Farväl till en av proggens bästa musiker och textförfattare

Av Stefan Lundqvist // ur veckotidningen Offensiv

Mitt första minnesspår av Ulf Dageby har jag från 1974. Jag hade nyligen tagit körkort, körde runt och letade en ledig p-ruta på Domusparkeringen i Skellefteå då låten ”Hanna från Arlöv” med Nationalteatern plötsligt spelades i bilradion. Melodin och texten om den vilda strejken på tvätteriet fångade mig direkt. ”Det var 40 grader varmt, (…) vi ska faan ha våra fläktar!”, “Det kändes så bra, nu kan jag göra nånting själv, göra nåt själv”.

”Hanna från Arlöv” från Nationalteaterns genombrottsalbum ”Livet är en fest” var skriven av Ulf Dageby. Tisdagen 16 juli, i sin sommarstuga på Skaftö vid bohuslänska kusten, tog livet plötsligt slut för Ulf. Jag skriver plötsligt då jag ser att flera av hans chockade musikervänner vittnar om att han har varit pigg och vital, som vanligt hade mycket på gång och trots sina 80 år närmast ”peakade” som gitarrist på scen. Bland annat var en ”femtioelfte” avskedsturné med Nationalteaterns rockorkester inbokad i sommar.

Det är med sorg och saknad vi nu får ta farväl till en av proggens bästa musiker och textförfattare. Ulf berättade i 2013 års ”Så mycket bättre” (finns på TV4 Play i ett av de bästa avsnitten) att han förlorade sin far vid 12 års ålder och att det därefter inte var fett hemma. I skolan skulle det betalas en terminsavgift som hans mamma inte hade råd med. Ulfs klassföreståndare lät då hela klassen få veta att: “Som vanligt är det en elev som är befriad från terminsavgiften och det är Ulf Dageby.” Han skulle stämplas som fattig.

Men Ulf hade en musikalisk talang, gick musikutbildning och spelade klarinett i ett jazzband innan han flyttade till Lund för att läsa juridik. Studier blev det inte så mycket av med då han träffade de som till slut skulle bli Nationalteatern. Året var 1969, studentrörelsen var vänster, orättvisorna stora och engagemanget starkt. Gänget som blev Nationalteatern valde att göra teater för och tillsammans med ungdomarna på förorternas fritidsgårdar. Teater som tog upp deras verklighet, politiskt medvetandegjorde och sparkade uppåt.

Ulf Dageby och Anders Melander var från början gruppens enda musiker och blev därför naturligt de som skrev låtarna till föreställningarna. År 1971 gick flyttlasset till Dagebys hemstad Göteborg sedan gruppen hade fått anställning av kommunen för att göra musikteater i stans betongförorter. “Backa fritidsgård blev vår bas”, berättade Ulf.

Under fem dagar år 1975 arrangerade den internationellt sett starka svenska musikrörelsen en ”Alternativfestival” i Stockholm som en protest mot den kommersialisering av kulturen som European Song Contest symboliserade. En stor del av artisterna från den svenska musikrörelsen deltog, men också flera kända utländska folkmusiker. Ulf Dageby gjorde här, under pseudonymen Sillstryparn, spexnumret ”Doin’ the omoralisk schlagerfestival”.

År 1977 spelade Ulf Dageby en av huvudrollerna som låtskrivare i storsatsningen Tältprojektet eller ”Vi äro tusenden”. En stor del av den svenska proggrörelsen turnerade runt i både Sverige och Danmark med ett stort cirkustält i vilket de gav en fantastisk musikalisk och röd teaterdramatisering av den svenska arbetarrörelsens historia. Ulf Dageby skrev flera av sångerna, framför allt huvudnumren ”Vi äro tusenden” och ”Aldrig mera krig”. Tältprojektet besökte 31 orter och genomförde 82 föreställningar.

Vi som radikaliserades som tonåringar på 70-talet fortsatte lyssna och följa med i Dagebys texter på våra skivkonvolut. Nationalteatern började också turnera. Jag kunde i Skellefteå 1979 se deras rockopera ”Rockormen” – som handlade om ungdomsarbetslöshet och flyttlasspolitiken.

Ulf Dagebys texter är träffsäkra. Det har sin grund i att han och gruppen hängde med, snackade med och tog fram sina pjäser och låtar i samarbete med just de ungdomar vars problem de ville visa upp och göra politisk teater av. Föreställningar och låtar finslipades efter många kvällar på fritidsgårdar och scener. Hans rocklåtar är poetiskt träffsäkra, känslostarka och kraftfulla. Som i hans nog mest kända låt, förortseposet ”Barn av vår tid” från albumet 1978 med samma namn. Rader som ”Thinnertrasan vandrar mellan husen. Du skickar snuten på ungar… Blev du rädd nu din fege fan för ditt eget barn.”
”Vi såg vad som hände runt omkring oss. Övergivna, vilsna barn som for illa”, förklarade Ulf.

Ulf lämnade Nationalteatern 1982– men återkom ända till sin död vid Nationalteaterns rockorkesters återföreningar. Han sa sig främst vara musiker och ville ha mer tid och kraft till musiken. Han plockade fram en bredare musikalisk palett, inte enbart rock. År 1983 kom den första soloskivan: ”En dag på sjön”, som följdes av ytterligare tre. Men främst fick han nu flera uppdrag att skriva filmmusik. Musiken till Stefan Jarls starka film ”Ett anständigt liv” har med rätta hyllats som genialisk. Ulf skrev även musik till en rad andra dokumentärer och flera Beck-filmer. In i det sista skapade han musik med Ulf Dageby Band och det sista jag hittar på Spotify är en singel, ”Ups and downs”, från 2023 med nio minuter instrumental konstmusik tillsammans med marimbaprofessorn Daniel Berg.

Slutligen på ”Ulf Dagebys dag” i ”Så mycket bättre (TV4 Play/säsong 4/avsnitt 5) säger Ulf att Hanna faktiskt jobbade på tvätteriet i Arlöv. ”30 år senare får jag ett telefonsamtal från hennes dotter. ‘Ja’, säger hon, ‘du tycker kanske det här är konstigt, men nu är det så att Hanna dog för två veckor sedan och jag vill bara berätta för dig hur mycket den sången har betytt för henne… och tacka dig’.”

”Du sa som det va å det kändes så bra, nu kan jag göra nånting själv, Hanna från Arlöv”