av Stefan Lundqvist // Artikel i Offensiv
På söndag börjar fotbolls-VM. Fram tills finalen den 18 december ska 32 landslag totalt spela 64 fotbollsmatcher på 12 arenor, varav sex har byggts upp i Qatars huvudstad Doha. Under en månad ”bjuds” alla fotbollsälskare in till en daglig fest. Men festen för ögat kommer också att ha en bismak.
De allra flesta vet idag att fotboll-VM i Qatar – ett litet, hett land i öken utan fotbollstradition – har kommit till stånd på grund av ett korrupt FIFA (Internationella fotbollsförbundet) och har tagit livet av 6 500 migrantarbetare.
Det handlar om makt, pengar och korruption. FIFA sägs i en dokumentär på Netflix ha blivit en kommersiell organisation i samband med att den förmögne brasilianske industrimannen Joăo Havelange blev ordförande 1974, snart assisterad av den schweiziske affärsmannen Sepp Blatter som 1998 också tog över hans ledarmantel.
FIFA:s utvecklingsprogram handlade till viss del om att sprida sporten, men mer om att tjäna pengar på att sälja olika rättigheter till mästerskapen. Coca-Cola och Adidas kom in som stora sponsorer och människorna i FIFA började omge sig med pengar och lyx. Att arrangera mästerskap gav glans åt värdländerna, blev lukrativt för affärsmän och företag medan politikerna tömde statskassan för att finansiera nödvändig infrastruktur.
FIFA:s val av värdland för mästerskap blev en magnet för mutor där medlemsnationernas delegatröster blev guld värda och många delegater lät sig köpas. Bland andra FBI har gjort razzior och undersökningar där korruptionen har avslöjats.
I dokumentären Qatar – landet som köpte fotbolls-VM, som finns på SVT Play, berättas historien om hur den förre franska presidenten Sarkozy, Qatars dåvarande kronprins shejk Tamim och UEFA:s (europeiska fotbollsförbundet) ordförande Michel Platini mer eller mindre gjorde upp om hur Qatar kunde få mästerskapet 2022.
Över en lunch på Élyséepalatset i Paris övertalades Platini att lägga sin röst på Qatar. Själv påstår han att han redan innan mötet hade bestämt sig för Qatar. Andra säger att han innan hade förespråkat den andra huvudkandidaten USA. Platini fick sedan med sig anhängare bland de europeiska förbunden och Qatar vann valet om värdskapet.
Denna överenskommelse ”betalades” under följande år av att Qatar köpte franska luftvärnssystem, jaktflygplanet Rafale och den krisande fotbollsklubben Paris Saint Germain (PSG). Sebastien Bazin, som sålde PSG, är numera vd för den franska hotellkedjan Accor i Qatar som står för en stor del av inkvarteringen av VM:s besökare. Michel Platinis son Laurent har blivit vd för det qatariska bolaget Burrda Sports.
Dokumentären avslöjar hur 500 000 av Qatars 2,5 miljoner gästarbetare lever bakom en fasad, där Qatar säger att förbättringar har gjorts med en minimilön på 280 euro i månaden och högst 48 timmars arbetsvecka. Reportrarna intervjuar och filmar verkligheten med sina mobilkameror då fotografering är förbjudet.
Arbetarnas pass är beslagtagna så länge de har ett arbetskontrakt. De bor i stora industriområden utan en grön fläck av gräs. De säger att de måste försörja sig och sina familjer samt att Qatar har jobb och betalar lite mer än i deras hemländer. Men för att få komma till Qatar och arbeta har de varit tvungna att betala uppåt 2 000 euro, en oerhörd summa som gör att de står i skuld från första början.
I Qatar, ett av världens rikaste länder, är priserna höga och det blir dyrt för arbetarna att leva och få något över. De tvingas hålla till godo med gammal, sämre mat på en marknad för utgångna livsmedel. Fem euro för ett gethuvud som snabbt försämras i hettan.
Arbetare berättar att de jobbar 12 timmar per dygn 7 dagar i veckan och har 3 dagar ledigt i månaden. I ett kök för tvåhundra finns två gasbrännare att tillreda maten på. Qatars förordningar säger att varje sängplats ska ha en yta på 6 kvadratmeter och vara avskärmat. I dokumentären visas verkligheten. I ”Davids” sovrum sover sju personer på en yta av 10 kvadratmeter och luftkonditioneringen har inte fungerat på månader.
Arbetare som intervjuas säger: ”Väst har stort inflytande över det här landet. Annars skulle inte Qatar få vara värdland. Det handlar om att tjäna pengar, men folk lider väldigt mycket. Alla vi migrantarbetare säger att det måste bli en förändring.”
Svenska facket Byggnads som har besökt och inspekterat byggarbetsplatserna i Qatar säger att minst 6 500 arbetare har fått sätta livet till i bygg- och anläggningsarbetena. Frånvaro av fackföreningar och arbetsskydd har lett till fallolyckor, värmeslag, klämskador med mera.
Fotbollspelare har i varierande grad uttryckt kritik mot de förhållanden som arbetarna i Qatar tvingas arbeta under. Landslagen i Australien, Danmark och Norge har gjort kollektiva t-shirts-manifestationer före landskamper.
Nättidningen Blankspot.se har gjort en internationell opinionsundersökning där majoriteten fotbollssupporters säger att Qatar inte skulle ha fått stå värd för fotbolls-VM eftersom de inte lever upp till FN:s regler för mänskliga rättigheter.
Läs mera:
Olof Lundhs bok om vägen till VM i Qatar, Templet i öknen, som fått bra kritik.
Blankspot.se
Offside, Svenskt fotbollsmagasin men också gratis podd.
Se mera:
Qatar-landet som köpte Fotbolls-VM – SVT Play
Sanningen om Fifa: Fotboll, pengar och korruption – Miniserie i fyra delar på Netflix
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.