Krisen i Socialdemokraterna fördjupas. En valberedning har nu utsetts som ska ta fram en ny partiledning till kongressen i början på 2011. Diskussionerna kring partiets politik visar vilken väg S-ledningen vill gå: högerut. Mona Sahlins tal inför förtroenderådet den 4 december visar att man dragit slutsatsen att den påstådda inriktningen mot arbetslösa och sjuka, krav på återinförande av fastighetsskatten o s v var orsaken till valförlusten.Helt klart är S i kris – även om Mona Sahlin verkar vara mer eller mindre förvånad över det. I sitt ”avskedstal” den 4 december berättade hon om hur hon kom ut från ett möte i London där man diskuterat Mellanöstern och journalister överöste henne med frågor om ”krisen”. Det var först efter ett tag som Sahlin insåg att journalisterna inte frågade om Mellanöstern, utan om partiet.
I sitt ”avskedstal” tog Mona Sahlin upp de områden där hon tycker att en förändring är allra viktigast: en arbetslinje som tydligt bygger på både rätt och plikt, en ekonomisk politik tydligare byggd på kunskap för konkurrenskraft, en ny skattepolitik för jobb och välfärd, som inte skrämmer människor (läs: de rika och välbärgade) – är några av områdena hon nämnde.
Sahlin verkar se det som ett problem att S i valet blev dubbelt så stora som Moderaterna bland de arbetslösa och nästan fyra gånger så stora bland dem som har sjuk- och aktivitetsersättning.
– Men vi kan inte tala till en minoritet av folket – och förvänta oss en majoritet av rösterna! För det får vi inte. Då får vi 30 procent, sa Sahlin.
Som om Socialdemokraterna i de rödgröna slogs för sjuka och arbetslösa i valrörelsen.
Vilka talar för de mest utsatta i samhället? Inte är det då S.
I sitt tal tar Sahlin även om behovet av en politik som på allvar sätter småföretagen och entreprenörerna i centrum.
– Vi ska ha en politik som stödjer företagen att vara framgångsrika, göra vinst och anställa fler. Konkurrenskraftiga villkor för företagen är en helt central del av en framtidsinriktad näringspolitik, sa Sahlin.
Under den ekonomiska krisen har vi sett hur företag har massvarslat, och det svenska anställningsskyddet har avslöjats som svagt. Löntagarna är i behov av en politik som slår tillbaka attacker på LAS, försvarar strejkrätten, tar strid mot osäkra anställ- ningar o s v. Det är frågor som Sahlin lika lite som i valet nämnde ett ord om i sitt tal. Istället ser S att ”jobbskatteavdraget” är vad som gjort att de med arbete har röstat på moderaterna och Sahlin sa själv i talet att ”jobbskatteavdraget är inget orimligt sätt att sänka skatten på”.
Enligt Sahlin ska S vara ”oerhört tydliga” på en punkt: ”Det ska alltid löna sig att arbeta”.
Man undrar om hon frågade Fredrik Reinfeldt och resten av högeralliansen om lov för att använda deras fras, eller räknas det som ett eget då hon la till ”alltid”?
Sahlin vill också ha en bortre parentes i a-kassan. Även IF Metalls ordförande Stefan Löfven, som tillhör den absoluta S-toppen, efterlyser en bortre parantes i a-kassan.
”Löfven ställer sig vid slaktbänken tillsammans med Mona Sahlin som i helgen gav sig på flera heliga kor när hon tog avstånd från stora delar av den politik Socialdemokraterna gick till val på. Löfven vill t ex ha en tidsbegränsad a-kassa”, kommenterade SVT:s Rapport den 9 december.
Vad gäller skattepolitiken sa den avgående partiledaren att det var fel att vilja återinföra fastighets- och förmögenhetsskatterna. Sahlin sa att även om förmögenhetsskatten är ”fördelningspolitiskt rimlig” så måste man förhålla sig till väljarnas ”dom” över den.
– Vi kommer inte att chockhöja vanliga löntagares skatter. Att rösta på Socialdemokraterna ska inte vara en uppoffring, sa Sahlin.
För vem ska det inte vara en uppoffring?, kan man fråga sig, då Sahlin drar slutsatsen att väljarna dömer ut förmögenhetsskatten. Direktörer och pampar från Danderyd?
För alla vårdanställda, sjuka och så vidare var det en uppoffring att rösta på S, som i de landsting och kommuner där man styr står i spetsen för nedskärningar och privatiseringar, men utan alternativ höll många för näsan och valde det minst onda.
Privatiseringar av vården är något som gör vården mer ojämlik och att skattepengar kan håvas in av giriga direktörer vars leenden blir allt bredare.
Trots det sa Sahlin, skandalöst nog, att man ”slutligen måste lämna den destruktiva debatten om ja eller nej till privatisering av vinster. Vi ska stå på medborgarnas sida i välfärden – för friheten att välja och möjligheten att påverka.”
Att stå på medborgarnas sida är kanske svårt för högavlönade karriärister i de etablerade partierna. Att stå på medborgarnas sida är väl för dem detsamma som att gynna sina egna intressen. Hur vanliga medborgare egentligen har det vet de förmodligen inte mycket om.
Vem ska ta över ledningen för S? Klart är att oavsett ledning är Socialdemokraterna idag ett borgerligt parti som för högerpolitik. De slutsatser man drar är felaktiga och visar vägen fortsatt högerut.
Journalisten och författaren Christer Isaksson skriver i en artikel i Svenska Dagbladet den 23 november att IF-Metalls ordförande Stefan Löfven och Eva Nordmark (ordförande i SKTF) bör leda S.
Han skriver att partiet måste ”sopa rent” i toppen och att alla som var medansvariga för politiken mellan år 2006 och 2010 och valförlusten bör lämna sina poster. Isaksson anser att den nya partiledningen ska kompletteras med Stockholmsbörsens nya vd Jens Henriksson som ekonomisk talesperson – med utsikt att bli finansminister i en socialdemokratisk rege- ring. Vilken partiledning det skulle bli, med en partiledare som stått i täten för ett krisavtal med lönesänkningar på storföretagens villkor och en finanshaj! Medan S-krisen fördjupas ser ledningen en räddning högerut.
Kvar står arbetare, ungdomar, arbetslösa, pensionärer o s v ensamma – utan något politiskt alternativ som står på deras sida. Runt om i Europa ser vi hur regeringar, oavsett om de är socialdemokratiska eller inte, lastar krisens bördor på arbetare.
Radikala fackföreningsaktivister, miljöaktivister, kvinnokämpar o s v måste gå samman och börja föra diskussioner om vilken politik vi vill ha och ta de första stegen mot bygget av ett nytt arbetarparti.
Johanna Evans
