av Robert Bielecki // Artikel i Offensiv
Den finska vågen av arbetarkamp, strejker och motstånd mot den blåbruna Orporegeringen fortsätter. I förra veckan var hundratusentals ute i demonstrationer, kollektivtrafiken stod stilla i Helsingfors, och den 14-16 februari kommer 60 000 arbetare igen gå ut i strejk.
Då, den 14-16 februari, är det bland annat arbetare inom skogsbranschen och industrin som strejkar. Den 1-2 februari lamslogs kollektivtrafiken, postutdelning genomfördes inte, stora industrier låg nere och matbutiker hölls stängda. Omkring 300 000 var ute i strejk dessa dagar, och att kampen inte avtar, utan snarare fortsätter, är positivt. Det är den gemensamma kampen underifrån som kan få till stånd en förändring.
Orporegeringen har dock ännu inte gett några besked om att vika ner sig för trycket. I Yles Morgonettan den 3 februari kommenterade statsminister Petteri Orpo:
– Regeringens åtgärder påverkar inte löntagarnas ställning märkbart. Vi skär inte ner i löner eller semesterpengar. Det kommer inte att ske stora förändringar. Den enda konkreta försämringen syns i den stegvisa minskningen av den inkomstrelaterade arbetslöshetsersättningen.
Det är verkligen ett arrogant uttalande som dels inte har någon förankring i verkligheten och dels dryper av förakt mot arbetare och låginkomsttagare.
Till Svenska Yle kommenterar också strejkande arbetare den 1-2 februari att dessa dagar inte räcker, utan att det kommer att behövas fler strejker:
– Jag är här på grund av de försämringsplaner som regeringen har. Jag hoppas att regeringen ändrar sig, men som det ser ut just nu tvivlar jag på att de här två dagarna räcker, sa exempelvis Markus Hotta, huvudförtroendeman på Mirkas fabrik i Oravais, till Svenska Yle den 1 februari, och Industrifackets regionombudsman Ronny Norrgård är inne på samma spår:
– Tyvärr tror jag inte att det leder till någon förändring, för som det låter på regeringspartierna är de inte alls villiga att börja diskutera det här. Jag är rädd att det kommer att komma fler försämringar vad gäller arbetsvillkor och anställningstrygghet.
Han menar vidare att detta oundvikligen kommer att betyda nya strejker.
Om Orporegeringens arbetarfientliga och rasistiska politik ska motas tillbaka behövs det dock mer än stora enskilda strejkdagar. Nästa steg bör vara att koordinera kampen i en tvärfacklig motståndskommitté, i samarbete med alla de som protesterar mot regeringens rasism och flyktinghat, och förbereda för rullande generalstrejker för att verkligen slå tillbaka hårt. En politisk generalstrejk med målet att fälla regeringen bör omedelbart utlysas.
Arbetarklassen har makten att helt lamslå ekonomin och stoppa kapitalisternas vinster. Det är nu dags att trappa upp kampen ytterligare ett snäpp.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.