Socialdemokraternas EU-kandidat Olle Ludvigsson och IF Metall anklagar med rätta den moderatstyrda regeringen för att vägra agera till stöd för fordonsindustrin. Inte en krona har hittills betalats ut av det omtalade stödpaketet för bilindustrin på 28 miljarder kronor, samtidigt som Tyskland infört skrotningspremier som i alla fall tillfälligt har lyft försäljningen av bilar.Men hur agerar de själva?
• Att som IF Metall möta en efterfråge- och klimatkris med underdåniga vädjanden till en tondöv högerre- gering och krisavtal om sänkta löner är inte bara fel svar, utan direkt kontraproduktivt. Därmed undergrävs också nästa avtalsrörelse och köpkraften för alla lönearbetare.
• Att som Olle Ludvigsson som representant för IF Metall i AB Volvos bolagsstyrelse rösta för en ny grotesk aktieutdelning på 4 miljarder kronor är, särskilt efter 2007 års plundring på 20 miljarder kronor, ett rent förräderi mot alla medlemmar som bolaget gör sig av med. 4 miljarder kronor motsvarar minst 10 000 metallares årslöner – en siffra som till och med är något högre än det totala antalet varslade.
Detta förräderi klubbades den 1 april samtidigt som gruppstyrelser från Volvo Tuve och ArbetarInitiativet bestämt protesterade mot galenskapen både utanför och inne på AB Volvos bolagsstämma.
Att S satt upp en sådan man som nummer två i EU-valet säger mycket om det bedrövliga tillståndet i detta före detta arbetarparti. Låt oss hoppas att många ska upptäcka att det bland ArbetarInitiativets kandidater finns bilarbetare som med näbbar och klor kämpar för en annan riktning, för att IF Metall och LO ska ta strid för jobben.
• Samtidigt duckar S och IF Metall konsekvent för den avgörande nyckelfråga som regeringen försöker gömma sig bakom: Vem ska äga vår bilindustri?
De svenska kapitalisterna överlämnade Saab och Volvo PV till GM och Ford. Men dessa är som bekant nu på väg ut. Tidningarnas affärssidor spekulerar vilt i att Volvo PV kan tas över av en kinesisk tillverkare eller att Saab i sista stund kan frälsas tillsammans med Opel genom en vild chansning av ett självt krisande Fiat eller av hårt pressade ryska oligarker bakom komponenttillverkaren Magna. Men det är i så fall, som Fredrik Braconier anmärker, inga penningstinna spekulanter som slår lovar kring Opel och Saab. Då är affärsidén att komma över väldiga belopp i statliga garantier.
Med fordonsindustrin vippande på randen till en katastrof och alla så kallat seriösa ägare på vild flykt, kräver ArbetarInitiativet i stället att facken tar strid för ett omedelbart statligt övertagande med en sammanslagning av Volvo PV och Saab under kontroll av de anställda.
Om detta inte sker snarast är facken, liksom ”oppositionen” i S, V och MP, genom passivitet och brist på mod medansvariga för vad som kan bli fordonsindustrins undergång.
Ändå började debatten rätt i höstas. ”Våga diskutera ägandet” var temat när Sveriges Ingenjörer på Volvo PV i Göteborg uppvaktade regeringen den 22 oktober.
Enligt en opinionsmätning stöddes detta av 7 av 10. I Ny Teknik den 19 november begärde deras ordförande Magnus Sundebo ett uppdrag av staten och företaget ”att utveckla bilar och system som möter och överträffar kundernas och samhällets krav på miljöanpassade och säkra transporter”.
Men detta kan inte heller vara en kortsiktig övergångslösning. Arbetar-Initiativet vill istället använda det kunnande och de tekniska resurser som finns i fordonsindustrin till en så snabb planerad omställning som möjligt av hela transportsektorn till elbilar och en koldioxidfri kollektivtrafik som till exempel kan sätta ett globalt exempel genom att ersätta inrikesflyget med snabbtåg.
Det är en uppgift som måste spränga kapitalismens bojor.
