För jämlikhet och socialism

2013-03-07 13:36:47


”På kvinnodagen den 8 mars lade textilarbeterskorna i Viborgdistriktet de ner sitt arbete och gick ut på gatorna för att kräva fred och bröd. Det drog också med sig vissa av männens fabriker.”

Denna artikel publicerades första gången i Offensiv nr 739, den 7 mars 2007. Vi återger artikeln för att såväl påminna om den kamptradition som 8 mars representerar som det historiska genombrott som den socia­listiska oktoberrevolutionen i Ryssland 1917 innebar för den globala kvinnokampen.

Ryska revolutionen bar fram drömmen om det jämlika ­samhället. Det har snart gått hundra år sedan revolutionen, som också gav upphov till att kvinnodagen internationellt firas den 8 mars. Revolutionen handlade inte bara om att få ett slut på svält, krig och orättvisor. Alla det ­borgerliga samhällets institutioner: från tsarens byråkrati till den patriarkala familjens diktatur, skulle omstörtas. Därför var kvinnornas fullständiga rättigheter som männens jämlikar en självklar del av oktoberrevolutionens idé.

1917 tänkte de ryska socialistiska grupperna uppmärksamma Internationella kvinnodagen den 8 mars som man brukade, med tal och möten – några strejker var det ingen som planerade. Stämningen bland arbetarna var visserligen explosiv på grund av de svåra förhållandena med krig och svält, men till och med den bolsjevikiska (de revolutionära ­socialisternas parti) distriktskommittén i Viborg tvekade inför en strejk.
Men textilarbeterskorna i Viborg­distriktet hade fått nog. Utmattade efter tolvtimmarspass i fabrikerna och med svältande barn i hemmen, hade de tvingats köa med brödransoneringskuponger. På kvinnodagen den 8 mars [den 23 februari enligt den julianska kalendern som då användes i Ryssland, därav namnet februarirevo­lutionen], lade de ner sitt arbete och gick ut på gatorna för att kräva fred och bröd. Det drog också med sig  vissa av männens fabriker. Vid dagens slut strejkade 90 000 arbetare och bröd- och fredsparollerna hade utsträckts till att kräva tsarens avgång.
Ett par dagar senare störtades verkligen tsaren och inom loppet av några månader upprättade ­arbetarna genom oktoberrevolutionens seger en arbetarstat, underställd de demokratiskt valda sovjeterna.
Att ryska revolutionen började bland kvinnorna och att kvinnors rättigheter stod högt på dagordning­en är ingen slump. För socialister är det patriarkala systemet intimt sammankopplat med klassamhället.
Den traditionella familjen blir ett slags samhälle i samhället, där kapitalets förtryck av arbetaren översätts till mannens förtryck av kvinnan och barnen.

Klassamhället räknar värde i pengar och egendom: du är det du äger. För att lyckas föra över sitt arv – sin egendom – till barnen, måste mannen vara säker på att de verkligen är hans, vilket kräver kontroll över kvinnan och hennes fertilitet. Kvinnan som hålls i hemmet gynnar också det kapitalistiska systemet. Hennes tvätt, städning, matlagning och barnpassning är ett oavlönat arbete som besparar både samhället och mannens arbetsgivare utgifter.
Vid tiden för revolutionen var 40 procent av Sankt Petersburgs arbetare kvinnor, men det befriade dem inte från hemmets uppgifter. Den trippelarbetande kvinnan var lika mycket en realitet då som nu och Aleksandra Kollontaj (bolsjevikerna) insåg att bördan av arbete, barn och hem gjorde det svårt för kvinnorna att delta i politiken.
Efter 1917 var hon den första kvinnliga ministern i arbetarregeringen. Kollontaj spelade en betydande roll för både kvinnofrågan och revolutionen. Hennes teoretiska arbe­te var viktigt, men själv betonade hon alltid de arbetande kvinnornas revo­lutionära roll.
En av de viktigaste frågorna för Kollontaj efter 1917 blev att ­förändra situationen för de arbetande mödrar­na. Rättigheterna i samband med graviditeten var centrala för att jämställa kvinnorna med männen. Efter revolutionen infördes därför föräldraledighet och ammande kvinnor fick särskilda pauser och fyradagarsveckor.

