Förlossningskrisen – en nyliberal katastrof

av Katja Raetz, specialistsjuksköterska

Den pågående krisen inom förlossningen fördjupades när i slutet av förra veckan ytterligare 26 barnmorskor sade upp sig på Danderyds sjukhus. Redan tidigare hade cirka 100 barnmorskor sagt upp sig från förlossningsenheterna i Region Stockholm, framför allt på Södersjukhuset och på Danderyds förlossningsklinik.

Främsta orsaken till uppsägningarna är arbetsbelastningen och arbetsmiljön. Ständig brist på förlossningsplatser, övertid som inte kan tas ut och obemannade arbetspass som leder till ständig personalbrist. I Dagens medicin skriver barnmorskan Nina Berglund den 27 augusti i år om hur en barnmorska kan ha hand om två till fyra kvinnor per pass, ibland fler än så. De stora bristerna i arbetsmiljön har lett till att de sju chefer på Södersjukhusets BB i september avsade sig arbetsmiljöansvaret. Fyra av dem, samtliga chefer på förlossningen har nu sagt upp sina chefsbefattningar.

Det är inte uppsägningarna som har skapat krisen, utan bristerna har funnits sedan tidigare. Inspektionen för vård och omsorg, IVO, konstaterade redan i maj 2020 att hög arbetsbelastning är en återkommande orsak till att fel uppstår: Det kan handla om att det exempelvis är fullt på avdelningen eller att det är många akuta och svåra ärenden som handläggs samtidigt. Bemanningen är helt enkelt inte anpassad utifrån den belastning av patienter som verksamheten har.

 Som Vårdförbundet har påpekat gäller krisen hela landet. Innan sommaren 2021 larmade till exempel Göteborgs barnmorskesällskap om att ett av tre pass på Sahlgrenska inte var bemannat inför sommaren. På flera håll i landet ”löstes” problemen genom att endast bevilja barnmorskorna tre veckors semester, till exempel inom Region Västerbotten och på Centrallasaretten Växjö. I Västerbotten stängdes dessutom Lycksele BB under sommaren.  

På många håll har barnmorskorna fått extra ersättningar för att sälja någon semestervecka eller ta extra pass. Så skedde exempelvis på Danderyds förlossningsklinik, där verksamhetschefen Maria Persson i juni konstaterade att förlossningsplatser kan hållas öppna under sommaren. Som det visat sig har detta lett till att personalen blir slutkörda. Som barnmorskan Hannah Dahlbäck säger till Aftonbladet: – Vi har gått på knäna sedan BB Sophia stängde 2016. Det har varit dålig bemanning efter sommaren. Vi har alla jobbat under sommaren och tagit extrapass på extrapass. Men extrapassen tar aldrig slut. Vi har skrikit efter hjälp i flera år, men ingenting händer. Barnmorskorna kräver bland annat högre lön och kortare veckoarbetstid.

Från ansvariga inom regionens sida har det varit tyst under en längre tid, förutom att en förlossningssamordnare har tillsatts. Södersjukhusets vd menade dessutom Dagens Nyheter den 30 oktober att förlossningskliniken fungerar väl, ett påstående som är helt det motsatta  till personalens beskrivningar.  På tisdagen den 2 november kommer dock finansborgarråd Irene Svenonius, högsta ansvarig politikern inom regionen, att träffa företrädare för vårdförbundet och barnmorskorna.

Lösningen på krisen inom förlossningen, men även vården i övrigt, ligger dock inte i några snabba åtgärder. Den nyliberala agendan under 1990- och 2000-talet har genom upphandlingar, privatiseringar och konkurrensutsättning av vårdenheterna på samma gång utarmat vården och drivit upp kostnaderna. Inte minst coronapandemin har visat hur vården har blivit nedrustad, men också hur uppstyckningen av vården leder till att ansvar och kostnader skjuts runt mellan olika enheter. Så sent som i år har till exempel kvinnokliniken aviserat nedskärningar för att inte ha klarat budgeten i fjol, trots att regionen som helhet gått med överskott.

Det är inte bara mer resurser som krävs. Det som behövs är en omstrukturering av vården i grunden. Förbud mot vinster i vården borde vara en omedelbar åtgärd. Därtill en vård som har samarbete och helhetssyn som utgångspunkt och där planeringen utgår från befolkningens och personalens behov. ■