Nazisterna Jimmy Andersson fick 8 månader, Patrik Dyrsch 1 år, Per Gardesten 1 år, Johan Lindblom 8 månader samt Jesper Olsson 1 år och 1 månad.
Den 28 september 2008 misshandlades sex personer i centrala Göteborg av den nazistiska så kallade svenska motståndsrörelsen. Fyra av de misshandlade är medlemmar i Rättvisepartiet Socialisterna och aktiva antirasister. Tre veckor tidigare hade SMR stoppats av en blockad av sammanlagt 800 göteborgare i en aktion initierad av RS. Detta har sedan lett till att SMR flera gånger sökt hämnd på ledande RS-medlemmar.
Trots att nazisterna attackerat flera personer runt om i Göteborg valde åklagaren Karl-Erik Esbo att bara resa åtal om händelsen på Korsvägen. Offensiv har tidigare rapporterat om att åklagare valt att inte resa åtal rörande misshandeln av Johannes Lundberg som attackerades när han ensam var på väg till Nordstan. Efter detta har även förundersökningen om misshandeln av Amer Mohammed Ali på Avenyn lagts ned. Amer fick näsbenet avslaget.
Den 24 juni 2009 inleddes tingsrättsförhandlingarna mot fem av nazisterna som nu dömts till fängelse. De stod åtalade för grov misshandel, misshandel och uppvigling. Målsägande var två RS-medlemmar samt den ungmoderat som också blev misshandlad vid Korsvägen i september då nazisterna förutsatte att han var RS-medlem då han råkade stå bredvid dem.
Då åklagaren öppnar sitt anförande under rättegången finns luckor om händelseförloppet då han inte väckt åtal om händelserna i Brunnsparken och på Valand. Den första misshandeln av Johannes Lundberg finns fångad på SMR:s egen film och användes i bevisningen för att identifiera nazisterna. Den visar när nazisterna lämnar Brunnsparken och attackerar Johannes Lundberg.
Nazisterna hade redan tidigare avbrutit RS Offensivförsäljning genom att marschera in i Nordstan, efter att ha sett att RS hade aktivitet där, i ett försök att söka konfrontation.
Efter misshandeln av Johannes försvinner en större grupp nazister upp på Avenyn, för att vid Valand misshandla en aktivist från Ingen Människa Är Illegal. Denna misshandel avbryts av medlemmar i RS som kommit med spårvagn. Nazisterna vänder då attacken mot RS:arna och det är här Amer Mohammed Ali får näsan bruten.
Här brottar RS-medlemmar ned nazisten Torbjörn Engvall och överlämnar honom till polisen. En grupp nazister flyr platsen och ser vid Korsvägen RS-medlemmarna Manuel Fernandez och Stefan Berg. De inleder genast en attack, de är nu mellan 5-7 nazister. Bredvid råkar en ungmoderat stå som också utsätts för en grov misshandel. Det är händelserna på Korsvägen som förhandlingen kommer att handla om.
Under rättegången konstaterades det att nazisterna känner igen RS-medlemmarna. ”De dyker jämt upp”, säger Jesper Olsson "och Stefan Berg är alltid med”.
De rusar fram skrikandes ”dö kommunistjävlar” och ”döda de röda”. Misshandeln som följer betecknas utan tvekan av tingsrätten som grov och oprovocerad.
Ungmoderaten berättar i rättegången hur han blir omkullslagen och får motta flera sparkar och slag mot huvud och kropp, som knäcker näsbenet och okbenet i ansiktet. Liggande stampar nazisterna på hans rygg.
– Jag trodde jag skulle dö. Gör det snabbt så jag slipper lida tänkte jag.
Han behövde efter detta äta stark smärtlindring i flera månader, operera ansiktet och har åsamkats en permanent synnedsättning. Misshandeln fortsätter när några av nazisterna attackerar Manuel Fernandez och slutligen Stefan Berg, som slås till marken och blir utsatt för flertalet sparkar mot rygg och huvud.
Vittnen berättar i rättegången att ”det var oprovocerat”, ”jag upplevde det som otroligt fegt”, ”utan tvekan grovt” och ”jag är glad att jag inte hade mina barn med mig”. Nazisterna skriver själva på sin hemsida: ”kommunisterna kom inte undan utan blev omilt behandlade” och ”de lämnades mer eller mindre medvetslösa”. Därefter lämnar nazisterna platsen och några av dem blir sedan gripna av polisen när de gömmer sig i Johannebergskyrkan.
Samtliga fem nazister nekar under förhandlingen till att de deltagit i misshandeln, eller till och med till att de befunnit sig på Korsvägen vid tillfället. Detta motbevisas av att ett vittne filmat misshandeln. Per Gardesten uppger paradoxalt nog att han i själva verket agerat i självförsvar, och blivit så pass illa tilltygad att han fick lämna platsen stöttad av en kamrat. Ingen av vittnena styrker dock detta och i en filmupptagning från en mobiltelefon ser man klart och tydligt att Gardesten deltar aktivt genom att sparka eller knäa Stefan Berg.
Några av de mest häpnadsväckande påståendena i nazisternas redogörelser framförda av dess advokater var att RS skulle vara en lydorganisation under AFA.
