EU och svensk höger fortsätter greenwasha

av Robert Bielecki // Artikel i Offensiv

Kapitalets greenwashing går på högvarv. I Sverige når vurmen för kärnkraft, skogsavverkning och gruvbrytning nya höjder, och den 2 februari meddelade EU-kommissionen att de går vidare med det miljömässigt vidriga förslaget om att klassa fossil gas och kärnkraft som hållbara enligt den så kallade taxonomiförordningen.

”Fossil gas genererar enorma utsläpp och kärnkraft skapar mycket radioaktivt avfall som vi fortfarande inte vet hur vi ska hantera. Expertgruppens rapport är ytterligare en varningsklocka om att varken fossil gas eller kärnkraft får komma in i EU:s gröna klassificering. Kommissionen måste lyssna på vetenskapen och överge sitt förslag att gröntvätta gas och kärnkraft”.
Så skrev Världsnaturfonden i januari i ett mejl till DN i en kritik som EU-kommissionen helt har struntat i. Och Greenpeace Sveriges talesperson för klimat och energi, Rolf Lindahl, säger i ett pressmeddelande den 2 februari:
– Att inkludera gas och kärnkraft i taxonomin vore den största greenwashingen genom tiderna. Förslaget är ovetenskapligt och en attack mot EU:s anspråk på att ta globalt ledarskap inom klimat och miljö. Det kan inte förklaras på annat sätt än en eftergift till två desperata industrisektorer med mäktigt politiskt inflytande.
En effekt av EU-kommissionens förslag är att hundratals miljarder euro som kunde gått till investeringar i och utveckling av verkligt förnybara energikällor, som sol- och vindkraft, nu slussas till kärnkrafts- och gassektorerna.
Även om förslaget först måste röstas igenom i Europaparlamentet innan det verkställs pekar allt på att så sker då många av dessa parlamentariker är för kärnkraft, gas eller både och. Kapitalets förvaltare fattar återigen beslut som går helt på tvären med vetenskapen, klimatbehoven och grön omställning.

I Sverige har det blåbruna blocket också fått vatten på sin kärnkraftskvarn efter att regeringen vek ner sig för kärnkraftslobbyn och gav grönt ljus till slutförvaring av kärnbränsle 500 meter ner i urberget i Forsmark.
De kopparkapslar som ska förvara uttjänt kärnbränsle och radioaktiva ämnen kanske enligt experter bara håller i 100 år, när de måste hålla i minst 100,000 år. Om de läcker får det fruktansvärda konsekvenser för miljön och allt liv. På sikt kan det hamna i grundvattnet. Liberalerna menar att ”förnuftet har segrat”. De enda som segrat är kärnkraftslobbyn.
Moderaterna är lyriska; ”Det unika nu är att vi kan få ett regeringsunderlag och en regering som är entydig i frågan”, säger Ulf Kristersson till Expressen den 2 februari, och menar att de fyra blåbruna partierna är redo att bygga ut kärnkraften samt återstarta nedstängda reaktorer om de kommer till makten efter valet.
De vill också ändra målet för energipolitiken, från 100 procent förnybart till 100 procent fossilfritt. Det spär på myten om att kärnkraft är fossilfritt, vilket det inte är om man ser till helheten, vilket så få makthavare gör.
I artikeln ”Kärnkraft ingen grön lösning” i Offensiv #1481-82 skriver jag mer utförligt om detta, men kortfattat visar allt från gruvbrytningen och anrikningen av uran samt transporter av allt material (där uranet kommer från gruvor från främst Kanada, Australien och Namibia) till bygget av kärnkraftverk samt slutförvaring och avfallshantering att kärnkraften är långt ifrån grön, långt ifrån säker och långt ifrån långsiktigt hållbar.

En anledning till varför vurmen för kärnkraft har ökat så mycket den senaste tiden är det stora energibehovet som elektrifieringen av samhället och de ”gröna” investeringarna i framför allt norra Sverige innebär.
Enligt Energimyndigheten kan Sveriges elbehov landa på 310 TWh (terrawattimmar) fram till 2045, medan andra tror på 500 TWh, vilket kan jämföras med dagens totala energikonsumtion på 140 TWh. Det är helt ohållbart ur ett klimat- och miljöperspektiv.
Dagens ”omställning” bygger på att produktionen av allt – stål, bilar, batterier med mera – ska öka explosionsartat. Det kräver också mer av allt, som exempelvis sällsynta jordartsmetaller för batterier. Vi ska även som konsumenter i det kapitalistiska samhället konsumera mer i en farlig slit-och-släng-spiral.
Vi behöver satsningar på de grönaste energikällorna som finns, som sol- och vindkraft, samt att en omställning kombineras med en effektiv hushållning av resurser efter en demokratiskt utvecklad plan. I slutändan behövs det demokratisk socialism, där storföretag, energibolag och banker ägs under kontroll och styre underifrån.