Av Mattias Bernhardsson, Anders Wemmert och Per T Eriksson // Artiklar i Offensiv

Del 1: Tillväxt eller omväxt?
Del 2: Förutsättningar för klimatomställning.
Del 3: Socialistiskt Alternativs klimatprogram i korthet.

Kan ett kapitalistiskt ekonomiskt system hejda den globala uppvärmningen – och ändå fortsätta kalhugga skog, bygga nya fabriker och spränga för nya gruvor, vägar och industriområden? Ja, svarar de flesta etablerade partier från höger till vänster. De talar om ”grön tillväxt”, ”grönt stål”, elbilar, biobränslen, enorm vindkraftsutbyggnad och – i de blåbrunas fall – en massiv utbyggnad av kärnkraften som gröna alternativ till den fossila ekonomin. Men allt fler ser igenom politiska löften om att klimatkrisen går att lösa på kapitalets villkor med evig tillväxt, och frågar sig vad alternativet är. Svaret är inte ”nedväxt” eller sänkt levnadsstandard för flertalet – svaret är en drastisk ”omväxt” och omfördelning av samhällets rikedomar till en demokratiskt planerad och cirkulär ekonomi.

Vilka är ansvariga?
En stor del av den politiska och ekonomiska makteliten sätter ett stort fokus på enskilda människors klimatansvar; om bara folk ändrar sin egen konsumtion så minskar utsläppen. Det är samma maktelit som fortsätter att klubba igenom nya gruvor, fabriker, vägar, lyxbostadsprojekt och som förespråkar ännu fler kalhyggen. Deras fokus på vanliga arbetares konsumtionsvanor syftar till att rikta bort uppmärksamheten från sina egna vanor.

• Den rikaste procenten i Sverige släpper ut hisnande 43 ton koldioxid per person och år, jämfört med de knappa fem ton per person och år som släpps ut inom den halva av befolkningen med lägst inkomster (Oxfam, 2020).

• Endast 100 storföretag i världen har varit källan till 71 procent av de globala industriella utsläppen sedan 1988 (miljögruppen CDP, 2017).

Varför ska vi låta de värsta utsläpparna bestämma klimatpolitiken? Det behövs en socialistisk politik som utgår från både miljöns och den breda folkmajoritetens intressen och behov – inte den rikaste procenten utsläppare.

Falsk klimatpolitik
Den blåbruna regeringen (M, L, KD och SD) – såväl som den tidigare S-MP-regeringen – bär upp sin klimatpolitik kring lögnen om att biobränslen (att elda framför allt skog för energi) är det bästa alternativet till fossila bränslen (att förbränna olja). Skogen har framställts som en närmast oändlig resurs som (tillsammans med en hänsynslös utbyggnad av stora vindskraftskomplex på land) ska möjliggöra en massiv ökning av energiproduktionen på kapitalets villkor, snarare än att minska utsläppen på miljöns villkor.

Detta trots att en hel fjärdedel av Sveriges utsläpp av växthusgaser kommer från marken på kalhyggen enligt forskare vid LUCCI, Lunds universitet (studier av växelverkan mellan kolets kretslopp och klimatet).

Enligt den officiella statistiken har de svenska koldioxidutsläppen minskat med nästan 30 procent sedan 1990. Det stämmer helt enkelt inte, då regeringen bara räknar in den fossila delen av koldioxidutsläppen – inte de biogena utsläppen.

”Att låta skogen stå orörd skulle leda till minskade utsläpp och ökad inlagring av totalt omkring 100 miljoner ton koldioxid per år, dubbelt så mycket som de årliga fossila utsläppen i Sverige”, konstaterar Naturskyddsföreningens rapport ”Himlen är full” (2023).

”Sverige är världens största användare av biodrivmedel och cirka 80 procent importeras. År 2020 kom 86 procent från köttproduktion, från raps, tallolja eller från palmolja”, skriver Naturskyddsföreningen i rapporten, som också pekar på hur Sverige på så sätt exporterar sina klimatavtryck till de fattiga länder där bränslet hämtas.

Rapporten visar också att myndigheten Fossilfritt Sveriges mål på ökad biobränsleproduktion motsvarar 50 gånger mer än den inhemska produktionen idag.

Vindkraft för vinst eller omställning?
Merparten av dagens vinstmaximerande vindkraftsutbyggnad bygger på gammal teknik: 70-100 meter höga och landbaserade vindkraftverk, vilket ofta är förödande både för natur och boende på flera olika sätt.