Advokaterna försökte sedan ständigt förknippa och jämställa RS med AFA. Advokaterna krävde t o m inledningsvis att hela RS historia, organisation och syn på revolution och trotskism skulle belysas i rättegången. RS hemsida påstods innehålla våldsromantik av olika slag. Naturligtvis hade de inte några bevis på detta utan försökte upprepade gånger med ett ständigt tjat få rätten att, genom innötning, associera RS med våldsamheter.
På en direkt fråga svarade Stefan Berg:
– RS är ett demokratiskt socialistiskt parti som efterspråkar en revolutionär omvandling av samhället genom en massrörelse. Vår avsikt med blockader mot SMR är att stoppa deras våldsdåd, isolera dem och mobilisera allmänheten mot dem för att skapa en bred rörelse mot nazism och rasism.
Det här svaret satte till slut punkt för de lösa påståendena från försvarsadvokaterna.
På grund av att åtalen inte väcktes om de två andra RS-medlemmarna blev händelseförloppet svårare att redogöra för. Flera av vittnesrapporterna blev förvirrande då händelserna vid Valand inte behandlades, eftersom de medlemmar som befann sig där anlände till Korsvägen så fort de fick veta vad som hade hänt. Även en av dessa medlemmar i RS hade bruten näsa och blödde. Man kan också anta att uppsåtet hade blivit tydligare om rätten fått veta att nazisterna, ända sedan de lämnat Brunnsparken sökt efter konfrontation med RS-medlemmar på olika platser i Göteborg, och att de redan misshandlat två RS:are och en annan person innan de anlände till Korsvägen.
Rättvisepartiet Socialisterna har alltid varnat för att man inte kan överlämna kampen mot nazism och rasism till polis och rättsväsende. Detta kan man utan tvekan se i vad en polis som kom till platsen sa till den misshandlade ungmoderaten: ”Varför ska ni alltid hålla på och slåss varje helg”. Polisen förutsatte att det handlade om ett bråk och inte ett oprovocerat överfall. När den unga killen säger ”men jag är moderat” så ber polisen om ursäkt. Detta kan inte tolkas som annat än att det är okej att misshandla socialister men inte moderater. Polisen har sedan missat sak efter sak i undersökningen mot nazisterna.
Polisens syn på saken avslöjades också när en av dem hördes som vittne: ”Det var slagsmål lite här och var i stan”. På samma sätt som den framgångsrika blockaden av nazisterna i september förra året omskrevs som ”käbbel mellan höger- och vänsteraktivister”, går detta igen i polisens uttalade syn på saken. Vad det egentligen handlar om är att nazismen är en våldsbenägen ideologi som i praktiken vill krossa all form av demokratisk organisering.
En av nazisterna, Jesper Olsson, stod också åtalad för att den 17 januari ha misshandlat Stefan Berg i Brunnsparken. Det var när RS-medlemmar på väg till en Gazademonstration attackerades av SMR:s nazister som gick till angrepp genom att kasta glasflaskor, för att sedan fortsätta attacken med flaggpinnar, slag och sparkar. Händelsen filmades av SMR och lades sedan upp på deras hemsida för att skryta över hur man ”jagat iväg rödingar” från Göteborgs gator. På filmen ser man klart och tydligt att Jesper Olsson rusar mot Stefan Berg med en flaska i handen, som han sedan upprepade gånger slår i huvudet på honom.
I förhöret med Jesper Olsson försöker han säga att ”vi hamnar inte alls alltid i konfrontationer, det är bara när RS dyker upp, de är överallt som vi är”. För att understryka att det enbart handlar om RS säger han:
– Innan RS anländer till platsen står Kommunistiska Partiet en bit bort och säljer sina tidningar. Vi pratade med varandra och köpte tidningar av varandra. Det var en god stämning mellan oss.
Enligt Jesper Olsson var det RS som startade det hela av att med megafon skrika ”krossa nazismen”.
– Jag blev oerhört provocerad, sa han.
Jesper Olsson hävdar att han agerar i självförsvar: ”De ropade ju att de skulle krossa oss” och ”Vi visste att de ville driva bort oss som tidigare”.
Nazisternas egen film visar klart och tydligt att glasflaskorna haglar över antirasisterna när nazisterna stormar emot dem, och rätten inser detta. Olsson döms även för denna misshandel.
Den sista åtalspunkten rör Patrik Dyrsch som vid ett tidigare tillfälle uppviglat andra nazister mot polisen. När polisen försökt stoppa en pågående misshandel uppmanar han de andra ”Samla er, stoppa polisen”. Han dömdes även på denna punkt.
Trots polisutredningens och åklagarens brister har tingsrättens domar för en gångs skull tagit med att det rör sig om politisk misshandel. Endast minimistraff utdömdes dock. Att fem aktivister, varav flera ledande, tas från gatorna kan komma att utgöra ett hårt slag mot en liten och isolerad sekt som svenska motståndsrörelsen. Trots detta vet vi att nazisterna inte skräms av fängelsestraff, de är i ständigt behov av nya martyrer. Nazism kan inte bekämpas av stat och polis utan aktivt av antirasistiska massrörelser. Det behövs ett brett motstånd förankrat på arbetsplatser, på skolor och i bostadsområden för att tränga tillbaka alla rasistiska element.
RS Göteborg
