Flykt för frihet med livet som insats

av Sigbritt Herbert // Artikel i Offensiv

På SVT Play kan man nu se den danska animerade filmen Flykt. Den handlar om en afghansk pojke som efter många kringelikrokar till sist fann tryggheten i Danmark. Amin, som pojken heter, flydde med sin mamma, storebror och två systrar på 1980-talet. När han efter flera år kom till Köpenhamn var han helt ensam. Filmen, som bygger på hans resa, visar hans flykt från Kabul till Köpenhamn.

Amins äldste bror bor i Stockholm och arbetar som städare. Han lyckas på sin städarlön skrapa ihop pengar så att han kan hjälpa familjen till Moskva där han också hittar en lägenhet till dem. Efter tre månader går deras turistvisum ut och de vistas nu i Moskva som papperslösa. Nu börjar deras liv i händerna på hänsynslösa människosmugglare, med livet som insats.
Jag satt och tittade på filmen tillsammans med afghanske Farhad, som heter något annat och som kom till Sverige som 15-åring från Iran. Han kände igen delar av händelseförloppet även om hans resväg inte gick via Moskva.
Han sa att det är speciellt tre delar av resan som han kommer ihåg och att han var rädd där. Det var gränspassagen Iran-Turkiet, båtresan till Grekland och behandlingen han utsattes för i Ungern.

Många delar av filmen är nästan outhärdliga att titta på, som när systrarna nästan kvävs till döds i en låst container på väg över Östersjön eller när de åker över Östersjön i en sjöoduglig båt bara för att föras tillbaka till Moskva. Värst är kanske sekvensen när smugglarna vill skjuta en gammal kvinna i huvudet för att hon sinkar gruppen.
Vi har under åren hört och sett mycket om livet i Afghanistan och anledningen till flykten. Vi vet också en hel del om mottagandet i Sverige. Vi vet mindre om resan hit. Den här filmen råder delvis bot på det även om alla resor inte är likadana. Farhad undrade till exempel varför de åkte över Östersjön och inte tog landvägen över Finland. Han kände att landvägen är säkrare.
Den här filmen är byggd på det Amin var med om under hans resa hit. Det är delvis smärtsamt att titta på den, men då ska vi betänka att de överlevde resan om än med nöd och näppe. Många gjorde det inte.
En kille som nu är i Frankrike sa apropå resan mellan Turkiet och Grekland i sjöovärdiga farkoster: ”Det var fyra båtar som startade. Två kom fram.”

Amin har nu doktorerat och påbörjat en forskarkarriär. I slutscenen får vi se hur han och hans nyblivne make flyttar in i ett stort hus. Han känner sig dock inte helt fri. Han känner sig alltid på sin vakt. Dessutom känner han djup tacksamhet till sin familj som har offrat så mycket för hans skull.
Den här filmen borde vara obligatorisk för handläggare på Migrationsverkets att titta på. De som med alla medel har som uppgift att bevisa att de asylsökande ljuger.