• Avverkning av cirka 2-3 hektar skog per vindkraftverk.

• Nya vägdragningar genom naturen för transport av enorma rotorblad, som ytterligare skär av och fragmenterar skogar och djurens habitat samt färdvägar.

• Stålarmering och betong på 550 kubikmeter per vindkraftverk – det går åt ca 96 000 liter olja bara för att framställa betongen, plus ytterligare olja för framställning av stålet och vingarna (som tillverkas av icke återanvändbar glasfiber, kolfiber, PVC eller PET). • Grävning av milslånga sträckor med kabel för att koppla på elnätet. Utöver de enorma ingreppen och exploateringskostnaderna har dessa vindkraftverk stora underhållsbehov; vingarna besprutas med glykol eller uppvärmt vatten av olja från helikoptrar för att förhindra isbildning. De stora vindkraftskomplexen innebär stora ingrepp i landskapsbilden, vilket skapar motstånd bland boende och riskerar att öka folkligt stöd för kärnkraft eller fossila energikällor.

Det behövs en stor utbyggnad av vindkraft, främst till havs (där det inte finns skyddsvärd marin miljö), men utbyggnaden måste ske hållbart, med den miljömässigt bästa tekniken, minsta minsta möjliga miljöpåverkan och i dialog med lokalsamhället och miljöorganisationer. Dagens vindkraft syftar till att öka energiproduktionen i kapitalets intresse, snarare än byta ut den fossila. Dagens plan att femdubbla antalet vindkraftverk (5 000 nya) i Norrbotten och Västerbotten motsvarar hela 3,5 procent av de båda länens yta (Arne Müller, Norrsken – drömmen om den gröna industrin, 2023).

Vad som behövs är en omställning från fossil till förnyelsebar energi inom ramen för hushållning av energiproduktionen utefter samhällets verkliga behov av mängden el.

Exploatera oss ur klimatkrisen?
De stora ”gröna” industriprojekten i norra Sveriges elbehov motsvarar Finlands hela elanvändning. Bara SSAB:s prognos på ökat elbehov motsvarar elanvändningen i Österrike. I Norrbotten och Västerbotten ska energikonsumtionen femdubblas (Müller, 2023). Enorma mängder nya utsläpp för att ”minska utsläpp”.

Målet att fördubbla svensk energiproduktion (från skog, storskalig vindkraft och ny kärnkraft) handlar i sig inte om att ersätta den fossila energin, som 2022 stod för 25 procent av energiproduktionen. Utbyggnaden av det ”gröna stålet”, som faktiskt innebär mindre utsläpp, ska nämligen inte ersätta dagens ickegröna stålproduktion utan plussas på så att stålproduktionen totalt fördubblas. Det är inte omställning – en riktig omställning innebär att något nytt ersätter något gammalt, inte läggs till.

Tanken att vi kan exploatera oss ur klimatkrisen är falsk. Det är också populism, att äta kakan och ha den kvar. Det är kapitalet och deras storföretag som har försett regeringen med alla argument, som tragiskt har sipprat ned även i delar av klimatrörelsen såväl som i ledningen för Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Logiken som trummas ut är att ”vi måste bryta nya gruvor för att kunna bygga alla nya elbilar, vi måste avverka skogen för att få fram biobränslen och vi måste bygga stora miljöförstörande vindkraftskomplex för att få el till elbilarnas laddstolpar och de nya stål-, vätgas- och batterifabrikerna”.

Men för kapitalet handlar omställningen inte om klimatet, det handlar om vinst och de imperialistiska makternas kamp om råvaror och energiframställning. Kapitalet har alltid valt det billigaste sättet att framställa varor, vilket länge har varit fossilbaserat.

När den svenska staten nu erbjuder sig att stå för 50 procent av industrins ”gröna investeringar” och industrin lägger om från fossil förbränning till biobränslen, så är det en faktor. Men det är också en självbevarelsedrift; biobränslen möjliggör för raffinaderikapitalisterna att förlänga förbränningsmotorns existens för att fortsätta göra vinster med stora utsläpp – istället för att ställa om på riktigt.

Ställa om inom kapitalismen?
År 1972 höll FN sin första klimatkonferens. Sedan dess har regeringar och storföretag hållit otaliga klimatkonferenser med fokus på frivilliga mål och omställning inom det kapitalistiska systemet – under tiden har exploatering av naturresurser exploderat, rikedomarna anhopats än mer bland de rikaste procenten och utsläppen av växthusgaser accelererat. Det går inte att påstå något annat än att klimatkrisen inte kommer att lösas av utsläpparna, som sätter vinst före miljö.

