Franska valet: Macron vann ”pest eller kolera”-valet

av Vilgot Karlsson // Artikel i Offensiv

Den 24 april avgjordes andra omgången i det franska presidentvalet, och för första gången sedan 2002 återvaldes en sittande president. Nyliberale presidenten Emmanuel Macron (partiet Framåt!) vann med 58,5 procent av rösterna mot motkandidaten Marine Le Pen från det rasistiska partiet Nationell Samling, som fick 41,5 procent. Som jämförelse fick Macron 66 procent och Le Pen 33 procent i slutomgången i det förra presidentvalet 2017.

Det är extremhögerns bästa resultat sedan andra världskriget, och ett tydligt tecken på hur normaliserad Le Pens rasistiska politik och retorik har blivit. Macrons regering har till exempel försvårat för invandrare att få bidrag, sagt att ”alla som inte har skäl att vara här ska kastas ut”, och i sitt tal direkt efter valsegern talade han om hur ”ilskan som ledde mina medmänniskor till att rösta på extremhögerns projekt måste få ett svar. Det är mitt och mina kollegors ansvar.”

I ett val mellan Macrons nedskärningspolitik och skattelättnader för de rika, vilket har gett honom öknamnen ”de rikas president” och ”bankiren”, eller högerpopulistiska och rasistiska Marine Le Pen som har stött Putin och vars parti har rötter i nazismen, är det inte konstigt att antalet röstberättigade som avstod var rekordhögt.
26 procent avstod från att rösta i valets första omgång och 28 procent i andra omgången, de högsta siffrorna sedan 1969. Två tredjedelar av de under 25 år röstade inte alls. Nästan 9 procent röstade blankt eller lade en medvetet ogiltig valsedel, och två tredjedelar av de under 25 år röstade inte alls. Av de som röstade på vänsterkandidaten Jean-Luc Mélenchon i första omgången valde 44 procent att avstå i andra omgången medan 38 procent röstade på Macron och 18 procent på Le Pen.
I en undersökning angav 91 procent av Mélenchonväljarna som röstade på Macron att de gjorde det för att stoppa Le Pen. Under valdagen bröt spontana protester ut runt om i landet där i synnerhet unga och studenter ropade ”varken Marine eller Macron”, i frustration över ”pest eller kolera-valet”.

Le Pen fick störst stöd i det industritäta norra Frankrike, vid Medelhavskusten samt i Frankrikes utomeuropeiska delar, alla områden där Macrons politik slagit hårdast, medan Macron hade störst stöd i centrala och västra Frankrikes stadskärnor, från medelklassen, höginkomsttagare och pensionärer.
De stigande matpriserna och elräkningarna har haft en stor påverkan. Nästan hälften av väljarna ansåg att köpkraft var den viktigaste valfrågan, medan mindre än en tredjedel ansåg att invandringen var det.

Det är sannolikt att nya vågor av Gula västarna-liknande protester kommer att uppstå i samband med en allt mer desperat ekonomisk situation för arbetarklassen och landsbygdsborna.
Att den vänsterpolitiska Mélenchon fick nästan lika många röster som Le Pen i första valomgången är talande för antietablissemangstämningarna som råder, men det saknas en genuin, organiserad rörelse av och för arbetarklassen.
Ilskan mot presidentvalet och de överlappande politiska och ekonomiska kriserna måste kanaliseras i en kollektiv kamp för ett annat system, ett tredje val bortom kapitalismens parlamentariska rävsax som alltid står mellan högern och extremhögern.