Chile är ett av de fåtal länder i världen som förbjuder abort totalt, även i fall av våldtäkt, incest eller då moderns liv är i fara. Även dagen efter-piller olagliggjordes så nyligen som i fjol. Trots förbudet uppskattas det att mellan 60 000 och 200 000 illegala aborter genomförs årligen (Human Rights Watch).
I november 2008 la Uruguays president in sitt veto mot en lag som godkändes av senaten. Det nya lagförslaget skulle tillåta abort under de tolv första veckorna på grund av fattigdom, ålder och familjeförhållanden. Jämfört med andra latinameri- kanska länder är det ett radikalt förslag. Kuba är det enda landet i Latinamerika där abort är tillåtet utan rest- riktioner till och med tolfte veckan. Rådande lagstiftning i Uruguay ger endast rätt till abort vid våldtäkt eller vid fara för kvinnans liv. I alla andra fall riskerar både kvinnan och den som utför en illegal abort fängelsestraff. Trots det beräknas omkring 30 000 illegala aborter ske i Uruguay årligen och ofta följer livshotande skador (Latinamerika.nu den 14 november 2008).
Fallet med ”Rosita” i Nicaragua har varit uppmärksammat. År 2003 blev den nioåriga flickan gravid efter en våldtäkt, och först efter kvinnoorganisationers kamp fick hon genomföra en terapeutisk abort (abort med hänsyn till moderns hälsa).
Människorättsorganisationen CENIDH:s årsrapport för 2007 säger att våld inom familjen och övergrepp på barn tillhör Nicaraguas största problem. År 2006 upphävde man rätten till terapeutisk abort, vilket är ett brutalt rättsligt övergrepp. Unga flickor tvingas nu att ta konsekvenserna av en våldtäkt och genomgå livsfarliga graviditeter (Latinamerika.nu).
Polen har en av Europas mest restriktiva abortlagar, som infördes år 1993 till följd av kapitalismens återupprättande. Abort är endast tillåtet om det föreligger risk för kvinnans liv eller hälsa, om fostret är vanskapt, lider av obotliga sjukdomar eller om graviditeten är följden av våldtäkt eller incest – men även i de fall då kvinnor är kvalificerade för abort nekas de, ofta på grund av läkares rädsla för straff eller för att de själva bär på reli-giösa fördomar.
I USA gavs kvinnor fri aborträtt i och med Roe mot Wade-fallet i USA:s Högsta Domstol 1973. Domstolen slog fast att ett abortförbud på delstatsnivå strider med den amerikanska konstitutionen. Inskränkningar har dock pågått systematiskt, se- nast med Gonzales mot Carhart-fallet 2007.
Ett litet steg framåt är dock att president Barack Obama har upphävt den så kallade ”Mexico City Policy” eller ”Global Gag Rule”. Den innebär att internationella organisationer som utför aborter, hänvisar till ställen där aborter kan genomföras eller försöker påverka abortlagstiftningen inte kan få amerikanska biståndspengar.
Abortfrågan har synts i svenska media på senaste tiden efter rapporter om att en kvinna gjorde abort efter att hon fått veta att fostret var en flicka. Könsrelaterad abort är dock inget argument mot den fria aborträtten. Det är snarare ett bevis på att män värderas mer än kvinnor i dagens samhälle och visar nödvändigheten av kamp för kvinnors rättighe- ter; där fri abort är en del.
Sedan 1975 har kvinnor i Sverige rätt till abort till artonde veckan. Efter det får abort ske om särskilda skäl finns. Gränsen går vid tjugotvå veckor. Första januari 2008 fick utländska kvinnor rätt att göra abort i Sverige.
Viktiga förändringar av aborträtten genomfördes under andra halvan av 1900-talet i många länder där abort ofta legaliserades för första gången någonsin. Det var stora massrörelser under perioder av ökad klasskamp som ledde till de viktiga framstegen. Den första gången i historien som kvinnor fick rätt till fri abort på egen begäran var efter ryska revolutionen 1917, då världens första arbetarstat grundades.
Kvinnans frihet att välja inskränks också av nedskärningar på vården, låga löner, dålig barnomsorg och avsaknad av prisvärt boende. Kampen för att försvara kvinnans rätt till att fritt välja måste gå hand i hand med kamp för en lön att leva på, försvar av hyresrätten, barnomsorg och annan offentlig service. Nödvändigt är också sexualundervisning i skolorna och gratis preventivmedelsupplysning.
Det som behövs är masskamp av kvinnor och arbetare underifrån, för sin levnadsstandard och för sina fria valmöjligheter.
Johanna Evans