av Robert Bielecki // Artikel i Offensiv
Motståndet mot den finska blåbruna regeringens attacker på arbetare, välfärd och samhälle fortsätter. Den 1-2 februari är det nya strejker som Industrifacket kallar till, som bland annat kommer att stänga ner storindustriområdet i Karleby. Över 2 000 arbetare på 22 arbetsplatser tas ut i strejk. Även facket PRO har nu anslutit sig, och frågan är om fler fack kommer att ansluta och om det kan bli ett avstamp till samordnade, tvärfackliga generalstrejker?
Några företag som kommer att drabbas av strejken är Jervois, Boliden, Umicore, Neste och Woikoski. Till Svenska Yle den 28 december säger Jervois i Karlebys huvudförtroendeman Juha Hassel att:
– Regeringen attackerar arbetstagarna på ett sätt som vi inte har sett tidigare och har ingen vilja att diskutera och komma överens. Vi kan inte ta risken att ingenting görs. Kommande generationer måste också ha en möjlighet till ordentliga arbetsvillkor.
Strejkerna har stor omfattning, eftersom den drabbar inte bara teknologiföretag utan också oljeraffinaderier och andra processföretag, där en tvådagarsstrejk orsakar flera veckors ekonomisk skada då det tar lång tid att köra ner och sedan sätta upp funktioner igen.
Kan strejkerna följas av fler i andra nyckelsektorer och utvidgas till att omfatta än fler fackförbund, samt kombineras med nya demonstrationer på gator och torg, kan det verkligen sätta press på regeringen. Men kampen behöver samordnas tvärfackligt och organiseras i kommittéer för att kunna ha bästa chans att fälla den blåbruna rasistiska och arbetarfientliga regeringen.
Rasistiska Sannfinländarnas Wille Nyman, regeringens näringsminister, visade deras förakt för facken i ett uttalande på X efter strejkbeskedet. Det handlar om ”fack-maffia”, som inte bryr sig om den finska ekonomin eller tillväxt utan endast har en självisk strävan att behålla sin egen maktposition, men att ”Lyckligtvis har vi äntligen en regering som inte böjer sig för fackets bråk”.
Men bland befolkningen finner regeringens attacker inget stöd. Över 60 procent är emot att den politiska strejkrätten begränsas eller att anställningsskyddet försämras, visade en enkät som tidningen Maaseudun Tulevaisuus gjorde i början av januari.
Många bedömare menar att det kommer att komma fler strejker och att en eskalering är trolig om inte regeringen drar tillbaka sina sparplaner, eller åtminstone väljer att sätta sig i någon form av förhandlingar med facken – vilket man helt har vägrat.
Den pågående strejk- och kamprörelsen – detta blir den senaste i en rad strejker – visar på vilket slags motstånd som behövs mot en rasistisk nedskärningsregering. Fackförbund i Sverige borde ta lärdom och mana till liknande åtgärder även här.
Precis som i Sverige har inte heller den så kallade ”oppositionen” i Finland fört en politik som gynnar arbetarklassen – tvärtom. Åratal av svångremspolitik har skapat en ohållbar situation, där också den strypta asylrätten i Finland bara ytterligare visar att en rasistisk flykting- och immigrationspolitik aldrig betyder förbättrade villkor för resten av arbetarklassen.
En viktig lärdom är att en attack mot en arbetare är en attack mot alla arbetare – och att arbetarklassens solidaritet och gemensamma intressen är avgörande för att bygga en framgångsrik kamp.
Den kampen måste innefatta bygget av ett nytt socialistiskt arbetarparti som samlar missnöjet, strejkerna och det generella motståndet mot regeringen och dess batteri av försämringar till en rörelse mot det kapitalistiska systemet som bara har mer av elände, misär och katastrofer att erbjuda.
DELAR AV SAMLINGSPARTIETS OCH SANNFINLÄNDARNAS PLANERADE ATTACKER
Försämrade anställningsvillkor:
• Begränsningar av strejkrätten.
• Rätten till politiska strejker begränsas.
• Rätten till sympatistrejker begränsas.
• Ingen lön för den första sjukdagen.
• Det räcker med ”sakliga skäl” för att säga upp arbetare.
• Möjlighet att avtala om sämre villkor än arbetslagstiftningen på arbetsplatser utan arbetsplatsombud.
• Tidsbundna anställningar på ett år kräver ingen särskild motivering.
• Skyldigheten att återanställa gäller inte längre för företag med under 50 anställda.
• 200 euro i böter för deltagande i olovlig strejk. Strejkböterna för fack höjs kraftigt.
Nedskärningar av den sociala tryggheten:
• Tiden du måste ha arbetat för att få inkomstrelaterad a-kassa förlängs.
• Extra barnersättning i a-kassan avskaffas.
• A-kassa för deltidsarbetslösa försämras kraftigt.
• Den inkomstrelaterade a-kassan minskar redan efter två månader.
• Karenstiden i a-kassan förlängs.
• Arbete med offentligt stöd räknas inte in i arbetsvillkoret för a-kassan.
• Tryggheten för äldre arbetslösa försvagas.
• Vuxenutbildningsstödet avskaffas.
• Bostadsbidraget skärs ner.
• Utkomststödet skärs ner (försörjningsstöd).
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.