”En person, vars beslut orsakat tusentals människors arbetslöshet och tusentals företagskonkurser, som bäddat för gigantisk kapitalförstörning genom både fastighetsbubblan och aktiebubblan”. Så be- skrivs den ledande socialdemokratiske politikern Erik Åsbrink av författaren och journalisten Björn Elmbrant.Åsbrink är de svenska bubblornas fader. Här är en del av hans meritlista:
- År 1982: Socialdemokraterna återkom till regeringen och införde under Åsbrinks ledning allemansfonderna, som var ett aktiebaserat sparande med skattefri avkastning. Den 21 november det året beslutade riksbanksfullmäktige med Åsbrink som ny ordförande att avskaf- fa bankernas utlåningsbegränsning. 1990-talskrisens bubbla inleddes.
- År 1989: Valutaregleringen avskaffades.
- År 1990: Stor skatteomläggning som sänkte kapitalskatten och gynnade aktiesparande.
- År 1990: Staten förbjöds att låna utomlands för att ”disciplinera” politikerna. Istället lånades det från svenska banker (som lånade utomlands).
Under Carls Bildts högerregeringar i början av 1990-talet var Åsbrink ledamot i styrelserna för Spar- banken Sverige och Sparbankernas Bank när dessa slogs ihop. Han avgick 1993 på grund av ”den otillräckliga fokuseringen på lönsamhet”.
- År 1996: I det nya pensionsavtalet var Åsbrink huvudförhandlare för S, med lägre pensioner och pensionspengarna på börsen som resultat.
- År 1998: AP-fonderna tilläts nu satsa 70 procent av sitt kapital på aktier. År 2007 ägde AP-fonderna en femtedel av Stockholmsbörsen. Under nedgången 2008 försvann 220 miljarder kronor.
Efter att han avgick som finansminister (våren 1999) satt Åsbrink i som mest i 16 IT-bolagsstyrelser innan den bubblan sprack år 2000. Makabert nog blev han då utsedd av Göran Persson till ordförande i den förtroendekommission som skulle utreda finansskandaler – samt i en kodgrupp som skulle komma med riktlinjer för börsbolagens bonusar, pensioner m m. Ett av hans förslag var då att förmögenhetskatten skulle avskaffas. Åsbrinks historia illustrerar samtidigt Socialdemo- kraternas kapitulation inför kapitalet. Med globaliseringen och möjligheter att bygga upp egna förmögen- heter kastades de sista resterna av ett alternativ på soptippen. Återstoden: En extrem nyliberal med S-märkning.
Källor: Dansen kring guldkalven av Björn Elmbrant (2005) och Det stora bankrånet av Knut Kainz Rognerud (2009).
