För en social bostadspolitik

av Vilgot Karlsson // Artikel i Offensiv

Nu är det bara några dagar kvar till den landsomfattande protestdagen den 18 april mot marknadshyror. Det var två år sedan som januariavtalet spikades av S, C, MP och L, som är en lång lista med attacker på allt ifrån arbetsrätten till hyresrätten. Där ingår kravet på att utreda införandet av marknadshyror i nybyggnation samt att öka lägesfaktorns betydelse i bostadsbeståndet. Båda de utredningarna ska presenteras 31 maj respektive 30 juni.

Marknadshyror är dock bara en av många aspekter av den rådande bostadspolitiken som har härjat sedan lång tid tillbaka. Vinstintresset väger idag tyngre än det samhälleliga och självklara ansvaret att fylla alla människors grundläggande behov till tak över huvudet.

Ungdomar soffsurfar hos kompisar, människor kan inte flytta hemifrån eller flytta isär, kötider är långa och hyrorna för höga. Privatiseringar, ombildningar och renovräkningar genomförs landet runt. Tiden är övermogen för en ny social bostadspolitik.

Stadsmissionens rapport Hemlös 2020 säger att:
”I den senaste nationella mätningen, som utfördes av Socialstyrelsen 2017, beräknades drygt 33 000 personer leva i hemlöshet. Siffran är dock inte heltäckande. Personer från övriga Europa som vistas i en kommun men som saknar lokal förankring räknas inte in, och det gör inte heller ensamkommande flyktingbarn och ungdomar som är placerade genom socialtjänsten. Det finns också ett bortfall då inte alla kommuner svarade på mätningen.”

Rapporten konstaterar att den strukturella hemlösheten ökar i Sverige där ekonomiska orsaker beskrivs ligga bakom hemlöshet för väldigt många. De poängterar att det finns en utbredd bostadsbrist som har förvärrats av bristen på nationell politisk samordning, samtidigt som bostadsbyggandet går för långsamt.
Boverket rapporterar också att ”462 000 hushåll i landet är trångbodda och drygt 56 000 hushåll av dessa har också en ansträngd boendeekonomi”.

Rättvisepartiet Socialisterna (RS) står för en bostadspolitik som grundar sig i att bostad är en social rättighet, inte en handelsvara. Alla har rätt till tak över huvudet; i ett socialistiskt samhälle skulle inte plånboken bestämma huruvida det grundläggande behovet uppfylls eller ej.
På samma sätt som alla ska ha rätt till jobb med schyssta villkor och bra lön, gratis sjukvård, utbildning, mat och rent vatten ska alla också ha rätt till bostad. Det behövs kollektiv kamp för att försvara den rätten och driva frågan ännu längre för att på riktig skapa ett jämlikt samhälle.

Ända sedan det nyliberala systemskiftet under 1980-talet har hyresrätten varit under attack. Förmåner för ägda boendeformer, som avdrag på bolån, RUT- och ROT-avdrag, borttagen fastighetsskatt, förmögenhetsskatt och arvsskatt har kombinerats med höjda hyror och minskat underhåll. Det har lett till att banker och fastighetsägare idag tjänar fantasisummor i detta svenska skatteparadis medan det samtidigt råder oerhörd bostadsbrist för de som inte har några pengar.

Vi behöver allmännyttiga byggbolag som är kommunalt ägda och styrs av lokala bostadsråd i varje stadsdel. Det behövs samordning och gemensamt ägande för att säkerställa att bostadsbristen kan bekämpas genom demokratisk kontroll och planering efter behoven.
Vi måste också kasta ut alla vinstjagande privata hyresvärdar som renovräker, struntar i underhåll och ständigt letar efter en ursäkt till att höja hyrorna. RS har drivit kampen mot slumvärdar vid flera tillfällen, men nu är det dags att se till att de inte kan fortsätta härja.

Hyresrätten är en av de grönaste boendeformerna, och måste prioriteras i bygget av ett klimatsmart och hållbart samhälle. Vi behöver storsatsa på genomförandet av gröna renoveringar och byggandet av energieffektiva nollhus, utan hyreshöjningar! Detta ska finansieras genom beskattning av rika och storföretag som i dagsläget kommer undan med subventioner och skattesmitning.
Det enda som kan lösa bostadsbristen och den ideologiska bortprioriteringen av hyresrätter är en socialistisk politik, som utgår från mänsklighetens behov istället för att maximera vinster. Det är också det enda sättet att skapa ett ekologiskt hållbart samhälle, utan ekonomiska klyftor, trångboddhet, segregation, social utsatthet och hemlöshet.

Arbetare måste gå ihop med studenter, pensionärer, flyktingar, papperslösa, hemlösa, utförsäkrade med flera för att bygga en rörelse som kan utmana det rådande utsugarsystemet och bygga ett nytt samhälle tillsammans.
Störtandet av det kapitalistiska systemet är helt avgörande för att kunna införa den typ av omfördelning av resurser, demokratisering av beslutsfattandet och omprioritering av samhällspolitiken som är helt livsnödvändig idag. ■