Förstatliga bankerna

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Storbankerna badar i pengar. Det var också de penning­stinna bankerna som först fick mångmiljardstöd från regeringen och Riksbanken. 

”Med den globala finanskrisen 2008-2009 i minnet drog centralbankerna, även den svenska Riksbanken, igång värsta räddningspådraget. Det har blivit hundratals miljarder kronor i nya pengar ut i banksystemet bara i Sverige”, skriver SVT ekonomikommentator Kristina Lagerström den 29 april och tillägger att: 
”Nu förvaltar de fyra storbankerna sammanlagt över 8,000 miljarder kronor – det motsvarar ungefär Sveriges och Finlands hela BNP sammanlagt. Bara ökningen av det förvaltade kapitalet förra året var 1,700 miljarder.” Det handlar om ofantligt mycket pengar som en handfull storägare och bankchefer förvaltar och förfogar över.

De fyra storbankerna – Handelsbanken, Nordea, SEB och Swedbank – har årligen kunnat redovisa en sammanlagd vinst på över 100 miljarder kronor, varav nära en fjärdedel har delats ut till aktieägarna. Förra året blev den sammanlagda vinsten inte lika stor, men i år kan det bli ett nytt vinstlyft. 
Inte minst bolånen är en kassako för bankerna. Bankernas samlade bruttovinst på bolån låg 2002 på 10 miljarder kronor i dagens penningvärde. År 2019 hade denna siffra ökat till 47 miljarder kronor, konstaterade Villägarna i förra året. Det är mycket möjligt att bankerna kommer att tjäna ännu mer på sina bolån i år eftersom trenden mot kraftigt stigande bostadspriser, högre belåningsgrader och ökad skuldsättning tycks fortsätta. 
Ökad skuldsättning göder bankerna som dessutom gynnas av att ränteavdragen sänker kostnaden för deras långivning.

Stödmiljarderna gör att bankerna badar i pengar.

Staten och Riksbankens stödåtgärder har ytterligare sänkt bankernas kostnader och gett dem möjlighet att tjäna ännu mer på att låta utlåningskarusellen snurra allt snabbare. Eller som Sverige Radio kommenterar den 29 april: 
”Köpen (som Riksbanken gör) av obligationer håller nere räntor och bankernas upplåningskostnader, samtidigt som priserna på bostäder och aktier skjuter i höjden. Det för med sig ökade volymer av bolån. Börsyran gör att provisionerna från fondförvaltning växer, liksom courtageintäkterna (provision) från handel med aktier och räntepapper.”
Storbankerna har också visat sig vara de rikas länk till skatteparadisen, vilket Panamadokumenten avslöjade 2016, och år 2018 uppdagades att SEB deltagit i det som beskrivits som Europas största skattesvindel i modern tid. Flera av landets storbanker har också ägnat sig åt penningtvätt i stor skala. 
Under senare år har storbankerna försökt ge sken av att man stadigt skärper klimatarbetet. Nyligen hävdade exempelvis SEB och Swedbank att man på nytt ”skärper klimatarbetet”.
Men flera svenska storbanker har ”sedan Parisavtalet slöts (2015) fortsatt att finansiera och investera i företag inom fossilbranschen med hundratals miljarder kronor. Bankerna stödjer bland annat företag som utvecklat ny kolkraft, borrar efter olja i Arktis eller använder utvinningsmetoder med särskilt hög klimat- och miljöpåverkan, som utvinning av oljesand och fracking. Värst är SEB och Nordea, följt av Danske Bank och Swedbank” (Fair Finance Guide den 1 februari).

Bankerna behöver inget mångmiljardstöd. Istället måste bankerna omedelbart överföras i samhällets ägo under de anställdas och kundernas demokratiska styre och kontroll, vilket skulle göra bankernas tillgångar till gemensam egendom och ge resurser till samhällsnyttiga investeringar – massiva offentliga satsningar på välfärd, bostäder, infrastruktur, energieffektivisering och förnybar energi.