foto: Paul Mattsson
EU är ett storkapitalets nyliberala förening och måste utmanas av en socialistisk vänster med målet att skrota EU och upprätta en socialistisk europeisk konfederation.
Det är en ödesvecka för Theresa May och hennes framförhandlade avtal med EU om det brittiska EU-utträdet, som blev nedröstat i det brittiska parlamentet under tisdag kväll. Det är också en ödesvecka för Vänsterpartiet om dess roll i svenska riksdags- och regeringskrisen.
Tyvärr signalerade Jonas Sjöstedt redan i november sin resignation inför uppgiften att försvara arbetares och välfärdens villkor när han förde fram hållningen ”Dags att pausa kravet på EU-utträdet” (med sikte på valet till EU-parlamentet i maj). Frågorna hänger ihop.
Theresa May och Tory-regeringen har vid sin tid vid makten levererat drakoniska nedskärningar på välfärden. 100 000-tals jobb har försvunnit från kommunerna, och 80 miljarder kronor har skurits på skolan sedan 2011.
Som exempel antogs förra veckan en budget i Swansea som innebär att 127 tjänster försvinner från socialtjänsten och att många nämnder får 30 procent mindre att röra sig med.
När ja till EU-utträde vann i folkomröstningen i Storbritannien 2016 var det framför allt ett uttryck för arbetarklassens motstånd mot försämrade arbetsvillkor och ökad fattigdom. Som socialister förstod vi det. Vi har alltid i de folkomröstningar som har varit i Sverige pekat på EU:s fundament – en kol- och stålunion, storkapitalets nyliberala förening mot såväl konkurrensen från Asien och USA som mot arbetarprotester i de europeiska länderna själva.
Även rasister och konservativa fanns företrädda i EU-motståndet och stal det mesta av media- och propagandautrymmet. Sedan dess har de förvärrat situationen ännu mer. Theresa Mays och EU:s avtal om Brexit innehåller nya hårda slag mot jobb, löner, hyresgäster med mera.
En socialistisk slutsats av detta måste vara att det är fatalt att lämna över EU-motståndet till högern och rasisterna. Det ökar rasisternas stöd, och den förgiftade nationalismen och förvirringen får spridning vilket undergräver möjligheterna för arbetare oavsett bakgrund att ena sig i ett starkt motstånd mot företagens vinstjakt. Nu verkar Jonas Sjöstedt gå in i den fållan. Precis lika uppgiven är hans röst mot den växande nykonservatismen och den aggressiva nyliberalismen i svenska riksdagen.
Jeremy Corbyn, en mer radikal ledare för brittiska Labour, står än så länge för en vassare linje. Corbyn vill med bas i det massiva missnöjet med Theresa Mays Brexitavtal, som led nederlag i omröstningen i det brittiska parlamentet den 15 januari, få till stånd en misstroendeomröstning mot May med sikte på ett nyval. Om Corbyn lyckas och hur långt han är beredd att gå återstår att se.
”Corbyn kan dock kämpa och förhandla fram ett nytt avtal om Brexit i arbetarnas intresse i förening med arbetare över hela Europa, och medan han gör det skapa den bästa möjliga arenan för arbetarkampen mot de nedskärningspaket som alla EU:s regeringar står för och för det socialistiska alternativet”, uppmanar Rättvisepartiet Socialisternas systerparti Socialist Party i England och Wales.
