Den rödgröna alliansen accepterar det kapitalistiska systemets ramar, varför deras politik bara blir en variant på högerns politik med nedskärningar i vård, skola och omsorg.
För att förändra samhället behöver istället alla de som drabbas av kapitalismens orättvisor ett verktyg i form av ett arbetarparti.
Ett nytt parti måste delta i arbetarnas kamp, vara fritt från privilegier och styras av medlemmarna.
RS är det enda partiet som står för att företrädare för arbetare också ska leva på en arbetarlön. Det handlar i första hand inte om rättvisa, utan är en försäkran om att vi har företrädare som lever i samma verklighet som dem de kämpar för. För varför skulle de etablerade partiernas representanter kämpa? De har själva gynnats av högerregeringens politik. RS representanter vinner inte ekonomiskt på sina uppdrag. Arvodena skänks istället till den kamp som RS deltar i.
Att högeralliansen leder opinionsmätningarna är inte ett uttryck för ”högervindar” i samhället. Snarare borde oppositionen ha haft öppet mål inför valet, på grund av ilskan mot högerns politik. Men svagheten hos de rödgröna har varit slående.
Ett nytt arbetarparti måste växa fram ur kamprörelser för exempelvis jobben, klimatet eller mot nedskärningar, särskilt på arbetsplatserna. I Storbritannien har exempelvis det stridbara järnvägsfacket RMT brutit med Labour (Socialdemokraterna).
För att åter bli kämpande och demokratiska, måste de svenska facken gå samma väg och bryta med Socialdemokraterna.
Inom kapitalismen är ekonomiska kriser oundvikliga. Jakten på ständigt ökad vinst skapar överproduktion och gigantiska spekulationsbubblor. De allra rikaste riskerar aldrig sina pengar. Som vi såg med den senaste krisen räddades banker och spekulanter.
Istället betalas notan av arbetare och fattiga världen över som aldrig fick ta del av de goda åren. Denna logik accepteras även av de rödgröna partierna.
RS står för att ett nytt arbetarparti ska ha ett demokratiskt socialistiskt program. Det skulle utgöra en del av den internationella rörelsen för ett socialistiskt samhälle med en demokratiskt planerad ekonomi, vilket inne- bär att majoriteten för första gången tar makten genom demokratisk kontroll och samhälleligt ägande av storföretagen.
Johanna Evans