foto: Sebastian Olsson
Demonstration i Stockholm till stöd för kampen.
I början av förra veckan skakades stora delar av Etiopien av en tre dagar lång strejk mot EPRDF-regimens undantagstillstånd. Den 7 mars demonstrerade etiopier i Stockholm till stöd för kampen. En av manifestationens talare var Per-Åke Westerlund, Rättvisepartiet Socialisterna (RS), och ett RS/CWI-flygblad med nedan följande text delades ut:
En växande kamprörelse utmanar den diktatoriska EPRDF-regimen, som har styrt landet i 25 år. En tre dagar lång ”olaglig” strejk har stängt ner huvudstaden Addis Abeba och Oromia, landets största region med 27 miljoner invånare. En nyhetsbyrå vittnar om att ”i såväl delar av huvudstaden Addis Abeba som i den omgivande Oromiaregionens städer är affärerna stängda och gatorna tomma.” Uppslutningen är massiv, trots att Command Post, den grupp som styr landet under undantagstillståndet, har olagligförklarat strejken.
Upprinnelsen till strejkerna är det undantagstillstånd som regimen införde den 16 februari och som följdes av premiärminister Hailemariam Desalegns avgång.
Under det tidigare undantagstillståndet, som varade från oktober 2016 till augusti ifjol, arresterades tiotusentals aktivister. Massarresteringarna var regimens svar på den våg av protester som inleddes i slutet av 2015 mot den expropiering av mark som hade inletts för att bygga ut Addis Abeba. I de två största regionerna, Oromia och Amhara, fick dessa protester massanslutning. Hundratals av de som deltog i protesterna dödades av statens styrkor.
Det var gruppen Qeerroo, som samlar unga aktivister i Oromia, som på Facebook började mana till strejk mot undantagstillståndet. På grund av fruktan för repression skulle strejken ta skepnad av att alla stannade hemma, vilket är en metod som har använts för att organisera strejker i andra afrikanska länder som exempelvis Kongo och Kamerun. Men det är en kampmetod som har sina begränsningar, eftersom deltagarna inte samlas till gemensamma möten och diskussioner om politik och program. Det blir inte heller möjligt att fraternisera och påverka soldaterna och polisen.
Det är massornas kamp som skakar och försvagar regimen. Men massorna och kampen är i behov av organisering och en demokratisk diskussion. Socialister behöver resa krav på expropriering av jord och industrier som ägs av multinationella bolag.
Av avgörande vikt är att det formas en politik som enar de olika etniska grupperna.
Regimen är i kris. De fyra partier som ingår i EPRDF utgör inte längre ett block under TPLF:s ledning. Trots att parlamentets alla ledamöter tillhör EPRDF röstade 88 ledamöter emot undantagstillståndet, vilket gjorde att regimen inte fick den två tredjedels majoritet som krävdes.
Särskilt det i vanliga fall så tama OPDO, som är Oromiaregionens representant i EPRDF, har under masskampens påverkan känt sig tvingade att inta en mer oppositionell hållning.
I början av året lovade regimen att tusentals politiska fångar skulle friges. Några oppositionsledare har visserligen släppts fria, men i landets fängelser finns fortfarande 6 000 politiska fångar. Med kosmetiska förändringar försöker regimen sitta kvar.
Hittills har regimen misslyckats i sitt uppsåt att skapa fler splittrande etniska konflikter. Fejkade hatfyllda konton på sociala media har avslöjats och ungdomarna i Qeerroo i Oromia har nära förbindelser med liknande organisationer som Fano i Amhara och Zerma i Gurage.
Etiopien är en viktig länk i den globala kapitalistiska kedjan. Landets ekonomiska tillväxttakt är bland de högsta i världen och den ”kinesiska modellen” som regimen har anammat lockar till sig multinationella jättar som svenska H&M.
Militärt står Etiopien USA-imperialismen nära, vilket visas av besöket från USA:s [dåvarande] utrikesminister Rex Tillerson den 7 mars. Addis Abeba hyser också den Afrikanska Unionens högkvarter. Allt detta förklarar de imperialistiska makternas frenetiska ansträngningar för att skapa ”stabilitet”.
För ett demokratiskt och socialistiskt Etiopien:
- Nej till undantagstillstånd – svara med masskamp.
- Frige alla politiska fångar.
- Demokratiska fri- och rättigheter. Organisations-, demonstrations-, mötes- och pressfrihet.
- Fria val till en verkligt demokratisk konstituerande församling.
- För en kämpande och självständig fackföreningsrörelse.
- Enad kamp mot den gemensamma fienden: regimen, kapitalismen och imperialismen.
- För ett socialistiskt och demokratiskt parti och en rörelse som samlar alla förtryckta.
- Lokalt och regionalt självstyre. Alla folks rätt till nationellt självbestämmande.
- Ner med EPRDF-regimen. Ställ regimens bödlar inför rätta och konfiskera deras tillgångar.
- Stoppa markrofferiet – återta all mark som har getts till multinationella bolag.
- Jordreform och mark att bruka till bönderna.
- Konfiskera imperialismens tillgångar i landet och ställ dem under demokratisk kontroll.
- Demokratisk plan för mat till alla och landsomfattande satsningar på skola, hälso- och sjukvård samt infrastruktur.
- En demokratisk plan för arbete åt alla och rättvis fördelning av landets resurser.
- För en demokratisk och socialistisk regering.