Redan Karl Marx förstod detta. Hans analys av det kapitalistiska systemet och produktionssättet byggde på att kapitalismen visserligen utvecklade produktivkrafterna – tekniker, maskiner, kunskaper och arbetarklassen – men spådde att att dessa produktivkrafter med tiden skulle komma i konflikt med själva produktionssättet: ”Kapitalismen utvecklar bara tekniken och kombinationen av sin sociala produktionsprocess genom att undergräva de ursprungliga källorna till allt välstånd – jorden och arbetaren” (Marx in the Anthropocene, Kohei Saito, 2023).

En cirkulär planerad ekonomi
Det är inte genom ständigt växande produktivkrafter – som idag bara gynnar den rikaste procenten, som klimatkrisen kan övervinnas. Samhällets stora globala rikedomar och modern teknik räcker för att hejda klimatkrisen såväl som att avskaffa världsfattigdomen. Istället för dagens tillväxt- och överflödsmått – utifrån fåtalets intresse av att maximera sina vinster – behövs en tillväxt av gemensamma rikedomar (offentlig vård, skola, mat, bostäder).

Först och främst måste kolet stanna i marken – men även de flesta träd, mineraler och alla marklager. Kapitalismens slöseri med energi, naturresurser, ekonomiska och mänskliga resurser måste stoppas. Ekonomin måste planeras och ställas under demokratisk kontroll – både på lokal, global och branschvis nivå – så att vi på bästa sätt kan hushålla och ställa om till produktion som inte bara är fossilfri, utan också cirkulär (största möjliga återbruk av material för nya produkter istället för nya exploateringar). De flesta icke-hållbara jobben inom tillverknings- och exploateringsindustrierna måste då ersättas av nya jobb inom återvinning och återbruk (av produkter och material), renovering (som klimatanpassning av bostäder) och återställning (av skogar, våtmarker etcetera). De som arbetar inom miljöskadliga branscher måste erbjudas betald omskolning till andra arbeten med minst lika bra löner och arbetsvillkor.

Den AI-teknik som under kapitalismen kommer att göra miljoner arbetslösa för maximerad vinst skulle under socialismen istället kunna möjliggöra kraftigt sänkt arbetstid med bibehållen lön för alla.

Detta i sig kräver att naturresurserna, rikedomarna, produktionsmedlen och ekonomin tas över i gemensam ägo och ställs under demokratisk kontroll. Istället för att den rikaste procenten styr samhällsutvecklingen behövs ett system med arbetarkontroll och -styre, att demokratin utvidgas till att omfatta även ekonomin. Istället för att riskkapitalister och aktieägare fattar beslut – oftast helt utan kunskaper och utbildning – ska arbetarklassen ta dess plats. Detta är också helt nödvändigt för den tekniska utveckling som behövs för att skapa en cirkulär ekonomi. All teknisk utveckling under kapitalismen har kommit ur arbetet; en demokratisk planering innebär att de som utvecklar produktionen också tar plats i förarsätet. När majoriteten får bestämma kommer enorma forsknings- och produktionsresurser att kunna ställas om från militär utveckling till fossilfri civil produktion utifrån behov. En planerad och cirkulär ekonomi blir en ekonomi som bygger på omväxt i allas intresse – istället för tillväxt i fåtalets. ■

Förutsättningar för klimatomställning

I fördjupningstemats första artikel, Tillväxt eller omväxt?, besvarar vi kapitalismens falska klimatlösningar såväl som idén om evig tillväxt samt visar varför kapitalismen måste ersättas med en demokratiskt planerad och cirkulär ekonomi. Denna andra artikel fokuserar på hur en konkret klimatomställning skulle kunna komma igång redan imorgon – om arbetarklassen tog kapitalets plats vid rodret.

Skogsindustrin
Vi behöver virke – istället för betong – för att bygga på det mest klimatneutrala sättet. Vi kan ändå minska skogsavverkningarna avsevärt. Virke (som binder kol långsiktigt) står nämligen bara för cirka 22 procent av skogsuttaget, medan bioenergin (som borde avskaffas) står för hela cirka 50 procent och papper samt pappersmassa (till kortlivade produkter) cirka 25 procent (Naturvårdsverket). Det mesta av dagens kortlivade pappersprodukter kan istället framställas av rörflen och hampa – vilket ger tre till fyra gånger mer pappersmassa per hektar än från skog och kan skördas efter några månader respektive år istället för en gång på 100 år. Genom att ersätta dagens förpackningvansinne med återbruk av förpackningar och andra transportsystem kan behovet av pappersmassa minskas radikalt.

