För ett vårduppror mot högerns systemskifte

av Katja Raetz // Artikel i Offensiv

Varslen på sammanlagt 1 350 tjänster på tre olika sjukhus i region Stockholm har fått många människor att reagera på vad det är som händer inom vården. Det är bara en del av de många neddragningar som har ägt rum de senaste åren.

Vårdslakten i Västernorrland, med bland annat nedläggning av BB Sollefteå där människor i regionen i tre år har kämpat för att BB ska öppnas igen, är bara en i raden. Under sommaren blev det känt att NU-sjukvården i Västsverige ska ta bort drygt 400 heltidstjänster. På många håll har framför allt sjuksköterskebristen lett till stängda vårdplatser som nu har permanentats.
Ledningen på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg har till exempel annonserat att 400 tjänster ska tas bort utan att varsla några anställda då en halv miljard kronor ska sparas, läs skäras ner. Liknande skedde när man lade ner en avdelning på Södertälje sjukhus under hösten. I Region Västerbotten tas var femte AT-tjänst bort i ett läge där det redan råder stor brist på AT-tjänster i hela landet. 

Redan innan de här nedskärningarna kommer att omsättas i praktiken är bristen på vårdplatser enorm. Enligt Socialstyrelsens rapport Kapaciteten i sjukvården minskade antalet disponibla vårdplatser från 2,9 per tusen invånare år 2006 till 2,2 år 2017. 
Som jämförelse hade Sverige år 1994 hela 5,21 vårdplatser per tusen invånare – alltså har mer än hälften av platserna skurits bort. Överbeläggningar och utlokaliseringar är vanliga, det vill säga att patienter vårdas på fel avdelning. Akutmottagningar är överfyllda och liknar enligt ett vittnesmål en ”krigszon” (insändare i DN den 25 november).

Orsaken till den omfattande krisen är det nyliberala systemskifte som påbörjades under 1990-talet under namnet New Public Management. Kärnan i det har varit och är fortfarande att konkurrensutsätta och avveckla tidigare kommunal- respektive landstingsdriven verksamhet till förmån för privata alternativ. 
Marknadsanpassningen genomfördes med Lagen om valfrihet (LOV) och den fria etableringsrätten. Upphandlingen av specialistvården har drivits på framför allt genom så kallade vårdval, det vill säga uppstyckning av verksamhet i enskilda delar såsom fysioterapi, geriatrik, gynekologi med mera. Samtidigt finns det inga som helst begränsningar på vinstuttag eller krav på återinvestering i verksamheten.

Mellan 2006 och 2017 har antalet privat drivna vårdcentraler ökat med 82 procent i hela landet (Dagens Medicin den 15 februari). Det finns dock stora regionala skillnader, med högst andel i Region Stockholm där 68 procent av alla vårdcentraler drivs i privat regi. 
Då den fria etableringsrätten innebär att vårdgivarna själva kan bestämma var de vill starta verksamhet har flest vårdcentraler öppnats inom Stockholms innerstad samtidigt som vårdcentraler i förorterna har behövt dra ner sin verksamhet eller även stängas, som den offentligt drivna vårdcentralen i Husby 2011. 
Samtidigt har utgifterna som helhet ökat för vård på vårdcentraler och de nyinrättade närakuterna, utan att nämnvärt avlasta akutmottagningarna i regionen.

I synnerhet har inrättandet av vårdvalet trappat upp kostnaderna för sjukvården. Svenska Dagbladet sammanställde kostnaderna i augusti 2018, alltså 10 år efter införandet av vårdvalet, och kom fram till att utgifterna för dem (vid den tidpunkten 38 vårdval) hade stigit med 4,3 miljarder kronor jämfört med när de infördes. I många områden var ökningen över 100 procent. 
Trots kostnadsökningen fortsätter det blågröna styret att införa fler vårdval. Det senaste i raden är Vårdval reumatologi i strid mot bland annat Reumatikerförbundet, som varnar för att en sammanhållen vård bryts upp samt att vårdgivare dras från landet till Region Stockholm som gör tillgången till bra vård mer ojämlik.

Orsaken till den omfattande krisen är det nyliberala systemskifte som påbörjades under 1990-talet under namnet New Public Management. Kärnan i det har varit och är fortfarande att konkurrensutsätta och avveckla tidigare kommunal- respektive landstingsdriven verksamhet till förmån för privata alternativ. 

