Etiopien och Tigray: Kriget långifrån över

av Per-Åke Westerlund // Artikel i Offensiv

Den etiopiska regeringens krig mot Tigray är långtifrån över och påverkar hela regionen. Miljontals riskerar svält och ytterligare miljontals har tvingats bort från sina hem.

”Tusentals har dödats sedan konflikten bröt ut. Två miljoner har tvingats från sina hem och 91 procent av befolkningen på nära 6 miljoner är i behov av bistånd, enligt de senaste rapporterna från FN:s kontor för samordning av humanitär hjälp”, rapporterade Reuters.
En grupp CNN-reportrar som lyckades ta sig förbi militärens gränskontroll och ta sig in i Tigray möttes av ett stort antal eritreanska soldater i etiopiska uniformer. 
CNN-gruppens ”intervjuer med biståndsarbetare, läkare, soldater och internflyktingar i Axum och kring centrala Tigray – där över 800,000 internflyktingar befinner sig – indikerar att situationen är ännu värre än befarat. Eritreanska trupper jobbar inte endast hand i hand med den etiopiska regeringen, där de bistår i en skoningslös kampanj mot det tigreanska folket – i vissa delar är de i total kontroll och för ett terrorvälde.” 
Denna terror inkluderar ett ”alarmerande antal kvinnor som massvåldtas, drogas och hålls som gisslan i konflikten, där sexuellt våld används som ett krigsvapen, och dess användning kopplas till folkmord. Enligt ett organs beräkningar innehåller nästan en tredjedel av alla attacker mot civila sexuellt våld, majoriteten utförda av uniformerade män”.
”FN:s kontor för samordning av humanitär hjälp sa att samma antal människor ’har varit utan tillgång till el, kommunikation eller andra nödvändiga tjänster i över fyra månader’ och lider under ’nödliknande tillstånd’ – just under svältförhållanden (International Crisis Group, ICC).

Kriget som startades av den etiopiske premiärministern Abiy Ahmed i början av november beskrevs som en snabb disciplinär aktion mot det styrande TPLF i Tigray, som benämndes som förrädare. Efter tre veckors kris sa Abiy Ahmed att kriget var över.
Det stod klart redan från början att så inte var fallet. Den etiopiska armén förlitade sig på militärt stöd från Eritrea, som gränsar till Tigray i norr. Under kriget mellan Etiopien och Eritrea 1998-2000 styrdes Etiopien av TPLF och dess auktoritäre premiärminister Meles Zenawi.
Fredsavtalet mellan Abiy Ahmed och Eritreas diktator Isaias Afewerki 2018 gav Abiy Ahmed Nobels fredspris. Nu innebär fredsavtalet att Afewerki kan utkräva hämnd mot Tigray. Det infattar att återta områden inom den etiopiska gränsen som FN efter kriget beslöt var eritreanska. 
Regionala militära styrkor från Amhara-regionen, som Tigray länge har haft territoriella dispyter med, är också en del av kriget på Addis Abebas sida. Dominansen av TPLF i den etiopiska regeringen från tidigt 1990-tal till 2018, när amharer och andra etniska grupper i Etiopien diskriminerades, används nu i propagandan till stöd för kriget mot Tigray.
TPLF-regimen har dock inte gynnat vanliga tigreaner, utan ett litet skikt TPLF-ledare och officerare, samt ett litet elitskikt av andra etniska grupper. 

Den tunga ingripandet av eritreanska och amhariska trupper, och deras brutala våld, innebär att invaderande militära styrkorna saknar någon som helst social bas. Istället ”verkar det tigreanska motståndet åtnjuta brett stöd i regionen”, säger International Crisis Group i sin analys.
”Den etiopiska regeringens ’brända jordens-taktik’ i Tigray har så gott som försäkrat alieneringen av de flesta tigreaner. Det har också sett till att TDF inte saknar övertygade kämpar och sympatisörer”, som en krigsanalys från jamestown.org skriver.
När attacken kom lämnade TPLF, med starka militära erfarenheter sedan 1980-talet, sitt tunga artilleri och organiserade istället gerillakrig under namnet TDF (Tigray Defence Forces). TDF tog kontroll av ”landsbygden i centrala Tigray-zonen liksom delar av östra, sydöstra och södra Tigray-zoner” och ”tigreanska media rapporterar regelbundet om vad de beskriver som segrar för dessa styrkor mot antingen de etiopiska eller eritreanska arméerna”, enligt ICC.
Amhariska regionala styrkor håller västra Tigray, där Etiopien har en långvarig gränskonflikt med Sudan. 
ICC rapporterade att i al-Fashega-området ”har Sudans militär, som utnyttjar Etiopiens distraktion med Tigray-konflikten, gått in och kontrollerar territorier de hävdar att Etiopien har ockuperat sedan mitten av 1990-talet. Stridigheterna, som också har involverat eritreanska trupper, är av särskild oro för Amhara-ledarna eftersom bönder i regionen vräktes av Sudans invasion.”