En sådan omställning skulle skapa verkligt gröna jobb, hjälpa till med att hålla det igenväxande kulturlandskapet öppet, göra det möjligt att undanta biologiskt värdefulla skogar från skogsbruk och att övergå till hyggesfria skogsbruksmetoder i de resterande skogarna. Genom plockhuggning krävs heller inte stora maskiner som markbereder sönder skogarna, utan träd kan tas ut på lätta bandvagnar. Vi tar ut det vi behöver och skogen förblir skog.

Gruvindustrin
Om viljan finns kan gammalt gruvavfall bli nya tillgångar. Mineraler och metaller som var omöjliga att utvinna med äldre teknik går att utvinna idag. För 10 år sen när SGU (Sveriges Geologiska undersökning) gjorde sin senaste uppskattning av mängden metall i deponierna för anrikningssand, kom de fram till att avfallsmineralerna som har lämnats kvar skulle kunna ersätta malmproduktionen (2013 års nivå) i tre till fem år. Idag är det mer.

Byggindustrin
Återvinningsgraden av icke-farligt bygg- och rivningsmaterial är idag 53 procent (Boverket). Med en statlig byggsektor utan vinstintresse kan större resurser läggas på utvecklingen av metoder för att också återvinna de bygg- och rivningsmaterial som idag inte återvinns.

Men bostadsbristen innebär att vi behöver bygga mer än vi river. Och även om fler nya hus byggs i trä, behövs ändå betong till exempelvis fundament. Idag bryts nya bergtäkter utan att rester används. I gamla nedlagda bergtäkter finns stora mängder bergmaterial. Det finns ännu mer bergmaterial över från stora byggprojekt som det inte tas till vara. Bygget av Norviks hamn (Nynäshamn) gav ett ”överskott av berg på ca 25 miljoner ton” (WSP Environmentals dokument Underlag till MKB avseende verksamhet- och logistikområde i Norvik).

Dagens bostadsplanering måste också ställas om: inga fler lyxbyggen som kräver skövling av skog och orörda stränder på bekostnad av allemansrätt och strandskydd – bostadsinriktningen ska vara billiga kommunala hyresrätter i anslutning till kollektivtrafik.

Tillverkningsindustrin
I Europa används ett klädesplagg i snitt sju till åtta gånger innan det slängs (Europeiska miljöbyrån). Företag planerar att teknikprodukter ska gå sönder inom en viss tid för att försäkra sig om fortsatt överkonsumtion med förödande utsläpp som följd. Med en planerad ekonomi och styrning av produktionen kan tillverkningsindustrin ställas om; bort från överproduktionen (som är kronisk för kapitalismen); från kortlivade till långlivade produkter; från nyproduktion till återbruk (där tillverkningsanläggningar ställs om från råvarubaserad tillverkning till insamlingsbaserad tillverkning).

Biogas
Ett alternativ till elbilar (vars batterier kräver sällsynta jordartsmetaller) är biogasbilar. Till skillnad från biobränslen – som inte är klimatvänligare än förbränning av olja – innebär biogas (framställs av främst sopor och avloppsvatten) i snitt en minskning av utsläppen med 90 procent. Biogaspotentialen utifrån mängden avfall (som idag bränns istället) bara i Skåne, Halland och Västra Götaland motsvarar 80 procent av dagens naturgasanvändning i landet (Innovatum science park).
Ett alternativ till elbilar (vars batterier kräver sällsynta jordartsmetaller) är biogasbilar. Till skillnad från biobränslen – som inte är klimatvänligare än förbränning av olja – innebär biogas (framställs av främst sopor och avloppsvatten) i snitt en minskning av utsläppen med 90 procent. Biogaspotentialen utifrån mängden avfall (som idag bränns istället) bara i Skåne, Halland och Västra Götaland motsvarar 80 procent av dagens naturgasanvändning i landet (Innovatum science park).

De allra flesta kommuner bränner sina insamlade hushållssopor. Det importeras till och med sopor från utlandet för att brännas i svenska kraftvärmeverk. Trots de stora utsläppen kallas det ”energiåtervinning”. Allt skulle istället kunna rötas till högvärdig biogas.

Solenergi
Solenergin stod endast för 1,9 procent av svensk elproduktion 2023. Potentialen är enorm. Uppåt en tredjedel av all el i landet skulle kunna komma från solkraft om alla lämpliga tak utrustades med solceller (Energimyndigheten).

