av Jonas Brännberg // Artikel i Offensiv
Den 14 december genomfördes en massiv politisk strejk i Finland av cirka 100 000 arbetare inom olika branscher. Ilskan riktas mot den blåbruna regeringens dramatiska attacker på a-kassa, strejk- och arbetsrätt, lönebildning och det sociala skyddsnätet.
Regeringen visar dock inga tecken på att backa – frågan är nu om SAK (finska LO) vågar gå i täten för en upptrappning mot generalstrejk.
Enligt tidningen Iltalehti planerar SAK för ”generalstrejksliknande” strejker i månadsskiftet januari-februari efter att uppslutningen har varit stark på strejkdagen den 14 december.
Den dagen stod hundratals industrier och byggen stilla, butiker stängdes, skolor blev utan skolmat och kollektivtrafiken stannade till stor del. Inte bara SAK-fack deltog, utan även en del tjänstemannafack inom STTK-federationen (finska TCO) som industritjänstemännens fack PRO.
Iltalehtis källor säger att det kan bli aktuellt med strejk under tre dagar, och att i denna strejk skulle även den storskaliga processindustrin involveras mer, som till exempel stora fabriker inom kemisk industri, skogsindustri och raffinaderier.
Ska den finska regeringens attacker stoppas brådskar det med att stärka och trappa upp kampen; redan har riksdagen börjat godkänna delar av försämringen av arbetslöshetsförsäkringen.
Utan en tydlig mobilisering mot en endags generalstrejk, som sedan kan trappas upp ytterligare med flera dagars strejk, kommer regeringen med all sannolikhet inte att backa, utan räknar med att kunna trötta ut rörelsen och att facken inte är beredd att ta till ”storsläggan”.
Arbetarkamp handlar inte enbart om aktioner och strejker. Den måste också ha tydliga mål – i det här fallet att helt stoppa förslagen, och en strategi med rätt tajming som trappar upp kampen utan att riskera att trötta ut de strejkande eller att förlora allmänhetens stöd.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.