Området är också en nyckeldel i konflikten mellan Etiopien och såväl Egypten som Sudan om Stora etiopiska renässansdammen, vilket både regimen i Egypten och i Sudan anser utgör ett hot mot Nilen. 
Regimen i Addis Abeba förnekade från början att eritreanska trupper var inblandade, men i början av april lovade de att de var på väg att lämna Tigray. Inget av detta har skett, och det verkar som att den etiopiska regeringen och militären inte kan tvinga dem att lämna, även om de skulle ha velat det.
Eritreanska trupper kontrollerar gränskontroller, plundrar bistånds­transporter, attackerar sjukhus och civila, särskilt kvinnor. Dock behöver Abiy Ahmeds regering dem båda samt Amhara-miliserna.
I en av flera liknande sammanfattningar skriver jamestown.org: ”Kriget i Tigray visar alla tecken på att bara bli än värre (…) Ett dödligt dödläge har greppat taget och det är civilbefolkningen som kommer att lida mest när svälten nalkas.”

Ett dödligt dödläge har greppat taget och det är civilbefolkningen som kommer att lida mest när svälten nalkas.

Globala makter, och särskilt USA-­imperialismen, fruktar förlusten av en av de mest stabila staterna i Afrikas horn. Inom Etiopien pågår väpnade konflikter och etniskt våld även i Oromia, den mest befolkade regionen, och på andra håll. I regionen är både Eritrea och Sudan inblandade i kriget. Addis Abeba är också var Afrikanska unionens högkvarter ligger.
Etiopien har länge varit nära allierade till USA-imperialismen, exempelvis i att invadera och ockupera Somalia 2006. År 2015 hyllade USA:s president Obama Etiopien för dess stöd mot islamistiska al-Shabab. Han sa att den etiopiska regeringen var ”demokratiskt vald” när det i själva verket var så att den styrande koalitionen, som leddes av TPLF, vann 100 procent av alla mandat i parlamentet och tusentals oppositionsaktivister satt i fängelse. 
Snabb ekonomisk tillväxt i Etiopien, som baserade sig på en Kina-influerad modell av en auktoritär stat som samarbetade med multinationella bolag, gav också Addis Ababa än mer hyllningskörer från politiker i Västvärlden. 
I det nuvarande kriget och de regionala farorna har Bidenadministrationen infört sanktioner och slopat bistånden till Etiopien. Men Abiy Ahmed har svarat med att varna USA för riskerna med att förlora sin lokala polisstyrka.
Just nu kommer USA-imperialismens relativt svaga svar att ge bilden av en ”humanitär” sida från Bidenadministrationen, men vara utan påverkan på kriget.

Kriget måste bekämpas av vanliga etiopier från alla etniska grupper, liksom arbetare och unga globalt. Det är ett krig mellan den gamla härskande gruppen, TPLF, och dess efterträdare med Abiy Ahmed vid rodret.
Han var tidigare underrättelseofficer under TPLF-styret som kom till makten för att avleda en växande oppositionell massrörelse 2016-2017. Demonstrationer, strejker och protester skakade den gamla regimen, särskilt eftersom den förenade etiopier i både Oromia och Amhara, de två största grupperna. 
Abiy Ahmed, som är oromo, signalerade också en förändring i den ekonomiska politiken med en plan för massprivatiseringar. I år såldes en licens till ett privat telekomkonsortium för 850 miljoner USA-dollar. Om några månader planeras en försäljning av 40 procent av statsägda Ethio Telecom. Med Etiopiens 110 miljoner invånare är tele­kom en massmarknad. 
Den nya kursen ger dock inga lättnader för den ekonomiska krisen i landet, som nu ökas än mer av kriget.
I detta krig har båda sidor utfört massakrer och terrordåd, där den eritreanska och etiopiska armén ligger bakom de flesta. Dödliga attacker och massakrer från TDF har också rapporterats.

Datumen för redan uppskjutna val har ändrats från den 5 till den 21 juni. Inget kommer att stoppa Abiy Ahmeds Prosperity Party från att utlysa seger. Partiet bildades i december 2019 som en efterträdare till den TPLF-ledda fronten EPRDF, som styrde i nästan tre årtionden, 1991-2018.
I och med kriget är inga verkliga oppositionsorganisationer tillåtna, i kontrast till den första perioden med Abiy Ahmed där politiska fångar frigavs och vissa exil-organisationer återvände till landet.
Socialister kräver ett omedelbart slut på kriget och full tillgång av bistånd som mat, mediciner med mera till alla drabbade. För alla som är emot kriget är nyckeln att resa ett multietniskt försvar mot våldet. Alla med kopplingar till de gamla och nya diktatoriska regimerna måste rensas ut och ställas till svars.
Demokratiska organisationer bestående av arbetare, fattiga bönder och ungdomar krävs för att utmana de härskande eliterna och bilda ett alternativ som kan ta kontroll över landets enorma resurser.
Kapitalism, imperialism och diktatoriska eliter har orsakat den nuvarande katastrofen i Etiopien. Svaret är en revolutionär kamp som är demokratiskt organiserad, som enar alla etniska grupper samtidigt som den garanterar maximal lokal självbestämmanderätt.