Ett samtal om hemlöshet

av Katja Hildén // Artikel i Offensiv

Alla demokratiska rättighetsförklaringar innefattar rätten till bostad. Självklart även i Sverige. Ändå saknar hundratusentals människor en trygg bostad.
Den här artikeln bygger på en intervju med författaren och samhällsdebattören Ida Ali Lindqvist om kvinnor som lever i hemlöshet, som tvingas bo på gatan och som saknar en plats att tillbringa natten på som de kan kalla sitt hem.

Vem som helst kan bli hemlös och hamna på gatan. Du kan drabbas av fysisk eller psykisk ohälsa som gör det svårt att behålla eller få en lägenhet, du kan gå i personlig konkurs, fastna i ett beroende, utsättas för en destruktiv relation som du måste fly ifrån med mera. Orsakerna är många till att man inte förmår behålla en bostad på det förväntade sättet. Vill det sig riktigt illa kan dessa människor förlora sina hem och hamna på gatan. I värsta fall ända fram till sin död.
I bästa fall lyckas de uppfylla alla kriterier som samhället kräver, eller som Ida säger, lyckas pressa in sig i de stuprörsformat som krävs för att de återigen ska ha gjort sig förtjänt av en egen bostad. Ibland går det snabbt, ibland kan det ta år, decennier. Ida är även engagerad i nätverket Utan Skyddsnät som brukar stå på Medborgarplatsen och som riktar sig till kvinnor och hbtq+-personer som lever i otrygga situationer och ofta även i hemlöshet.

Ida berättar att hon ibland träffar kvinnor i 70-årsåldern som hon vet går och lägger sig på en offentlig toalett till natten. Ibland blir en kvinna våldtagen igen och igen och igen för att hon saknar en egen dörr att stänga om sig.
Ida berättar att många kvinnor känner uppgivenhet efter att kanske hela livet ha blivit svikna av både människor och samhället. Då blir man ibland en överlevare på gatan istället för att försöka armbåga sig fram i ett system som gång på gång nonchalerat dem.
– Systemet är inte uppbyggt och anpassat för att stötta kvinnor i utsatthet. Samhällets hjälpinstanser fungerar som separata stuprör, även om det har blivit betydligt bättre.

Kvinnor riskerar fortfarande att hamna emellan dessa stuprör.
– Hemlösa kvinnor är ofta utsatta för våld. Och om man dessutom kanske har en beroendeproblematik måste det finnas en helhetssyn på allt vad detta för med sig i en persons liv. Det går inte att bygga stödet på en hurtig inställning om att bara man vill så går det eller liknande.
– Hur gör man till exempel om ens enda vänner också är hemlösa och har beroendeproblematik? Måste man klippa banden till dem och bli alldeles ensam? Vad händer om jag strular till det, kastas jag ut då? Om ens hemlösa kompisar sover ute i minusgrader? Får man ta med sig sin hund som kanske är enda tryggheten på gatan?
Ida berättar om att när hon arbetade på ett härbärge såg hon att en del kvinnor som fick chansen till ”Bostad först” kände sådan osäkerhet att de såg till att ställa till det för sig eller ta ett återfall så att de inte kunde flytta till bostaden.
– För att de inte trodde att de skulle klara av det och kände att vad har jag då? Här på härbärget känner de mig, jag är någon. Men om jag flyttar och inte får umgås med mina polare i min lägenhet, kanske misslyckas med min sysselsättning, vad händer då?
– Kvinnor kämpar dessutom ofta med ett större självhat och de har ofta våld och övergrepp runtomkring sig. Där krävs det att kvinnan får övertygande stöd. Och att det finns en klar och tydlig strategi för vad hon ska göra och vilka som skyddar henne om våldsutövaren rör sig i närheten av henne och hennes bostad.
Det är socialtjänsten som ansvarar för att människor som lever i total hemlöshet och som inte kan få en bostad på de vanliga sätten ska få en bostad.
Ibland kan det vara lättare att vända sig till någon frivilligorganisation där kvinnor med liknande erfarenheter arbetar och där de känner att de kan få stöd.

