Etiopien: Kriget en början till nya katastrofer och konflikter

av Per-Åke Westerlund // Artikel i Offensiv

Den 28 november förklarade Etiopiens premiärminister Abiy Ahmed att hans trupper hade erövrat Mekelle, huvudstaden i Tigray, och att kriget var över. Men för folket i Tigray och resten av Etiopien har den fördjupade humanitära krisen och en tid av väpnade konflikter troligen bara börjat.

Samma natt riktade TPLF, som Abiys federala armé strider mot, sex missilattacker mot flygplatsen och militära mål i Eritreas huvudstad Asmara. TPLF hävdade också att de tagit tillbaka Axum, en stad med 50 000 invånare nordväst om Mekelle.
I detta krig är det mycket svårt att verifiera fakta på marken. Internet, telefonnätet och el i Tigray har stängts av. Banker är också stängda och blockerar ekonomin.
Det som är tydligt är att den federala armén har attackerat Tigray med full kraft. Observatörer säger att truppmobiliseringen började veckor innan krigsförklaringen den 4 november. Söndagen den 22 november gav Abiy Ahmed ett 72-timmars ultimatum till TPLF, att ge upp eller möta en fullskalig attack ”utan nåd” på Mekelle. Från fredag attackerades Mekelle med stridsvagnar, artilleri och stridsflyg, och enligt Abiy Ahmed erövrades staden dagen därpå.
Trots förklaringen hävdade TPLF-ledarna måndagen den 30 november att de var kvar i staden och att striderna fortsatt. De flesta militära kommentatorer räknar med att kriget långt ifrån är över, och TPLF planerar ett slags gerilla­krig. Det finns inga rapporter om att TPLF-ledare har fängslats, även om båda sidor påstår sig ha tagit ett stort antal soldater som fångar.

Mekelle under attack

Det finns hittills inga tillförlitliga rapporter från attacken mot Mekelle och dess halv miljon invånare. Tigray med sex miljoner invånare drabbades allvarligt redan inför kriget. 
International Crisis Group rapporterade den 28 november: ”Enligt FN var minst 600 000 människor i Tigray beroende av livsmedelsbistånd före konflikten och de har inte fått sina ransoner denna månad. Bränsle och andra väsentligheter håller också på att ta slut i Mekelle. Tusentals har dött i striderna, inklusive många civila samt säkerhetsstyrkor. Att kommunikationer har stängts ned och blockeringen av luft- och vägtillträde till regionen från Etiopien påverkar det humanitära stödet.”
I helgen varnade Röda korset att sjukhus i Mekelle saknade medicinsk utrustning – ”antibiotika, smärtstillande medel och till och med handskar” – samt liksäckar till de döda.
Efter nästan fyra veckors krig säger rapporter att hundratals eller till och med tusentals har dödats, massakrer har rapporterats från båda sidor. Federala styrkor har anklagats för att angripa kyrkor och civila hem, medan en massaker av amhara-folk i staden Mai Kadra rapporteras ha genomförts av en ungdomsorganisation i Tigray.

Tiotusentals på flykt

Förra veckan anlände 4 000 flyktingar per dag till Sudan från Tigray. Totalt har antalet troligen nått över 50 000 den 1 december. FN förväntar sig 200 000 under den kommande månaden och en humanitär katastrof i regionen.
Desperata att överleva har de kommit till flyktingläger i Sudan för att finna att det inte finns mat eller sängar för dem. Till Hamdayet, ett transitcenter med kapacitet för 300 flyktingar, anlände över 20 000 förra veckan. World Food Program varnar för att de kommer att få slut på mat. I Tigray fanns det redan 100 000 interna flyktingar före kriget, och i Etiopien som helhet finns det två miljoner.

