av Per-Åke Westerlund // Artikel i Offensiv
Med Roman om ett brott satte Maj Sjöwall och Per Wahlöö en ny standard för svenska deckare. I veckan kom beskedet att Maj Sjöwall avlidit.
Tillsammans skrev de tio romaner om mordutredaren Martin Beck och hans kollegor. Det ska direkt sägas att denne Beck har mycket lite gemensamt med de många filmerna och tv-serierna om Beck. För mig ser Martin Beck ut som Carl-Gustaf Lindstedt i Mannen på taket, och Einar Rönn som Håkan Serner, polisen som kom från Arjeplog.
Mannen på taket var Bo Widerbergs filmatisering av Den vedervärdige mannen från Säffle. Boktiteln syftade på ingen mindre än det vedervärdiga polisbefäl som är mordoffret.
Sjöwall-Wahlöös böcker låg i tiden, en gryende samhällskritik, där poliserna inte längre var hjältar. Istället hade de, inte minst Beck, den sortens problem med familj och relationer som numera närmast är standard för poliser i filmer och tv.
Sjöwalls-Wahlöös deckare har smarta lösningar (Brandbilen som försvann, Det slutna rummet, Den skrattande polisen, som är den i mitt tycke bästa av de tio), som utan tvekan inspirerades av att de tillsammans översatt flera deckare av Ed McBain. Det betyder inte att de kopierade – Roman om ett brott stod på egna ben.
Jag läste böckerna i mitten av 1970-talet. Den sista, Terroristerna, fick jag i present 1976 av min vän Stig som tack för att han fick använda tvättstugan där jag bodde. Samma Stig som övertygade mig att bli aktiv med Offensiv.
De tio böckerna fick beröm för sin vänsterinriktade samhällskritik. Mycket håller än; det som dock känns ålderdomligt är att det skulle ha varit farligt att vistas på stan i centrala Stockholm på 1960-talet.
Boksviten slutade efter de planerade tio böckerna, 1975, samma år som Per Wahlöö dog. Maj Sjöwall var politiskt aktiv i Vänsterpartiet.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.