Flyktingungdomar på bar backe i Paris

av Sigbritt Herbert // Artikel i Offensiv

I Paris har det länge funnits ett inofficiellt flyktingläger, ett tältläger under en motorväg. Där har nyanlända flyktingar samlats, däribland ungdomar som inte längre tror på en framtid i Sverige. 

Förhållandena i lägret har aldrig varit bra med brist på bland annat toaletter. Där har flyktingar bott i väntan på att komma in i Frankrikes asylsystem. Antalet flyktingar i lägret har efter hand ökat. 
Den senaste tiden har myndigheterna insett att läget är ohållbart. I början av november bodde ca 2 000 personer där, inklusive en handfull barnfamiljer. Myndigheterna bestämde sig för att tömma lägret. Torsdag den 12 november hade man ursprungligen bestämt som dagen då lägret skulle tömmas. Det sköts senare upp till tisdag den 17 november.

Offensiv har pratat med Esmat, Jomali och Ayub som bodde i lägret om vad som hände. De berättar att veckan innan lägret tömdes gick myndighetspersoner omkring i lägret för att få en uppfattning om hur många som bodde där. 
Man beställde bussar utifrån hur många som bodde där. 
På måndagskvällen och natten till tisdagen anlände fler och fler som hade bott hos vänner eller någon annanstans. Till slut var antalet inte 2 000 utan snarare 3 000, däribland hundratals barnfamiljer. 
Bussarna började anlända vid åttatiden på morgonen. Barnfamiljerna togs ombord först. När resten skulle gå ombord fanns det ingen som ordnade någon kö, utan det var de vassaste armbågarna som kom först. 
Vid 14-tiden lämnade den sista bussen. Då stod ca 1 000 ungdomar kvar utan någonstans att ta vägen. Tälten hade de lämnat ifrån sig till socialtjänsten. Enligt Esmat tog polisen senare hand om dem. 

De ungdomar som lämnades kvar blev naturligt allt mer frustrerade över situationen. En del tog ut det på förbipasserande med glåpord. Polisen bestämde sig för att agera på ett typiskt polissätt, alltså med våld. Tårgas och gummikulor sattes in för att skingra ungdomarna. Uppemot 1 000 frustrerade ungdomar spreds ut på Paris gator.
– Det var hemskt, säger Jomali när han mycket uppjagad ringer på tisdagskvällen den 17 november.
När ungdomarna senare på kvällen försökte hitta någonstans att vila var polisen där och motade bort dem. Det blev inte mycket sömn den natten. 

På onsdagen hoppades ungdomarna att de skulle få någonstans att bo, men det var bara de som hade någon som kunde hjälpa dem som fick tak över huvudet nästa natt, däribland Esmat, Jomali och Ayub. Så sent som fredagen efter var det ungdomar som inte hade något husrum.
– Det är kaos, säger Ayub. 

Det här visar EU:s flyktingpolitik i ett nötskal. Flyktingar är människor som de tycker man kan behandla lite hur som helst. Esmat, Jomali och Ayub är några av de som har bott ca fem år i Sverige. När de kommer till Frankrike för en andra chans körs de ut på gatan i mitten av november. 
EU skryter över sin humanitet. Var är den?