av Christer Bergström // Artikel i Offensiv
Den 5 september debatterades tiggeriförbuden i Opinion Live i SVT. Eskilstuna, som styrs av S, M och C, är en av de kommuner som infört detta rasistiska förbud. Uppenbarligen lät sig den socialdemokratiska kommunledningen representeras i tv-studion av Sverigedemokraterna, eftersom de enda representanter för tiggeriförbudet i kommunfullmäktige som medverkade var SD:are.
Men det fanns en socialdemokrat från Eskilstuna närvarande: Hans Bergström, som tog debatten mot moderaten Christian Sonesson, kommunstyrelsens förbudsivrande ordförande i Staffanstorp. En annan person som medverkade från Eskilstuna var Håkan Holmberg. Håkan blev rikskändis när han ett par dagar efter tiggeriförbudets införande satte sig bredvid en romsk tiggare i Eskilstuna med en skylt med texten ”Protest mot förbud att vara fattig. Allt insamlat går till grannen bredvid”.
Jag träffar dem båda på ett fik i centrala Eskilstuna, där vi diskuterar hur vi kan förena alla goda krafter mot det rasistiska tiggeriförbudet. Hans, som varit socialdemokrat i nästan hela sitt liv, berättar att han inte känner igen sitt parti längre.
– Det här är ett sluttande plan. Vilken grupp står på tur nästa gång?
Hans har redan svaret: De allra fattigaste. Kommunledningen, med socialdemokraten Jimmy Jansson och moderaten Jari Puustinen i spetsen, har alldeles nyligen beslutat att människor med försörjningsstöd ska hindras från att hyra lägenhet i allmännyttan i tre bostadsområden i Eskilstuna: Lagersberg, Fröslunda och Brunnsbacken. Det är där som några av stadens billigaste hyror finns, men det tar kommunledningen ingen hänsyn till.
Hans är en av tre vänsteroppositionella socialdemokrater i kommunfullmäktige i Eskilstuna. Han berättar om vilket åsiktsförtryck som råder inom partiet, att om man inte håller med ledningen i Eskilstuna får man problem.
Själv har han petats från viktiga platser som han haft i många år, och det uppfattar han som en bestraffning för att han inte ”jamsar med” ledningen.
Jag berättar att ibland när jag debatterar med socialdemokrater säger de att jag istället ska ”gå in i partiet och försöka förändra inifrån”. Hans ler trött och säger:
– Ja, men det går ju inte, för det får man inte. Det sägs att det är så högt i tak i partiet, men det är det sista det är.
Hans berättar att när det kom till omröstning om tiggeriförbudet kunde han och hans kamrater inte rösta emot. Istället avstod de, tre av tjugoen socialdemokrater, från att rösta.
– Hade vi röstat emot hade de uteslutit oss direkt, säger han med vrede i blicken.
Men Hans och hans kamrater tar striden.
– Ikväll är det repskap för arbetarekommunen, och då kommer jag att lyfta frågan om tiggeriförbudet och hyresförbudet, varför vi medlemmar inte har blivit involverade i dessa frågor, utan istället kom det bara pang bom uppifrån fullmäktigegruppen.
Hans minns polisinsatserna mot romer när han var barn på 1950-talet; de slog till och rev deras läger och drev bort dem.
Det Håkan berättar om sin demonstration när han satt med skylten bredvid romska Pamela visar att vi inte är långt därifrån idag:
– Man blir ju till slut vänner med dem som sitter på samma ställe, och jag kom överens med Pamela om att jag skulle sitta bredvid henne i tre timmar från klockan elva. Det tog inte mer än tio minuter innan polisen kom dit. De förhörde oss enskilt i 30 minuter. Pamela blev helt förskräckt och började storgråta. När förhöret var slut sprang hon gråtande därifrån. Jag letade efter henne i flera dagar och till slut fick jag veta av en annan romsk person att hon hade blivit så rädd att hon flytt tillbaka till Rumänien.
– Det är väl det som är Jimmie Åkessons avsikt, säger han och rättar sig med ett sarkastiskt skratt: Nej, jag menar Jimmy Jansson (kommunstyrelsens S-ordförande). Freudiansk felsägning…
– Det är viktigt att betona att vad tiggeriförbudet handlar om är ren och skär antiziganism (rasism mot romer). Men jag ger mig inte, säger Håkan, som har fått ett strafföreläggande från polisen för att han brutit mot tiggeriförbudet – något han tänker bestrida.
– Då blir det rättegång, och det ser jag verkligen fram emot. Jag kämpar för att inspirera fler till att protestera mot detta och få kommunen att dra tillbaka förbudet, och att få andra kommuner att backa.
Hans har med sig en lista på några punkter som vi diskuterar om hur vi ska gå vidare. Vi fattar några praktiska beslut, bland annat om att verka för bildandet av ett nätverk samt att Facebookgruppen ”Nej till rasistiska tiggeriförbud” ska bli vår ”officiella” sida. Vi kommer snart att ses igen för att planera hur vi ska gå vidare.
Vill du delta i kampanjen eller veta mer? Ring på 073-373 33 61.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.