Upphandlingssystemet i sig kräver en enorm administration. I synnerhet skandalbygget Nya Karolinska (NKS) står som symbol för detta som har byggts i offentlig-privat samverkan (OPS) och blivit världens dyraste sjukhus (som hittills har kostat 52 miljarder kronor), samtidigt som vårdplatserna har minskats. Cheferna har blivit fler medan vårdpersonalen blivit färre, även innan varslet. 
DN har i flera artiklar blottlagt det korrupta systemet med hutlösa kostnader för konsulter och skandalösa felbeslut som hade kunnat undvikas om personalen hade fått bestämma. 
Vad som i grunden ägde rum var en smygprivatisering, vilket har lett till att flera delar nu är privatdrivna, även om sjukhuset i sig är offentligt styrt. För de involverade företagen är det en icke-sinande källa till inkomster då OPS-avtalet sträcker sig till 2040 och inte enbart omfattar bygget, utan även service och drift samt en mängd tilläggsavtal. 
Det absurda i detta tydliggjordes när personalen som ett sparbeting uppmanades att inte längre använda växeln för interna samtal, då växeln är privat upphandlad och varje samtal faktureras till NKS!
En majoritet av befolkningen är emot vinster i välfärden. Trots detta innebär januariavtalet att ”Regeringen inte kommer att driva eller arbeta vidare med förslag om vinstförbud eller andra förslag med syftet att införa vinstbegränsningar för privata aktörer i välfärden”.

Det som krävs nu är kamp. Varslen sägs vara en del av en framtidsplan där vården ska flyttas närmre befolkningen. Dock är primärvården (vårdcentralerna) inte alls rustade för att ta emot fler patienter. 
Den tilldelade ökningen av budgeten med 1,5 procent för primärvården räcker inte för att ens jämna ut den årliga kostnads- och löneökningen. När det dessutom diskuteras att det ska krävas en remiss för att komma till akutmottagning inom Region Stockholm kommer belastningen på vårdcentralen att öka än mer. Det är mot denna bakgrund som privata sjukförsäkringar ökar lavinartat. Med det nyliberala skiftet är vi ett steg närmre en tudelad sjukvård där de med pengar kan köpa sig till en bra vård.

Demonstrationerna den 14 december i Stockholm och Göteborg är ett mycket bra initiativ och helt rätt i tiden. Det är också bra att Kommunal Stockholm har ställt sig bakom uppropet och uppmanar medlemmarna att delta. 
För att stoppa varslen behövs det dock en enad facklig kamp utöver demonstrationerna. Ansvarig politiker, finansregionråd Irene Svenonius (M), lär inte avgå i första taget. För att bryta marknadsstyrningen av vården och skapa en vård styrd efter behov kommer det att krävas ett vårduppror i hela landet.

Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv säger:
• För ett riksomfattande vårduppror för att stoppa varslen och vårdnedskärningarna.
• Behov, inte marknad, ska styra vården. Skrota vårdvalen och den fria etableringsrätten. Avskaffa privatiseringslagen LOV.
• Bort med det M-ledda högerstyret med början i finansregionrådet Irene Svenonius (M) omedelbara avgång.
• Vården ska drivas i offentlig regi utan vinstintresse och styras demokratiskt av de anställda i samarbete med patient-, brukar- och anhörigorganisationer.
• Uppvärdering av de vårdanställdas löner och villkor.
• Omedelbar höjning av statsbidragen till kommuner och regioner. 200 000 nya välfärdsjobb.
• Ta tillbaka alla skattegåvor till rika och storbolag. Höj bolagsskatten och kapitalbeskattningen, återinför beskattning av arv, förmögenheter och stora fastigheter.
• För en snabb och jämlik klimatomställning av hela samhället. Massiva offentliga satsningar på välfärd, kollektivtrafik och nollhus.
• Demokratiska och kämpande fack. För ett nytt, stort arbetarparti.
• Bankerna, storbolag och naturtillgångarna måste överföras i samhällets ägo och styras demokratiskt. För en demokratisk plan för hela samhällsekonomin som utgår från människors behov och säkrar en utveckling i samklang med naturen.