av Per Olsson // Artikel i Offensiv
Kampen för anställningstrygghet och för att stoppa de planerade försämringarna av LAS (lag om anställningsskydd) kräver att facken sätter ett datum för en 24 timmars politisk strejk. Men istället för att ta fajten öppnar LO-ledningen för nya förhandlingar med Svenskt Näringsliv. Det är illavarslande och öppnar en väg som leder till ett historiskt svek mot anställningstryggheten och medlemmarna.
Enligt regeringen ska förslaget till ny och försämrad LAS-lag ligga i linje med den överenskommelse som slutits mellan ett oenigt PTK (förhandlingråd för 25 tjänstemannafack) och Svenskt Näringsliv, och som en enig LO-styrelse har sagt nej till. LO:s nej följdes dock inte av handling, vilket regeringen har utnyttjat för att reducera LO till att möjligen ”få tycka till” om den nya lagtexten. Men regeringens samarbetspartner C och L, PTK-ledningen och Svenskt Näringsliv har förenats i ett bestämt nej till att LO överhuvudtaget ska få något inflytande.
– Jag tycker inte att LO ska vara med i diskussionerna, hävdade Svenskt Näringslivs vice vd Mattias Dahl i TCO:s tidning Affärsvärlden den 6 november.
– Två av tre har sagt ja och utifrån det tycker PTK och Svenskt Näringsliv att förslagen ska genomföras, sa Martin Wästfelt, som är PTK:s och fackförbundet Unionens förhandlingschef, till samma tidning i oktober.
Överenskommelsen är en ”krigsförklaring mot landets löntagare som skulle skapa tysta arbetsplatser och godtyckliga uppsägningar”, skrev ordförandena i sju LO-förbund (Byggnads, Elektrikerna, Fastighets, Målarna, Pappers, SEKO och Transport) i gemensam kommentar den 20 oktober. Men tyvärr har inte de sju LO-förbunden gett något svar på hur denna krigsförklaring ska besvaras.
Fyra av PTK:s 25 förbund (de båda lärarfacken, Teaterförbundet och Sveriges yrkesmusikers förbund) är mot överenskommelsen och inom exempelvis Journalistförbundet som också ingår i PTK finns stark kritik mot att förbundsledningen sagt ja till överenskommelsen.
Kamp eller underkastelse? Pressen behöver hållas uppe genom att fler fack och arbetsplatser reser krav på politisk strejk.
”Vi är förvånade och förbannade över att Journalistförbundet i ett så känsligt läge splittrar den fackliga enheten istället för att tillsammans med LO säga nej till försämringen av anställningstryggheten”, skriver fackklubben på Aftonbladet och liknande uttalanden har antagits av en rad andra klubbar.
Det finns också krav på att Journalistförbundets medlemmar måste få rösta om ställningstagande i LAS-frågan.
Den nya LAS-lag som ska utarbetas är en direkt följd av januariavtalet. Regeringen och dess samarbetspartner Centern och Liberalerna föredrog dock att ”parterna” (fack och arbetsgivare) skulle göra upp om LAS-försämringarna. Om inte skulle den statliga LAS-utredningen (Toijer-utredningen) bli lag.
Redan från första stund borde facken ha vägrat att förhandla under hot om lagstiftning, vilket arbetsgivarna dragit vinning av i de förhandlingar som förts.
I allt väsentligt går den överenskommelse som slutits arbetsgivarna till mötes. Särskilt glada är arbetsgivarna över de omfattande försämringarna som görs i turordningsregler och ändringarna av saklig grund för uppsägning av personliga skäl.
– Dessa förändringar underlättar för företagen. De leder till ett annat synsätt. Risken och kostnaden för att anställa går ner, säger Svenskt Näringslivs Mattias Dahl i Arbetsvärlden.
Det är en allt svagare regering som med stöd av två antifackliga partier vill att en arbetsgivarvänlig överenskommelse ska bli lag.
Avgörande ligger nu ytterst i händerna på de fackförbund som tydligt har sagt nej till försämringar i LAS. Kamp eller underkastelse? En appell för politisk strejk skulle få starkt stöd och förändra läget.
Det bara understryker vikten av att pressen hålls uppe genom att fler fack och arbetsplatser reser krav på att det sätts ett datum för politisk strejk. Om inte nu, när?
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.