Stordriften är ett sätt att skära ned på skola och förskola.
Ett år efter att Luleås S- och M-märkta stordriftsplan ”Framtidens skola” började verkställas är skolkämparnas anklagelser bekräftade: stordrift är ett sätt att skära ned på resurserna för skola och förskola. Det står också klart att den stora proteströrelsen mot projektet fortsätter att skapa ringar på vattnet.
Skolavslutningen för ett år sen innebar stängningen av den 115 år gamla Svartöstadsskolan – det första, framhastade steget i den omstruktureringsplan som Socialdemokraterna i Luleå har drivit igenom med stöd av Moderaterna, det lilla Landsbygdspartiet (LPo) och toppklicken bland Barn- och utbildningsförvaltningens (BUF) tjänstemän.
S-ledningen forcerade igenbommandet av Svartöstadsskolan för att slå fast sin orubbliga vilja att genomföra ”Framtidens skola”, trots den massiva och aktiva opinionen emot planen.
Som salt i såren vägrade S & Co också att genomföra folkomröstningen om ”Framtidens skola”.
Ett år senare kan det verka som att kommunledningens kalkyler fallit ut enligt plan – ”Framtidens skola” är ett faktum och de samordnade protesterna har mattats av betydligt, även om de inte har försvunnit. Men priset för att vinna slaget om ”Framtidens skola” kan mycket väl bli ett förlorat krig.
Rättvisepartiet Socialisterna, vars aktivister från start har spelat en nyckelroll i att ena och samordna motståndet mot stordriftsplanen, konstaterade direkt att skolpoliti-
kernas floskelkavalkad var ett illa dolt försök att dölja det verkliga huvudsyftet med ”Framtidens skola”: att utnyttja arbetskraften hårdare genom att koncentrera fler barn på färre enheter, och därmed ”spara” pengar.
I sitt budgetförslag inför 2017-2020 påstår S att de ska ”satsa” på skola och vård, men i själva verket planerar de att fortsätta den nedskärningspolitik som redan har påbörjats. Alla förvaltningar ska skära sina kostnader med fyra procent till år 2020. För BUF innebär det nedskärningar på 60 miljoner kronor, vilket alltså mer än omintetgör ”satsningen” på 55 miljoner kronor.
Skola och förskola har redan påtvingats nedskärningar. I år har till exempel förskolor med tre eller fler avdelningar fått minskade anslag per barn för att, som (den nu sparkade) skolchefen förklarade, utnyttja ”stordriftsfördelar”. Resultatet märks redan i större barngrupper. Som så många ”effektiviseringar” kan den verkliga kostnaden i mer stress och press på såväl barn som vuxna bli hög. Mer kostnadspress enligt samma modell är att vänta när ”Framtidens skola” nu omsätts i praktiken.
Även om S-ledningens högerkurs ligger fast känner man pressen från ilskan mot ”Framtidens skola”. Högerkursen är inte förhandlingsbar och nedskärningarna fortsätter enligt osthyvelsprincipen. Samtidigt sopas några av ”Framtidens skolas” impopulära frontfigurer bort: BUN:s ordförande Carina Sammeli snuvades på vice kommunalrådsposten och skolchefen Karina Pettersson Hedman har fått sparken.
Men några bondeoffer kommer dock inte att imponera på de tusentals som har engagerat sig för en bättre skola och förskola och levande demokrati i Luleå.
Nu behöver lärdomarna av striden diskuteras – vilken sorts skola och samhälle vill vi ha och vad krävs för att nå dit?
Rättvisepartiet Socialisterna menar att centraliseringshetsen, som drabbar inte bara skolan och inte bara Luleå, är en del av att ytterligare anpassa välfärden till de marknadsnormer som kräver att organisationer ska slimmas in på bara skinnet.
För att säkra en framtidens skola och förskola där alla barns behov verkligen kommer först krävs att samhällets resurser ägs gemensamt och fördelas demokratiskt – en socialistisk samhällsomvandling.
Luleås skolchef Karina Pettersson Hedman sparkades den 7 juni. Hennes fall dämpas dock av en fallskärm på tre miljoner kronor. Samma summa sades vara den helt oacceptabla kostnaden för den folkomröstning om ”Framtidens skola” som över 8 000 lulebor krävde och som S, M och LPo körde över. Siffrorna formulerar en obarmhärtig dom över S-styret i Luleå kommun. ■
