Filmen om Idi Amin måste ses

2007-02-07 13:18:46

FILM

Titel: The Last King of Scotland. Regi: Kevin Macdonald. I rollerna: Forest Whitaker, James McAvoy, Gillian Anderson m fl.

Det finns flera skäl att se The Last King of Scotland, en tät, verklighetsbaserad thriller om Ugandas brutala diktator Idi Amin. Liksom utmärkta Hotel Rwanda och The Constant Gardener är filmen inspelad i Afrika med dess unika färger och ljud. Sedan är det ett viktigt ämne – cirka 300 000 ugandier mördades i ett sekteristiskt blodbad under Amins åtta år vid makten 1971-79.

Men framförallt ska man gå och se filmen för Forest Whitakers extraordinära gestaltning av Amin. Som diktatorn är Whitaker lustig, skrämmande och patetisk på en och samma gång.
Han verkar vara en storfavorit för att kunna vinna en Oscar som bästa manliga skådespelare – och det är välförtjänt. Whitaker förkroppsligar Amin, som även han var en jätte till fysiken. För att närma sig rollen lärde sig Whitaker swahili, men också att tala engelska med östafrikansk brytning – något han lär ha haft svårt att skaka av sig efteråt.

Tog makten i en kupp

I filmen möter vi Amin när han just har tagit makten i en militärkupp. En kupp som välkomnades av Storbritannien, Ugandas tidigare kolonialmakt, som ogillade den störtade presidenten Milton Obotes ”socialistiska” retorik. På den tiden beskrev utrikesdepartementet i London Idi Amin som ”en präktig typ och en bra fotbollsspelare”. Några år senare skulle en brittisk utrikesminister föreslå att han skulle lönnmördas…
Storbritanniens ändrade syn i denna fråga påminner om västvärldens hållning till en annan grym despot, Saddam Hussein. Man hade inga problem med Saddam då han slaktade sina egna, men när hans intressen krockade med västmakternas intressen var det dags för ”regimbyte”.
Amins styre kännetecknades av sekteristiskt våld och förtryck av minoritetsstammar, och senare av andra grupper som indier, kristna och judar. Även dessa konflikter var ett arv efter Storbritanniens ”härska och söndra”-taktik.
Som ung officer i det brittiska regementet Kings African Rifles på 1940- och 50-talet hade Amin stridit mot den stalinistinfluerade Mau Mau-gerillan i Kenya och kämpat i krig för britternas räkning även i Somalia. Det var under tiden som brittisk officer han fattade smak för kiltar, säckpipa och allt skotskt – inte konstigt därför att London i början betraktade honom som en ”präktig” och pålitlig allierad i Afrika – snacka om felbedömning!

”Skottlands kung”

Under ett av hans mer teatraliska ögonblick skulle Amin titulera sig ”Skottlands kung” och erbjuda skottarna Ugandas hjälp med att bli av med engelsmännen.
Den geopolitiska bakgrunden förklaras inte i filmen som, det måste understrykas, inte är någon dramadokumentär utan bygger på en roman – dock en verklighetsbaserad sådan. Romanens centralfigur, den unga skotska läkaren Nicholas Garrigan (spelad av James McAvoy), är fiktiv, löst baserad på en av Amins rådgivare.

Till Uganda som volontär

I filmen kommer Garrigan till Uganda som volontär, men blir oväntat nog diktatorns personlige läkare och nära vän. Garrigans naivitet fungerar som en slags illustration av de flesta utlänningars svårigheter att begripa hur denna stora nallebjörn skulle kunna vara en massmördare. Jag ska inte berätta vad som händer Garrigan, utom att säga att han hamnar i klistret.
Efter åtta kaosartade år störtades Idi Amin sedan han tagit det ödesdigra beslutet att invadera grannlandet Tanzania. Tanzania slog tillbaka, intog Ugandas huvudstad och återinsatte Amins föregångare Milton Obote som president. Obotes styre var nästan lika blodigt som Amins och även han störtades – för andra gången – 1985.

Laurence Coates