Lika lön för lika arbete var en självklar princip, likaså att kvinnorna till-erkändes fullständiga demokratiska och medborgerliga rättigheter. Skilsmässoreglerna blev enklare och det kyrkliga äktenskapet ersattes av en civil registrering som gjorde det möjligt för kvinnan att behålla sitt eget namn. För att göra barnens bästa till hela samhällets ansvar togs ­begreppet oäkta barn bort och man inrättade offentlig barnomsorg.
Att det privata var politiskt var lika självklart för Kollontaj på tjugota­let som för de feminister som adopterade parollen på sjuttiotalet. Där­-emot hade Kollontaj inte mycket till övers för den borgerliga kvinnokam­pen. Medan den borgerliga kvinnorörelsens argument var filosofiskt; ”lika rättigheter”, var arbetarkvinnornas konkret; ”rätt till arbete”. För dem var det avlönade arbetet en förutsättning för att de skulle kunna kräva, eller för den delen ha nytta av, politiska och mer abstrakta rättighe­ter.

Många av de framgångar som Sovjets kvinnor vann efter 1917, stannade på papperet och hann aldrig omsättas i praktiken.
Ryssland var ett fattigt och underutvecklat land och kom att härjas av ett utdraget inbördeskrig, vilket banade vägen för Stalins politiska kontrarevolution som raderade ut framstegen också från papperet. Men många av de rättigheterna garanteras fortfarande inte i det kapitalistiska samhället.
Utsugningen Kollontaj ­bevittnade på textilarbeterskornas fabriker i slutet av 1800-talet, där kvinnor ibland till och med tvingades föda sina barn i fabrikens lokaler, existerar fortfarande i den tillverkningsindustri som västerländska företag har outsourcat till världens fattigaste länder.
”Varför ska bara de rika [kvinnorna] befrias från hushållsarbetets bördor: städning, matlagning, tvättning, strykning?”, frågade sig Kollontaj.
Etablissemanget undviker fortfarande att svara och den första juli  2007 inför den svenska högerregeringen istället ett pigavdrag.

Ryska revolutionen 1917 hade avgörande betydelse för kvinnokam­pen internationellt. Hotet om att den kunde spridas var starkt bidragande när borgarklasserna i land efter land tvingades erkänna kvinnlig rösträtt.
År 1921 beslutade den internationella arbetarrörelsens organ Komintern, på initiativ av Clara Zetkin, att Internationella kvinnodagen hädanefter skulle firas på samma dag – den 8 mars till minne av ryska revolutionen.
Trots att Ryssland vid tiden för revolutionen var ett starkt underutvecklat land som varken kunde garantera sitt folk fred eller bröd, kvar-står faktum att 1920 åt 90 procent av Sankt Peterburgs befolkning i kommunala matsalar, fri abort hade införts för första gången i något land i modern tid och 16 veckors fullt avlönad föräldraledighet garanterades alla kvinnor.
Det ger en vink om vilka rättighe­ter kvinnor – i hela världen – skulle kunna ha idag om allas rätt till ­arbete, men också till det överskott som produceras, var en realitet.

Ulrika Waaranperä

---

Detta medförde oktoberrevolutionen 1917: ▼

• Kvinnlig rösträtt.
• Fullständiga civila rättigheter och likhet inför lagen.
• Fri abort.
• Homosexualitet avkriminaliserades.
• Lika lön för lika arbete.
• 8 timmars arbetsdag.
• 4 veckors avlönad semester.
• 16 veckors moderskapsledighet till full lön, inklusive övertidsersättning och nödvändighetsartiklar för spädbarn.
• 4 dagars arbetsvecka för ammande kvinnor.
• Offentlig barnomsorg, matsalar och tvättstugor.
• Begreppet oäkta barn togs bort.
• Kvinnan kunde välja efternamn vid äktenskap och det blev lättare att få skilsmässa.