Finska valet: En skarp högersväng

av Robert Bielecki // Artikel i Offensiv

Liksom i Sverige har Finlands partier gjort en skarp högersväng de senaste åren, vilket accelererade rejält med Ukrainakriget och vurmandet för Nato. Alla partier har slutit upp i en borgfred rörande militarism och medlemskap i Nato. Därmed gick också högern starkt framåt i det finska valet den 2 april.

Det blev Samlingspartiet, motsvarande Moderaterna, som blev största parti i det finska valet med 20,8 procent av rösterna, en ökning med 3,8 procentenheter jämfört med förra valet, och därmed får i uppdrag att försöka bilda regering. De ska ”regeringsförhandla med ekonomin som kärnfråga”, som partiledaren Petteri Orpo sa till Yle på valnatten. Det handlar alltså om klassisk högerpolitik: nedskärningar, privatiseringar, skattelättnader för de rika, med mera.
Det är också vad Samlingspartiet har gått på val på: stora nedskärningar av offentliga sektorn. Tio procent av statsbudgeten är underskott, statsskulden är 60 procent av BNP och därför “behövs” det nedskärningar. När nu Finland går in i Nato och ännu mer pengar ska pumpas in i militarismens maskineri blir det från högerns perspektiv “nödvändigt” att skära ner. Det måste besvaras av stora protester underifrån.

Precis som i resten av världen ökar klassklyftorna, där samhällets producerade förmögenheter alltmer koncentreras i ett fåtal händer. De tio rikaste procenten i Finland äger 50 procent av förmögenheten, medan de fattigaste 50 procenten bara äger fem procent, visade Yle den 13 februari som träffande skrev att ”de rika blir bara rikare”. Mellan 1987 och 2019 ökade den totala förmögenheten i Finland trefaldigt, men nästan hela ökningen gick till de allra rikaste.
Oavsett om ”vänstern” eller ”högern” har varit i regeringsställning har alla fört en politik för ökade klass- och förmögenhetsklyftor. När SPD kom till makten 2005 avskaffades exempelvis arvsskatten.
Och precis som i Sverige har det gått bra för banker, läkemedelsbolag, elbolag och andra storbolag. Ifjol ökade till exempel Nordea sin vinst med 26 procent i Finland, och utdelningarna till aktieägarna ökar rejält från bland annat Nordea, UPM, Nokia och Cargotec. Hufvudstadsbladet skrev den 2 februari träffande att ”Bolagen öser utdelning över aktieägarna – ’2023 kan bli ett bra år’”. Detta samtidigt som finska arbetare och lågavlönade också lider av en levnadskostnadskris.
Därmed är pratet om att man ”måste” skära ner rent snömos – pengar finns och det i överflöd, men i helt fel fickor. Problemet är det kapitalistiska systemet som alla politiker och partier representerar vars uppgift är att koncentrera ett allt större mervärde i kapitalisternas och etablissemangets fickor på bekostnad av arbetare och lågavlönade.

Det mesta talar för att det blir en blåbrun regering där rasistiska Sannfinländarna ingår, som är motsvarande Sverigedemokraterna och blev andra största parti med 20,1 procent. De ökade med 2,5 procentenheter och gick till val på en ”åtstramad invandringspolitik”.
Som SVT:s Finlandskorrespondent Liselott Lindström kommenterade valresultatet ”tar Finland en rejäl högersväng vad gäller värderingar”, och fortsatte:
– Det blir lite mer instängt, det blir lite mer konservativt. Åtminstone om man ser till Sannfinländarnas politik som främst handlar om att stoppa invandring.
Sannfinländarna skyller likt Sverigedemokraterna alla problem på invandring och flyktingar. Finland tar dock emot extremt få flyktingar; 2021 var det bara 1 050 kvotflyktingar som togs emot.
Det bara visar ytterligare att oavsett hur stram invandring ett land har stoppar det inte nedskärningar och försämringar för alla arbetare. Rasismen är ett verktyg för att splittra, söndra och härska, där ”de andra” utgör syndabockar för samhällets alla problem – som ju medvetet skapas av den förda högerpolitiken.

Med en finsk variant av en blåbrun regering kommer den redan förda högerpolitiken att skruvas upp rejält. Men det är inte som att SPD och fempartiregeringen förde vänsterpolitik.

De finska socialdemokraterna i SPD, som innan valet styrde landet i en fempartiregering, hamnade på tredje plats med 19,9 procent. De ökade också, med 2,2 procentenheter jämfört med förra valet. Och det är en trend att det nu är tre partier som är de stora partierna i Finland, som alla har gått framåt och där de andra partierna är betydligt mindre. Fjärde största parti blev Centerpartiet med 11,3 procent, som backade med 2,5 procentenheter.
För socialister fanns det liksom i Sverige inget antimilitaristiskt, antikapitalistiskt alternativ i det finska valet. Det finska Vänsterförbundet (motsvarande Vänsterpartiet) ställde sig bakom en anslutning till Nato och höjda militärutgifter. Det sistnämnda har även svenska V gjort i ett brott mot allt socialister ska stå för.
Vänsterförbundet fick blott 7,1 procent och backade med 1,1 procentenheter. I en liknande trend som i Sverige behöll Vänsterförbundet sin väljarandel hyfsat i storstäderna medan de tappade stort i till exempel norra delen av landet. Där gick också Sannfinländarna starkt framåt.
Största tappet gjorde De Gröna, motsvarande Miljöpartiet, som rasade med 4,5 procentenheter till 7,0 procent. Vidare fick Svenska Folkpartiet 4,3 procent, vilket också Kristdemokraterna fick. Det nya högerpartiet Rörelse Nu fick 2,4 procent.

Många talar nu om att det blir en skarp högersväng, vilket är sannolikt. Med en finsk variant av en blåbrun regering kommer den redan förda högerpolitiken att skruvas upp rejält. Men det är inte som att SPD och fempartiregeringen förde vänsterpolitik. Oavsett vilka som hade vunnit valet hade militarism, ökade klassklyftor och högerpolitik varit på agendan. På så vis är situationen fortsatt väldigt lik den svenska.
Finland behöver liksom Sverige en rörelse av rörelser som knyter band till den socialistiska kampens traditioner, som kan skapa ett verkligt parti för arbetarklassen som tar kamp mot militarism, nedskärningar och rasism.