Folket ser igenom Piñeras försök att dämpa masskampen

av Louise Strömbäck // Artikel i Offensiv

Efter en månad av dagliga protester och flera stora strejker i Chile har regeringen med president Piñera i spetsen beslutat att skriva om landets konstitution. Men det är bara ett spel för gallerierna då regeringen inte kommer att låta folket bestämma vad som ska stå i den nya.

Den 12 november anordnade landets fackföreningar en generalstrejk där hela landet reste sig i massdemonstrationer, marscher och blockader. Facken som organiserar hamnarbetare, gruvarbetare, byggnadsarbetare, lärare, statligt anställda och flera andra har enats för att stödja och delta i folkets kamp. 
Under generalstrejken deltog miljontals; uppemot 90 procent av arbetarna från den offentliga sektorn och mellan 60 till 70 procent från den privata sektorn. Det stannade landet totalt och hade som mål att ge regeringen ett ultimatum; en ny konstitution utarbetad av folket.

Protesterna möts fortfarande av ett brutalt våld från polisen. Över 200 personer har blivit blinda på ett eller båda ögonen efter att ha blivit skjutna av polisernas gummikulor (som utöver gummi också innehåller bly). Ett stort antal personer har rapporterat att de har blivit våldtagna av poliser, men även om dessa poliser identifieras leder det inte till några större påföljder.
Chiles nuvarande konstitution, grundlag, skrevs år 1980 när landet fortfarande var en fascistisk diktatur under Augusto Pinochet. När landet demokratiserades 1989-1990 behölls den gamla konstitutionen, och under åren har ett antal reformer införts i den för att avlägsna de mest antidemokratiska delarna.
En ny konstitution har blivit ett allt viktigare krav under protesterna, och det är även huvudkravet som de enade fackföreningarna lägger fram i kombination med högre löner och pensioner. Minimilönen ligger idag på 3 700 kronor i månaden.

Presidenten gick i början av november ut med ett lagförslag som garanterar en minimiinkomst på 4 300 kronor i månaden, men då skulle regeringen betala mellanskillnaden, så det innebär inte en egentlig löneökning. Det innebär istället att företagen kan fortsätta att betala ut låga löner.
Regeringen har gått ut med att man kan tänka sig att skriva om konstitutionen, men deras förslag innebär att det är kongressen som skriver den nya konstitutionen. Kongressen består främst av höger- och extremhögerpolitiker, varav flera som satt i Pinochets ”regering” under diktaturen och därmed var med och skrev den nuvarande konstitutionen. Deras ändringar skulle vara minimala och det mest grundläggande skulle inte förändras.
Detta är ett försök att lugna massorna, men folket har sett igenom detta och kräver istället att en konstitutionell församling bestående av vanliga medborgare ska skriva den nya konstitutionen. Dessutom är processen som föreslås av regeringen mycket utdragen och det skulle kunna ta åratal innan den nya konstitutionen är färdig.

För Piñera och hans högeranhängare är den gamla konstitutionen gynnsam då den gynnar de rika. Därför kommer de aldrig att frivilligt låta den skrivas om. De stora ekonomiska skillnaderna i Chile är ett resultat av den konstitutionen och den nyliberala politiken som den innebär.
Folket i Chile har tydligt sagt nej till Piñeras förslag, genom att tiotusentals fortsätter gå ut på gator och torg varje dag. De kräver att folket själva ska få möjlighet att skriva den nya konstitutionen från grunden för att säkra sina rättigheter.