Friska vinnare och sjuka förlorare när vården blev en marknad

Av PER OLSSON // Artikel i Offensiv

I den nya marknadsstyrda vården med fri etableringsrätt och konkurrens istället för samarbete är friska vinnare och fattiga förlorare. Det framgår tydligt av Anna Gustafsson bok Du nya sköna vård (Mondial, 2024), som varmt rekommenderas.

Anna Gustafsson, som är journalist på Dagens Nyheter, har i en lång rad granskande reportage avslöjat vad som har hänt efter att vården, särskilt i Region Stockholm, blivit en marknad. I Stockholm finns flest vårdval och, vilket inte är någon tillfällighet, landets dyraste vård. Med fakta och hundratals intervjuer visar boken att marknadsstyrningen och vinstjakten går helt på tvärs med hälso- och sjukvårdens mål om ”en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen (…) Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården.”
Boken ger vårdkampen en röst, och den inleds med att författaren tar oss tillbaka till Sjukvårdsuppropets stora demonstration i Stockholm i december 2019 mot varsel och nedskärningar på akutsjukhusen.
Sjukvårdsuppropets kamp och informationskampanjer speglas sedan vidare i flera kapitel tillsammans med andra vårdkamper och en rad andra vittnesmål från vårdanställda landet runt.

”Vård efter behov var det inte. Vi öppnade en ’snorjour’, på bekostnad av multisjuka”, säger Elisabeth Bos Sparén, tidigare verksamhetschef vid Jordbro vårdcentral, om vad som blev följden av det så kallade vårdval som det nyliberala styret i Stockholms landsting (idag Region Stockholm) infört år 2009.
Jordbro är ett arbetarområde där medelinkomsten är låg och ohälsotalet högt. Men trots det stora vårdbehovet fick vårdcentralen ingen kompensation, utan ersättningen skulle bestämmas utifrån antalet besök. Detta missgynnade de socioekonomiskt svaga delarna av regionen med många äldre, personer med kroniska sjukdomar och multisjuka. ”I Jordbro räckte resurserna inte till för att erbjuda en jämlik vård”.
Efter stark kritik mot att systemet innebar att hälsoklyftorna ökade ändrades ersättningssystemet, och områden med störst vårdtyngd fick extra ersättning – men långt ifrån enligt behov. Orättvisorna kvarstår.

När författaren besöker vårdcentralen i Jordbro 2023, nästan 15 år efter vårdvalet, vittnar den nya verksamhetschefen Reza Mohammadi om hur man har tvingats rikta in sig på att rekrytera underläkare och de som utbildar sig till AT- och ST-läkare för att åtgärda bristen på allmänläkare och slippa vara beroende av hyrpersonal.
”Många läkare väljer dock att lämna Jordbro efter utbildningen för att jobba någon annanstans. Bristen på allmänläkare är stor, och de flesta läkare bor i innerstaden, eller på norra sidan”.
Vid tiden för besöket i Jordbro hade det ICA-ägda apoteket Apoteket Hjärtat – som fanns i samma byggnad som vårdcentralen – lagts ned, trots ilskan som nedstängningen mötte och den kampanj som SAV i Jordbro tog initiativ till. ICA-koncernen tyckte inte lönsamheten var tillräckligt hög i Jordbro och menade att det ”inte fanns ett behov”.
”Allt handlar om pengar. Jag har erbjudit lokaler inne på vårdcentralen så att de kanske kan ha ett miniapotek några dagar i alla fall”, säger Reza Mohammadi. Men Jordbros 10 000 invånare saknar fortfarande ett apotek.

Avregleringen av apoteken inleddes samtidigt med vårdvalet, och båda resulterade i att invånarna i fattiga områden och glesbygden blev förlorarna.
Först flyttade barnavårdscentralen i Jordbro ihop med vårdcentralen för att klara hyran efter att vårdvalet infördes. Sedan beslöts att de fyra barnavårdcentralerna i Haninge skulle slås ihop till en. Haninges befolkning växer betydligt snabbare än i resten av landet; antalet kommuninvånare har snart passerat 100 000. Men det dåvarande högerstyret i regionen ansåg att en barnavårdscentral får räcka, eftersom ”det finns så bra kommunikationer och det blir bättre för Haningeborna”.
Blev det ”bättre”? Inte alls: ”De nyfödda i Haninge har inte alls i samma utsträckning som i andra kommuner i länet fått besök av en sjuksköterska i hemmet de senaste åren, något alla familjer med nyfödda ska erbjudas enligt det nationella barnhälsovårdsprogrammet. Bara var femte familj i Haninge har fått hembesök efter centraliseringen. Det kan jämföras med åtta av tio i hela Stockholms län.”
Även i många andra socioekonomiskt svaga områden i Stockholm har vårdvalet inneburit att barnavårdscentraler (BVC) försvunnit, men däremot har det skett en närmast överetablering av antalet BVC:er i Stockholms innerstad. I enbart Norrmalm finns nu sju barnavårdscentraler.

När vården blev en marknad fick rika människor ett överflöd. Fattiga fick ingenting. Vårdkedjor slogs sönder, den offentliga vården dränerades och vården flyttades inte alls ”närmare patienten”. Den utlovade satsningen på primärvården (vårdcentralerna) har uteblivit.
”Ökningen av antal vårdcentraler har skett utan att regionerna lägger mer pengar på primärvården. De ekonomiska resurserna har smetats ut och bristen på allmänläkare är inte löst”. ■