Vindkraft
Det finns alternativ till dagens förödande vindkraftskomplex, som bygger på ny teknik men som det stora kapitalet valt att inte investera i:

• “Flower Turbines”, små turbiner i 1,55 meters höjd och 1-6 meter långa blad som lätt kan installeras på hustak.

• Powerpods, rotorbladsfri i soptunnestorlek som passar stadsmiljöer, inte behöver höjas upp från marken, fångar upp vind från alla håll, ökar vindhastigheten med 40 procent och kan ge upp till tre gånger mer energi än en likvärdig rotorbladsturbin. Denna småskaliga vindel skulle kunna bidra stort till det lokala energibehovet av fastigheter, industrier, bostäder, gatubelysning med mera utan anslutningar till kraftnät och kraftledningar. Om detta är möjligt att utveckla ur små uppstartsföretag, tänk vad som vore möjligt med statens resurser, förstatligade resurser och kommunala energibolag.

Privatbilism
Trafiken står för nästan hälften av alla våra utsläpp av koldioxid. Elbilar och biogasbilar kan vara ett alternativ till bränslebilar på landsbygden, där det inte finns mycket kollektivtrafik – men de kan inte ersätta alla dagens bränslebilar i städerna på grund av de stora ekologiska fotavtrycken i form av gruvor och utsläpp. Potentialen för bilpooler är stor och skulle gynna de som behöver bil ibland, men har för låga inkomster för att äga och bekosta en egen bil.

Men i slutändan behöver trafiken minska med besked och antalet bilar måste minska totalt. Dagens trängsel och trafikinfarkter visar att privatbilismen är ohållbar. Men det måste finnas möjligheter för folk i städerna att ställa av bilen. Detta kan bara möjliggöras av en massiv utbyggnad av kollektivtrafiken: busslinjer (på ex biogas), pendeltåg, tunnelbanelinjer och spårvagnar; utbyggnad av dubbelspår där det är nödvändigt; nya tvärlinjer för att minska reseavstånd och byten mellan ytterstadscentra; en stadsbyggnadsomläggning från bilberoende externa köpcentra till nära kvartershandel, där folk bor och har sin kollektivtrafik.

Framför allt måste kollektivtrafiken vara helt skattefinanierad – det vill säga 0 kronor för ett månadskort istället för över 1 000 kronor – för att fler lågavlönade ska känna att de kan ställa av bilen. Men folk måste också kunna ta sig till jobbet – därför måste all kollektivtrafik återtas i gemensam ägo utan vinstintressen, med tillräckliga budgetar för underhåll, för att helt eliminera dagens kroniska tågstopp och förseningar.

Flyget
Med satsning på tåg och buss kan inrikesflyget avskaffas helt söder om Sundsvall. Även utrikesflyget måste minska drastiskt. En flygresa tur och retur till Thailand motsvarar utsläppsmässigt ungefär alla andra transporter en person i genomsnitt gör resten av året. Det skulle behövas diskuteras hur utrikesflyget kan minska, på ett rättvist sätt, exempelvis om det är möjligt att införa individuella kvoter (ingen borde kunna köpa sig extra). Det är de mest förmögna som idag kan göra uppemot 10 interkontinentalaresor varje år. Exempelvis ”weekend shopping i New York” – ett års bilutsläpp bara för att shoppa i tre dagar är absurt.

De flesta internationella företags- och politiska möten kan till stor del genomföras på zoom eller andra digitala plattformar.

Lasttransporter
Alla industriområden och hamnar kan läggas om från lastbilstransporter till järnväg – så som det var förr. Där det inte är möjligt med spår kan ändå lastbilstrafiken minska drastiskt. Idag åker varje företags lastbilar bara för sin egen räkning, många halvtomma eller knappt fyllda och med långa körsträckor. En samordning av vägtransporter från industriområden, köpcentra och hamnar kan minska antalet lastbilar på vägarna dramatiskt.

Jordbruks- och animalieindustrin
Dagens kapitalistiska intensivjordbruk – med besprutning, konstgödsel och att marken inte tillåts ligga i träda tillräckligt – leder till omfattande jordförstörelse. Idag beräknas den globala jordförstörelsetakten motsvara 30 fotbollsplaner i minuten (International Federation of Organic Agriculture Movements). De många gifterna i jordbruket leder till den idag pågående insektsdöden som kan slå ut delar av matförsörjningen i stora delar av världen om bara några decennier (ungefär var tredje tugga mat vi får i oss i Sverige är beroende av just bin och deras pollinering).

