Fortsatt skolkamp mot nedskärningar

av Robert Bielecki // Artikel i Offensiv

Kampen mot skolnedskärningarna fortsätter runtom i landet. I Göteborg samlades ett hundratal utanför budgetfullmäktige den 8 november, och i Stockholm planerar Sveriges Lärare en protest till budgetfullmäktige utanför mötet den 23 november kl 17.30. Dessutom är det varje måndag utanför riksdagen protester mot vinster i skolan – ”Måndagar mot marknadsskolan”.

Torsdag den 8 november var det demonstration i Göteborg mot S-MP-V-styrets nedskärningsbudget. Det var Sveriges Lärare som kallade till den, som fick stöd av ett 30-tal från ett föräldranätverk mot nedskärningarna.
Vänsterpartiet, som på 1 maj i år basunerade ut att ”Vi har ett vänsterstyre i Göteborg, vi har tagit tillbaka kontrollen över välfärden – grattis Göteborg!”, samtidigt som man är delaktiga i att genomföra historiskt stora skolnedskärningar om och om igen, säger väl allt om dem.

Som Vi Lärare rapporterade den 8 november: ”Innehållet i budgeten är hon (Cecilia Warnholtz, ordförande för Sveriges Lärare i Göteborgs stad) däremot mycket missnöjd med. Den styrande trojkan Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet anger tonen tidigt i sitt budgetförslag: ’I årets budget finns inga stora ekonomiska satsningar.’”
Hon säger fortsättningsvis till Vi Lärare att:
– Vi har redan tvingats anpassa verksamheterna och det råder rekryteringsstopp i grundskolan. Skolorna får inte ta in vikarier, vi lärare får gå in och täcka upp för varandra. Men den styrande koalitionen säger att det ändå inte kommer räcka och att det behövs mer neddragningar.
I Göteborg har antalet arbetsmiljöanmälningar om dålig arbetsmiljö ökat med över 100 procent de senaste veckorna.

Situationen för personal och elever i skolan är eländig. Det behöver akut skjutas till resurser. Pengar finns – vilket också lärarfacket uppmärksammar med kommunernas stora samlade överskott. Men inte bara där, utan i samhället i stort med groteska bankvinster och utdelningsfester till aktieägarna.
Om skolkampen kan kroka arm med andra rörelser mot högerpolitiken i stort – som mot angiverilagen, mot nedskärningarna inom kultur, vård, kollektivtrafik med mera – och dessa blir till en enad och samlad rörelse kan man nå mycket längre. I längden krävs det strejker och massdemonstrationer för att bli kvitt den marknadspolitik som dominerar alla politiska institutioner.