Fortsatt krig

TPLF-styrkor spelade den ledande rollen för att störta Mengistus pro-stalinistiska regim 1991 och igen i kriget mot Eritrea 1998-2000. Tigray gränsar till Eritrea och har sedan dess varit bas för en stor del av den etiopiska armén, inklusive dess mest avancerade vapen. Inklusive paramilitära styrkor beräknas TPLF ha 250 000 soldater.
Fredsavtalet mellan Abiy Ahmed och diktatorn för Eritrea, Isaias Afwerki, som ledde till att Abiy Ahmed fick Nobels fredspris 2019, accepterades aldrig av TPLF-ledarna. Nu finns rapporter om eritreanska trupper som stöder den federala armén mot TPLF.
Kriget är en kamp om makten i Etiopien. TPLF dominerade den auktoritära regimen 1991-2018 och stödde Abiy Ahmed när han blev premiärminister för 2,5 år sedan. Han gick emellertid mycket längre med att försöka rentvätta sin regering genom att anklaga TPLF-ledare för korruption och förtryck, och begränsa deras makt, inklusive att minska dess inkomst. Som svar förklarade TPLF Abiy Ahmeds regering olaglig.
Nu hävdar den federala regeringen att kriget handlar om ”lag och ordning” och talar om TPLF som en ”junta” som anstiftar våld och instabilitet i hela Etiopien, i syfte att störta regeringen. TPLF har stämplat Abiy Ahmed som en diktator. TPLF har sedan kriget inletts tagit ansvar för attacken mot en militärbas i Tigray den 3 november.

På grundval av detta är det mest sannolika fortsatt krig, där TPLF kan använda sina kunskaper om Tigrays berg för att upprätta baser. De kan utföra gerillahandlingar och den sorts missilattacker som redan har inletts både mot Eritrea och mot Amharas huvudstad Bahir Dar. TPLF-trupper har också förstört Axums flygplats, enligt vissa rapporter. Abiy Ahmed, å andra sidan, vill ha en total seger, där TPLF-ledarna ställs inför rätta. Han har motsatt sig varje form av förhandlingar.
Den federala regeringen kommer att ses som en ockupationsstyrka i Tigray. I detta krig har armén förlitat sig starkt på Amhara-styrkorna, från den näst största regionen i Etiopien. Regeringen i Addis Abeba spelar på gamla gränstvister mellan Tigray och Amhara, liksom kunskapen om TPLF-ledarnas roll i den gamla diktatoriska regimen.

Ökat etniskt våld

Det finns nu rapporter om att den federala regeringen installerar Amhara-administratörer i Tigray. Amharas ”specialstyrkor” verkar ha spelat en stor roll i kriget och har också anklagats för massakrer. Amhara-nationalistiska flaggor rapporteras också användas i delar av Tigray som intagits av federala trupper. Denna utveckling kommer definitivt att öka etniska spänningar och våld.
Att TPLF i årtionden styrde landet var inget vanliga tigrayaner tjänade på. Men nu utsätts de för etniskt våld som kommer att öka med krigspropagandan från Addis Abeba. Regeringen registrerar all statlig personal med Tigray-rötter. Flyktingar tar sig till Sudan, inte till andra delar av Etiopien, av rädsla för våld.
Den etiopiska regeringen under Abiy Ahmed är samtidigt inblandad i en rad allvarliga kriser. Kriget i Tigray kan spridas till andra delar av Etiopien och i regionen. Under de senaste veckorna har demonstrationer i Oromia, den mest folkrika regionen, slagits ner av federala trupper.

Region och imperialism

Imperialistiska makter med stora intressen i Etiopien, både USA och Kina, oroas av kriget. FN och Afrikanska unionen uppmanar till eldupphör. Imperialismen vill ha stabilitet för att säkerställa makt och profiter i regionen. De är inblandade i olika militära och ekonomiska samarbetsprojekt med Abiy Ahmeds regering, och de hoppades att hans regim skulle stoppa upproren och proteströrelserna som skakade landet 2016-18, som innehöll samarbete mellan Oromo och Amhara-demonstranter. Abiy Ahmeds image av demokrati och hans plan att centralisera statsmakten och privatisera stora delar av ekonomin framhölls som en modell.
Men regimförändringen löste inte någonting, det har faktiskt gjort livet värre för många, inklusive att återinföra den gamla regimens förtryck. 
För att uppnå grundläggande förändringar – demokratiska rättigheter, jobb, mark att odla, slut på fattigdom, hunger och klimatkrisen – behövs en massrörelse mot kapitalism och imperialism. Kampen de senaste åren visar att arbetare, ungdomar och den fattiga landsbygdens befolkning är villiga att kämpa. Etiopien behöver ett demokratiskt och revolutionärt socialistiskt parti, som sammanför olika etniska grupper, mot inhemska och imperialistiska härskare, för systemförändring till demokratisk socialism i regionen.