Ida återkommer till vikten av ett bra och starkt nätverk runt kvinnan som tar hennes perspektiv på allvar.
– Många har depressioner eller ångestproblematik. Man får stöd för att klara av administrativa grejer, betala hyra och räkningar, det är Bostad först bra på att hjälpa till med. Bostad först är ett superbra projekt. Kvinnan ska kunna testa sig fram i sin egen takt.
– Man måste redan från början räkna med och organisera för att det kan finnas hot om våld, kvinnan kanske inte berättar om det genast eller hur allvarligt våldet är. Det ska finnas möjlighet till snabbt skyddat boende.
– Nätverket ska fungera så bra så att kvinnan får känna sig som en hel människa. Vissa har levt ett helt liv med droger, andra har aldrig tagit droger i hela sitt liv, någon är rullstolsburen, vissa har levt ett Svenssonliv med kärnfamilj tills något hände.
– Många lever med skam och skuld. Kvinnor måste få möjlighet att bearbeta känslor som kanske blir ännu starkare vid en flytt till eget boende.

Det behövs kunskap om och respekt inför vad en hemlös person går och bär på. Inte kräva tacksamhet för något som varje människa faktiskt har rätt till. Ida poängterar att hemlösa kvinnor ofta avhumaniseras. De bemöts och behandlas ofta med misstänksamhet.
De utsätts för mycket stora hot att utsättas för sexuella övergrepp, och våldtäkt och sex kan bli ett sista betalningsmedel när pengar saknas.
– Hur kommer det sig att de här kvinnorna har tvingats vara i hemlöshet? För det är ju inte så att de vill bo på gatan. Hur kan det komma sig att Sverige, som är ett så rikt land, har så många människor som det har blivit normaliserat för att de ska leva i hemlöshet?
– De som verkligen är ansvariga för att lösa hemlösheten förlitar sig istället på frivilligorganisationer som kan hjälpa i akuta situationer. Men de kan inte lösa problemet med hemlöshet. En samhällelig rättighet borde inte behöva överlåtas på frivilligorganisationer och frivilligarbete.
– Rätten till ett hem är en demokratisk rättighet, så det blir ett demokratiskt dilemma att ansvariga instanser inte fullgör sitt uppdrag utan låter decennierna rulla på medan hemlösheten består. Ingen ställs till svars för att människor tvingas bo på gatan.
– Och parallellt med ansvariga myndigheters bristande agerande växer verksamheter som tjänar väldigt mycket pengar på hemlösa människor.
– Det verkar nästan som att många ansvariga tycker att det är bekvämt med rådande ordning och därför inte tar tag i situationen och verkligen löser problemet med hemlöshet. Vilka ser vi som medmänniskor?

Det finns mer än tillräckligt med resurser i Sverige för att erbjuda varenda bostadslös en bostad. Vi har tillräckligt med kunskaper för att skräddarsy boendelösningar så att det fungerar för alla. Det enda vi inte har är en bostadspolitik som inkluderar oss alla.

LANDSOMFATTANDE BOSTADSPROTESTER 9 APRIL
Nej till marknadshyra – ja till en social bostadspolitik anordnar nya bostadsprotester landet runt den 9 april. En namninsamling har startats på Skiftet under rubriken ”Rädda hyresrätten – bostadspolitik valåret 2022”, som vi uppmanar alla att skriva under. Nej till marknadshyra skriver:
”Allas rätt till ett hem är grunden i bygget av ett tryggt samhälle. Nu är det snart val och politikerna verkar ha glömt hyreskampen. 2021 stoppades marknadshyra i nyproduktion, lagstiftning om lägeshyra samt Stockholmshyra – genom protester. Kamp lönar sig!
Nu går vi vidare. PROTESTER LANDET RUNT DEN 9 APRIL. Vi kräver en ny bostadspolitik.”