Ett kampinriktat vänsterparti behövs

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

När vänstern måste höja sin röst och sin profil står Vänsterpartiets ledning beredd att ta ytterligare steg till att omvandla partiet till en socialdemokrati 2.0.

I det nya programförslag som ska antas vid Vänsterpartiets kongress i maj lyser systemkritiken med sin frånvaro och kapitalismen ska inte längre avskaffas. Grunden för kapitalisternas makt och rikedomar, ägandet av storbolag och banker och därmed bestämmanderätten över produktionen och dess fördelning, ifrågasätts inte. Istället efterlyser programförslaget ”klokare ägandeformer” som tar ”fram kloka ägarstrategier”.
Men i begreppet ”kloka”, som partiprogramförslaget återkommande använder, ryms inte att samhället måste ta över ägandet av produktionsmedlen, arbetarstyre och att marknadens kaos måste ersättas av en demokratisk planering av ekonomin i enlighet med behov.

Sedan flera år tillbaka reser Vänsterpartiet inte ens krav på att storbankerna ska förstatligas. I likhet med Socialdemokraterna nöjer sig partiets ledning med att kräva beskattning av det man benämner som bankernas övervinster.
Trots att maten har blivit ett rekorddyr vågar V-ledningen inte längre driva partiets gamla krav om bort med moms på maten. Istället har Vänsterpartiet ”framfört att regeringen ska kalla till sig de stora aktörerna för att diskutera hur vi kan hålla nere matpriserna. Regeringen ska i sådana samtal vara tydlig med att om man inte får till en frivillig överenskommelse kommer reglering genom lagstiftning bli aktuellt för att få bukt med de skenande matpriserna” (ur Rädda välfärden – för ett tryggare Sverige. Vänsterpartiets budgetmotion för 2024). V:s förslag, som är rakt igenom inomparlamentariskt satte varken press på regeringen eller livsmedelsjättarna.
Att Vänsterpartiet äntligen satte ner foten gentemot S-regeringen 2021 och stod fast vid sitt nej till marknadshyra gav partiet ett uppsving i opinionen och tusentals nya medlemmar. Men partiets ledning var oförmögen att bygga vidare på de vinster som gjordes. Nej till marknadshyra följdes snabbt av ett ja till att Cementa fick fortsätta att bryta kalk på Gotland, vilket var ännu ett utslag av partiledningens vilja att befästa de broar som byggts till S-toppen.

Vad är vänstern utan röda linjer?

När sedan Ukrainakriget bröt ut sa Vänsterpartiet både ja till att skicka vapen till den ukrainska regeringen, efter att ledningen liksom i frågan om Cementas tillstånd kört över partiets riksdagsgrupp, och ja till att Sveriges militärutgifter skulle öka till motsvara 2 procent av BNP (Natos minimimål). Det förhindrade bygget av såväl en antiimperialistisk rörelse mot den ryska invasionen av Ukraina som en större proteströrelse mot Nato.
När partiet sedan gick till val fick vänsterprofilen ge vika för en valkampanj med partiledaren Nooshi Dadgostar i centrum, där budskapet var att Vänsterpartiet inte var beredd att dra några ”röda linjer”. Men vad är vänstern utan röda linjer?
Efteråt skyllde V-ledningen den uteblivna valframgången på bland annat den ”destruktiva interna debatten” och de vänsterpartister som hade kritiserat den politiska utslätningen. Efter valet har Vänsterpartiet varit med och genomfört nedskärningar i exempelvis Region Värmland, Göteborgs kommun och Stockholms stad.
I protesterna mot kriget mot Gaza har många vänsterpartister deltagit, men V som parti har inte deltagit, ej heller gett en kritisk röst mot den svenska regeringens stöd till kriget i samhällsdebatten.

Kampen och samhällsklimatet är i akut behov av en stark vänster som kan utmana kapitalismen och alla dess försvarare.
Istället går Vänsterpartiet och dess nuvarande ledning i en allt mer inomkapitalistisk och parlamentarisk riktning, vilket är på tvärs mot vad vad många vänsterpartister vill och vad som behövs: Ett kampinriktat Vänsterparti som tillsammans med andra bygger ett motstånd mot de blåbrunas reaktionära politik, men också tar enhetsinitiativ som kan bli till vänsterutmaning av den fackliga ledningens passivitet.
Det i sin tur skulle skapa förutsättningar för att forma ett socialistiskt vänsteralternativ som inte viker ned sig, utan står upp mot kapitalismen och alla dess partier.