Fattigsafari: explosiv och omskakande

av Åsa Karlsson // Offensiv

Jag har just läst en bok som är som en dynamitgubbe inkastad i elden, explosiv och omskakande, en bok som vill få oss att tänka lite till, ompröva våra fördomar och fixa ideer, ge kunskap och kanske insikt i livets komplexitet, ställt i motsats till de förenklade sloganer som används av politiker idag. Den är bra, jobbig att läsa och leder till en önskan att debattera, fråga, ta reda på vad just jag tycker om författarens påståenden och åsikter. 

Det finns en avgrund mellan de som är fattiga och de som har som arbete att hjälpa. Den ekonomiska skillnaden blir till en social klyfta, ojämlikhet får effekten att allt hopp, all tillit eroderas medan ångest, stress och sjukdom ökar. De känslomässiga orsakerna till beteenden diskuteras sällan eftersom de som styr och bestämmer mycket sällan har egna erfarenheter av hur det är att vara fattig. Ingen frågar de som bor i nedgångna lägenheter i hus med trasiga hissar och mögel, de som går hungriga till skolan, de vars enda fristad är ungdomsgården eller biblioteket, de som bara vet om ilska och bitterhet, ingen frågar och ingen lyssnar. Hoppet för framtiden ligger i vår egen styrka, att se våra svagheter men också rikta vår vrede åt rätt håll, sluta ”äta upp varandra”, sluta leta syndabockar där det är ett helt system som behöver förändras, ett samhällssystem som bygger på att fattigdom alltid ska finnas, att vissa ska äga medan andra kämpar för överlevnad.
När George Orwell skrev sin självbiografiska bok Nere för räkning i Paris och London 1933 ville han ta upp det enorma problemet med världens orättvisor och fattigdom genom att berätta om sina egna personliga erfarenheter, om sina upplevelser av att leva som fattig och utblottad, i samhällets utkant, osynlig och ignorerad av de välbeställda.
2017 kom boken Fattigsafari, på engelska Poverty Safari: Understanding the anger of the British Underclass. År 2018 fick den skotska rapparen och vänsteraktivisten som skrev den, Darren McGarvey George Orwell-priset, som förutom 3 000 pund ger prestige och uppmärksamhet. Det här är hans första bok även om han tidigare skrivit artiklar, krönikor, uppträtt med sin rap och spoken-word under namnet Loki, och är känd som en orädd debattör, inte minst när det gäller samhällets orättvisor och Skottlands självständighet. 
Boken är en inte helt okomplicerad skildring av McGarveys barndom och uppväxt, en historia som han berättat så många gånger för lärare, psykologer, socialarbetare, terapeuter och i media, att han nu behövde ta kontrollen över sitt liv och sin historia. Använda den för att göra en analys av ”Fattigdomsindustrin”, de organisationer, myndigheter och personer som lever på att fattigdom finns, visa på konsekvenserna av att växa upp utan det mesta, i ständig rädsla, utsatt för fysiskt och psykiskt våld, vanvård, missbruk och konstant stress. McGarvey visar att något av det farligaste som finns är barnfattigdom, den får så förödande konsekvenser för resten av livet hos individen.
McGarvey vill både informera och få människor att känna igen sig. Berättelsen om hans mamma, ett liv av konstant missbruk och våld, inte minst mot sina barn, sätts in i en social kontext av kronisk fattigdom generationer tillbaka, sexuella övergrepp som barn, hopplös alkoholism och vanvård. Han ironiserar mot det brittiska socialförsäkringssystemet som verkar vara baserat på metoden att förnedra och bestraffa de som behöver stöd, vilket är baserat på en komplett okunnighet om och oförståelse för hur de som växt upp med kronisk fattigdom tänker och känner.
Han är också helt på det klara med sin egen roll och ser ironin i att han måste använda sin mammas sorgliga historia för att få folk att lyssna, inta rollen som en överlevare, en person som på ett lagom sätt kan berätta så att me­delklassen känner att det är ok att ge honom en plattform. På samma skarpa sätt som han analyserar vänstern, aktivistgrupper och mediavärlden, skärskådar han sig själv och finner hur hans enorma rädsla, vrede och bitterhet fått honom att fatta skadliga beslut, missförstå andras motiv och agerande och i vissa fall orsakat förödelse. Numer nykter och med en liten son, forsätter Darren McGarvey sin kamp, både sin personliga och sin politiska, som ju alltid är beroende av varandra.

Fattigsafari kan man läsa både som en historieskildring över Skottlands och Storbritanniens politiska utveckling, gräsrotsrörelser och politiska gruppers aktivism under 2000-talet, om hur välmenande bostadsplanerare på 1970-talet hamnade fel, men också om den styrka och de möjligheter som finns, om man förstår lite mer, lyssnar  och inte minst respekterar den kamp, de önskemål och behov som finns för att den kroniska, torftiga, våldsamma fattigdomen ska utrotas. Vi måste äga våra liv, våra berättelser!

Författare: Darren McGarvey
Översättare: Jens Ahlberg
Förlag: Bokförlaget Atlas
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 316