För få vårdplatser orsakar dödsfall

av Johan Sand, narkos- och intensivvårdssjuksköterska // Artikel i Offensiv

I september släpptes en rapport från Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) skriven av Björn af Ugglas. Rapporten visar på ett samband mellan överbelastning på akutmottagningar, brist på vårdplatser och ökad dödlighet hos sjukhusvårdade patienter i Stockholm. Därmed bekräftas med vetenskapliga metoder det som vårdpersonal slagit larm om sedan tidigare: att sparkraven på akutsjukvården försämrar patientsäkerheten.

Under hela 2000-talet har antalet vårdplatser på sjukhus i förhållande till befolkning minskat stadigt, inte bara i Sverige utan i nästan hela Europa. Det beror på en kombination av faktorer; såväl bättre och effektivare behandlingsmetoder inom vården som sparkrav på den i Europa mestadels skattefinansierade sjukvården. 
Minskningen av antalet vårdplatser är inte störst i Sverige, men Sverige ligger i botten med 2,1 vårdplatser per 1,000 invånare. Det kan jämföras med t ex Danmark som har 2,4, Norge med 3,5, Finland med 3,6, Frankrike med 5,9 eller i topp Tyskland med 8,0 vårdplatser per 1,000 invånare. 

Det påpekas i rapporten att ett minskat antal vårdplatser inte nödvändigtvis är negativt så länge det sammanfaller med förbättrade vårdmetoder som gör det möjligt att förhindra eller förkorta vårdtider på sjukhus. 
Men när minskningen av vårdplatserna går snabbare än den me­dicinska utvecklingen kommer beläggningsgraden att öka, det vill säga det blir färre tomma vårdplatser och mindre reservkapacitet. Precis det har skett i Sverige, där beläggningsgraden på sjukhusens vårdplatser har ökat från ca 80 procent år 2000 till ca 93 procent 2019. 
Eftersom behovet av vårdplatser inte är jämnt fördelat över tid innebär denna siffra att beläggningsgraden ibland överstiger 100 procent, det vill säga att sjukhusen är överbelagda. I Stockholm var beläggningsgraden under tidsperioden 2015-2019 101 procent – att sjukhusen alltid var mer eller mindre överbelagda.

Rapporten visar vetenskapligt hur sparkraven och effektiviseringshysterin inom akutsjukvården har kostat liv.

Det som är unikt för denna rapport – vilken egentligen är en sammanfattning av en doktorsavhandling – är att författaren har studerat sambandet mellan hög belastning på akutmottagningarna i Stockholm, tillgången (eller snarare bristen) på vårdplatser och dödligheten bland dem som sökt akut sjukvård på akutmottagningar. 
Det studien kommer fram till är att för de patienter som behövde sjukhusvård var risken för död ökad med 11 procent i Stockholm. Mellan åren 2012 och 2016 skulle det i Stockholm innebära ca 125 undvikbara dödsfall. Någon sådan riskökning sågs inte i Skåne eller Östergötland, där beläggningsgraden på sjukhusen var lägre. 
Författaren själv skriver att ”en hög beläggningsgrad på ett sjukhus förstärker sambandet mellan överbelastning på akutmottagningen och ökad dödlighet”.

Detta är inte en politisk rapport i sig, men den borde föranleda politiska åtgärder. Det rapporten gör är att vetenskapligt visa hur sparkraven och effektiviseringshysterin inom akutsjukvården gått ut över patientsäkerheten. Eller enklare uttryckt: nedskärningarna har kostat liv. 
I författarens rekommendationer ingår att förflytta fokus från begreppet ”tillgänglighet”, det vill säga vänte- och vistelsetid på akutmottagning, till patientsäkerhet, alltså möjligheten att ge kvalificerad vård – en vårdplats – till de patienter som behöver det. 

Det sägs inte uttalat i rapporten, men den logiska slutsatsen är att det måste bli ett slut på att försöka organisera sjukvård utifrån marknadsmekanismer där patienten är en kund och istället se sjukvård som en samhällsviktig tjänst.