”Erdoğan vill gagna sin egen makt”

av Per-Åke Westerlund // Artikel i Offensiv

– Erdoğans utspel är noga genomtänkta, och inte alls spontana. Han är en hästhandlare som försöker utnyttja alla internationella händelser till att gagna sin egen makt.
Det säger författaren Kurdo Baksi till Offensiv. Som mycket insatt i turkisk politik är han inte förvånad.

Kraven från den turkiska regimen för att godkänna Sveriges och Finlands Natoansökningar är en av Erdoğanregimens största propaganda- och påverkanskampanjer på länge. Här finns krav på utlämning av kurder – som har svenskt medborgarskap – till Turkiet och inskränkningar i svensk yttrandefrihet genom förbud mot allt som Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan kan koppla till PKK.
– Sverige är ett av de länder där kurdisk kultur och språket har kunnat verka. Här finns 150 000 kurdiskspråkiga från Turkiet, Iran, Irak och Syrien. Sex riksdagsledamöter har kurdiska rötter, säger Kurdo Baksi och fortsätter:
– Nu framställs ministrarna Ann Linde och Peter Hultqvist som PKK-kramare i turkiska media. Även om jag inte tror att regeringen kommer att utlämna någon har kampanjen skapat stor oro bland kurder, inte bara i Sverige.

På listan över dem som Ankara vill ha utlämnade finns över 30 namn, däribland en person som avled 2015.
– Erdoğans krav slår också hårt mot dem som arbetat för tidningar kopplade till Gülenrörelsen. Flera är turkiska medborgare, säger Kurdo Baksi.
Gülenrörelsen pekas ut som ansvariga för ett kuppförsök 2016. Turkiets utrikesminister Mevlüt Çavuşoğlu har också uttryckt att han är ”trött på feminismen” i Sverige.

En viktig faktor bakom den turkiska regimens agerande är nästa års val. Landet är i en djup ekonomisk kris, med prisökningar som har lett till hundratals strejker och protester.
Erdoğan tappar stöd i opinionsmätningarna. Länge har hans internationella agerande, som militära insatser i Syrien och Libyen, varit ett av hans viktigaste redskap för att odla stöd och nationalism. En förlust i valet 2023 kan leda till att han ställs inför rätta och till och med döms till fängelse.
Erdoğans agerande har satt mer än en käpp i hjulet för den svenska Natoansökan. Den visar tydligt vad Nato är – en krigsallians med den turkiska militären som sin näst största armé. Nu kommer S-regeringen att fokusera på några åtgärder som kan tillfredsställa den turkiske presidenten.
• Nej till Nato och militarism.
• Allt stöd till den kurdiska kampen för rätten till nationellt självbestämmande, liksom för allas demokratiska rättigheter och kvinnors frigörelse.
• Ned med Erdoğan och alla regionens förtryckarregimer – ta kamp för en frivillig, demokratisk och socialistisk federation av alla förtryckta folk i Levanten och hela Mellanöstern.

Stoppa kriget mot kurderna

Turkiets president Erdoğan förbereder en ny invasion av Rojava, det kurdiska självstyret, i norra och östra Syrien. Kurderna får betala det blodiga priset för att Sverige och Finland ska gå med i Nato samt för att vapenembargot mot Turkiet ska hävas.
Medan världens blickar har varit riktade mot Ukraina har den turkiska regimen trappat upp kriget med nya massarresteringar av kurdiska aktivister i Turkiet och intensifierade militära attacker mot kurder i Syrien och norra Irak.
Det senaste storskaliga angreppet mot kurder och andra folkgrupper i Rojava ägde rum 2019. Då låtsades de flesta regeringar vara emot Erdoğans krig. Men inget stöd gavs till kurderna, och efteråt hördes inga protester mot de folkförvisningar och förföljelser som följde i krigets spår.
Under kriget mot Rojava 2019 erövrade de turkiska trupperna nya landområden i Syrien, som förblivit ockuperade och i praktiken blivit en del av Turkiet. Sam-tidigt har kriget fortsatt, militärt, politiskt och ekonomiskt. Erdoğan och hans allierade har exempelvis återkommande stängt av vattentillförseln till Rojava.

I flera år har Turkiet ockuperat delar av Rojava, omintetgjort sjävstyret, vilket Västimperialismens och det så kallade internationella samfundets, inkluderat FN:s, besvarat med en talande tystnad. Regeringarnas, inte minst Natoländernas, tystnad inför Erdoğans krig mot kurderna bottnar dels i att den turkiska regimen är en nära allierad och dels att de, i likhet med den Turkiets härskande klass, är motståndare till det kurdiska folkets självklara rätt till nationellt självbestämmande.
Därför är risken stor att när nu övriga Natoländer står beredd att blidka Erdoğan är det åter med kurdiska liv som insats.
• Stoppa Erdoğans krig mot kurder och oppositionella.
• Allt stöd till det kurdiska folkets kamp för nationellt självbestämmande.
• Nej till svenskt Natomedlemskap.