Förstatliga Europas energijättar

av Finghin Kelly, Socialist Party (ISA Irland) // Artikel i Offensiv

När EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen den 14 september höll sitt ”linjetal” inför Europaparlamentet föreslog hon bland annat att energibolagens övervinster skulle beskattas – att ett vinsttak skulle sättas – eftersom energijättarna har ”gjort vinster som överträffar deras drömmar”.

Bara två dagar innan Ursula von der Leyens tal rapporterade nyhetsbyrån Reuters att ”de stora europeiska energibolagen ökade sina vinster under det andra kvartalet. TotalEnergies (franskägt bolag) rapporterade en rekordhög vinst på 11,5 miljarder dollar (ca 120 miljarder kronor), medan Shell (Europas största oljebolag) redovisade en kvartalsvinst på 9,8 miljarder dollar (100 miljarder kronor)”.
Beräkningar gjorda i våras anger att de europeiska energibolagen har tjänat närmare 2 000 miljarder kronor på energikrisen (ENERGInyheter.se den 4 april under rubriken: ”Energibolag kammar hem stora summor genom höga elpriser”).
I sitt tal menade von der Leyen att energimarknaden ”inte längre fungerar” och att ”billig, förnybar elproduktion inte kommer konsumenterna till godo”. Men trots att von der Leyen och andra företrädare för kapitalismen nu erkänner att ”marknaden inte fungerar” är det precis så här det var tänkt att bli när energimarknaderna avreglerades.
I Sverige innebar avregleringarna som inleddes i mitten av 1990-talet minskad kapacitet och högre priser, och i Irland, som tidigare hade bland Europas lägsta elpriser, har det lett till att elpriserna där nu är bland de högsta. Så mycket för att marknaden och konkurrens sänker priserna!

Den modell för marginalprissättning som har utformats av EU (där priserna fastställs utifrån den dyraste formen av bränsle som används för att generera el, istället för utifrån genomsnittspriset) utformades medvetet för att energibolagen skulle kunna göra supervinster.
Avregleringarna baserades på den falska idén att bara bolagen gör stora vinster kommer de att investera och bygga ut kapaciteten samt satsa på förnybar energi, men det är inte så som kapitalismen fungerar. Dess syfte är att producera vinst till ägarna, inte att tillfredsställa behov. Kapitalisterna investerar för att göra största möjliga vinst på så kort tid som möjligt.
Den avreglerade energimarknaden i Europa gav energibolagen rekordvinster under lång tid, inte bara under den senaste krisen, medan investeringarna i förnybara energikällor ligger långt efter vad som behövs.

Även för kapitalismen som system har de ökade energikostnaderna blivit ett allt större problem, särskilt för den europeiska kapitalismen som inte har tillgång till sina egna energikällor vilket exempelvis den amerikanska har. Krisen förvärras dessutom av att det inte satsas på investeringar i förnybara energikällor.
Den europeiska kapitalismens krav på minskade energikostnader stärks även av den ökade konkurrensen på de globala marknaderna och att Europas storföretag har tappat mark gentemot rivalerna.
Naturligtvis är inte detta den enda orsaken till att EU-kommissionen och regeringarna runt om i Europa känner sig tvingade att införa pristak, subventioner och eventuellt införa ett vinsttak. Det finns också en påtaglig rädsla hos kapitalistklassen för de politiska konsekvenserna av stigande energipriser. De är rädda för ytterligare politisk instabilitet och för att arbetarklassen ska organisera sig i kamp för högre löner och åtgärder för att försvara sin levnadsstandard.

Det finns ett verkligt hot om strömavbrott denna vinter.

Det är alla dessa faktorer som sammantaget förklarar varför EU-kommissionen är beredd att föreslå ett tillfälligt vinsttak (ökad beskattning) på energibolag som gör vad som betecknas som ”övervinster” för att minska energipriserna i vinter. I sitt tal betonade också Ursula von der Leyen att det rör sig om tillfälliga åtgärder och menade att ”vinster är bra”.
Uppskattningsvis skulle den nya skatten som mest ge inkomster på uppemot 140 miljarder euro, vilket på pappret innebär att de vinstrikaste bolagen får sina vinster kapade. Men det återstår att se hur förslaget utformas och i vilken mån det innebär en omfördelning samt vem och vilka som till sist blir de som främst gynnas.
Istället för att lätta hushållens och småföretagens bördor kommer många regeringar sannolikt att använda de extra skatteinkomsterna till att ge nya subventioner till det egna landets storföretag.
Om man dessutom tittar på detaljerna i förslaget framgår det att kommissionen fortfarande aktar sig för att verkligen kapa vinsterna. Vad som föreslås är att man ska dra in en tredjedel av de vinster som ligger 20 procent över det senaste årets genomsnittliga vinstnivå.
Energibolagen kommer alltså fortfarande att tillåtas öka sina vinster med 20 procent, och även få behålla två tredjedelar av denna stora vinstökning.

Energibolagen kommer dessutom att göra allt för att gömma undan vinsterna genom så kallad kreativ bokföring för att undvika den föreslagna beskattningen. Den föreslagna skatten kommer därför varken att sätta stopp för energibolagens enorma vinster eller ge arbetarhushållen energi och värme till rimliga priser.
Om de vinsthungrande energibolagen blev offentligt ägda skulle alla vinster kunna användas för att sänka räkningarna och investera i förnybara energikällor och annan viktig infrastruktur, istället för att som nu betalas ut till aktieägarna.
Kommissionens siffra på 140 miljarder euro visar att hundratals miljarder eller till och med biljoner euro skulle kunna användas för detta under många år.
Att förlita sig på marknadsmekanismer för att åstadkomma en övergång till en koldioxidfri ekonomi har visat sig vara ett fullständigt misslyckande.

Avregleringar och privatiseringar har inneburit att en livsviktig vara som energi, som är grundläggande för att leva i den moderna världen, har förvandlats till en källa till spekulation och vinstuttag. Det är en modell som saknar vad som krävs – en planerad hushållning. Det är därför ingen överraskning att det finns ett verkligt hot om strömavbrott denna vinter.
En socialistisk plan för energi skulle innebära att energiproduktion och -distribution är offentligt ägda och drivs i majoritetens intresse, och på en miljömässigt hållbar grund genom en snabb övergång till 100 procent förnybar energi. Det skulle ge el och värme i enlighet med samhällets behov.
Ett sådant system skulle garantera att detta tillhandahålls billigt – och gratis för de lågavlönade hushållen.
Offentliga företag som är inriktade på behov och inte på vinst skulle kunna göra stora investeringar i förnybar produktion, uppgradering av distributionsnät och i projekt för att drastiskt minska energislöseriet.