Kapitalismens superrationalisering och globalisering av jordbruks- och animalieproduktionen – som eliminerat de flesta länders matsuveränitet och skapat de värsta pandemierna som Covid-19 – kommer tyvärr att kräva tid att åtgärda och det kommer att krävas en global plan för att återdecentralisera produktionen att åter stå i balans med naturen; småskaliga jordbruk som försörjer närområdet, fria från bekämpningsmedel; småskalig djurhållning med bete i det fria och utan dagens industriella djurplågeri. Förbud mot långväga importerat kött (idag importeras från Brasilien och Nya Zeeland med ett enormt klimatavtryck) och kraftfoderbaserat kött (som driver på skövlingen av regnskogarna) till förmån för vilt och naturbeteskött skulle minska köttets andel på tallriken och därmed utsläppen samt avskaffa det industriella djurplågeriet.

Lokal matproduktion utifrån koncepten matsuveränitet och agroekologi är en förutsättning för att städer ska kunna bli hållbara ur klimatsynpunkt.

AI
Om produktionsmedlen övergick till samhälleligt demokratiskt ägande skulle teknik och kunskap kunna utnyttjas och användas till sin fulla kapacitet. Det militära komplexets avancerade navigationssystem och AI-system (artificiell intelligens), som idag används för död och förödelse, kan istället användas för att rena världshaven från de enorma mängder plast som flyter runt.

Idag planerar kapitalet att använda AI för att skapa massarbetslöshet, för ökad vinst, när det istället skulle kunna användas för att sänka arbetstiden för alla – med bibehållen inkomst och ökad livskvalitet. ■

Socialistiskt Alternativs klimatprogram i korthet

• Totalförbud mot kalhyggesbruk – inför ett ekosystembaserat skogsbruk. Skogsbruk enbart för långlivade produkter som virke – inte kortlivade engångsprodukter som lätt kan ersättas.

• Plan för massiv utökning av naturreservat i samråd med lokalbefolkning, fack, samebyar och miljöorganisationer. Stärk strandskyddet. Demokratisk stads- och markplanering, inför en omvänd planprocess med samråd först.

• Massiv satsning på förnyelsebar energi, som solenergi och den nya generationens hållbara vindkraft, samt forskning som inte är kopplad till storföretagen.

• Överta fossilindustrin för planerad omställning. Överta de privata skogsbolagens skogsinnehav och ställ Sveaskog under demokratisk kontroll, med styrelseplatser reserverade för miljöorganisationer.

• Stopp för privata och utländska gruvbolag och stopp för nya gruvexploateringar. Ställ om till återbruk av mineraler och anpassa mineralproduktionen efter verkliga behov istället för lyxkonsumtion och ”slit-och-släng”.

• Utveckla ekologiska jordbruk fria från bekämpningsmedel samt småskalig djurhållning för största möjliga lokala självförsörjning och minskning av utsläpp från transporter. Plan för omställning av jordbruket utifrån koncepten matsuveränitet och agroekologi.

• Massiv satsning på miljö- och hälsoinspektörer. Djurrättsorganisationer ska ha rätt att besöka företag som föder upp djur för att kontrollera att djuren har det bra.

• Statlig importkontroll. Stoppa importen av kraftfoderbaserat kött, plan för ersättning med lokalproducerat gräsbeteskött och vilt samt totalminskning av animalieandelen av kosten.

• Grön omställning till planerade och samordnade transporter (från väg till spår) och distribution av varor, energi, service och tjänster för att massivt minska utsläppen av växthusgaser.

• Bort med handeln med utsläppsrätter. Omställningen måste ske genom demokratisk planering och arbetarkontroll: lokalt, nationellt och internationellt samt branschvist.

• Avveckla kärnkraften som en del av en plan för en cirkulär samhällsekonomi där resurser återanvänds och all energi är förnybar.

• Statlig jobbgaranti för alla som jobbar inom fossil-, skogs- och gruvindustrin med plan för nya gröna jobb inom återbruk, återvinning, hållbart skogsbruk etcetera Inled en produktionsomställning av massaindustrin från skog till exempelvis rörflen och hampa. Plan för tillvaratagande och återvinning av metaller, betong och bergmaterial.

• Lokal och global omställning av all produktion, transporter och distribution av varor, energi, service och tjänster genom demokratisk planering och gemensamt ägande för att massivt minska utsläppen av växthusgaser. ■