARNAS PLANERADE ATTACKER

Försämrade anställningsvillkor:
• Begränsningar av strejkrätten.
• Rätten till politiska strejker begränsas.
• Rätten till sympatistrejker begränsas.
• Ingen lön för den första sjukdagen.
• Det räcker med ”sakligt skäl” för att säga upp arbetare.
• Möjlighet att avtala om sämre villkor än arbetslagstiftningen på arbetsplatser utan arbetsplatsombud.
• Tidsbundna anställningar på ett år kräver ingen särskild motivering.
• Skyldigheten att återanställa gäller inte längre för företag med under 50 anställda.
• 200 euro i böter för deltagande i olovlig strejk. Strejkböterna för fack höjs kraftigt.

Nedskärningar av den sociala tryggheten:
• Tiden du måste ha arbetat för att få inkomstrelaterad a-kassa förlängs.
• Extra barnersättning i a-kassan avskaffas.
• A-kassa för deltidsarbetslösa försämras kraftigt.
• Den inkomstrelaterade a-kassan minskar redan efter två månader.
• Karenstiden i a-kassan förlängs.
• Arbete med offentligt stöd räknas inte in i arbetsvillkoret för a-kassan.
• Tryggheten för äldre arbetslösa försvagas.
• Alterneringsledigheten avskaffas (liknande ”friår” som fanns i Sverige 2005-2007).
• Vuxenutbildningsstödet avskaffas.
• Bostadsbidraget skärs ner.
• Utkomststödet skärs ner (försörjningsstöd).