G7 – i kalla krigets tjänst

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Under den gångna helgen höll rikemansklubben G7 ett nytt toppmöte. Denna gång var det i japanska Hiroshima, en stad som för 77 år sedan atombombades av USA.

”G7-toppmötet som ska hållas i Hiroshima bär en särskild symbolik”, skrev Japans premiärminister Fumio Kishida dagarna innan toppmötet och påminde om att han ännu ser en värld utan kärnvapen som sitt livsverk.
Vidare uttryckte han en förhoppning om att mötet skulle bidra till fred och militär nedrustning. Detta trots att Kishida leder en regering som under USA:s kärnvapenparaply snabbt rustar upp landets militär. I år höjdes anslaget till den japanska försvarsmakten med 26 procent och målet är en fördubbling av militärutgifterna till år 2027.
Kishidas politik och att G7-länderna, varav tre är kärnvapenmakter, möttes i Hiroshima var en skymf mot de hundratusentals som föll offer för de atombomber som släpptes över Hiroshima och Nagasaki 1945.

För USA-imperialismen har G7 blivit ett allt viktigare vapen i det nya kalla krig som man tillämpar mot den kinesiska imperialismen. Mötet blev en framgång för USA-imperialismen som lyckades med att förena övriga Västländer bakom sin hållning.
”G7-ledarna uttryckte sig hårdare än någonsin när de på söndagen anklagade Kina för att använda sin mäktiga ekonomi i påtryckningssyfte så snart ett land inte följer det kinesiska kommunistpartiets politiska linje”, skrev Dagens Nyheter i en kommentar.
Vid toppmötet deltog även Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj som fick det väntade beskedet från Joe Biden – USA ger grönt ljus till att det amerikanska stridsflygplanet F-16 skickas till Ukraina och ordnar med utbildning för de ukrainska stridspiloter som ska flyga planen.
Med nya vapenleveranser till den ukrainska regeringen och ytterligare sanktioner hoppas USA och Väst på att en försvagad, isolerad Putinregim snart ska ge upp sina krigsansträngningar, så att man helt kan fokusera på att bekämpa huvudrivalen på världsarenan – den kinesiska imperialismen.

Den skärpta globala maktstriden osäkrar världen.

– Kina är den största utmaningen i vår tid, sa den brittiska premiärminister Rishi Sunak vid toppmötet.
Sunaks uttalande återspeglar den väldiga scenförändring som har ägt rum. Under 2010-talet, och särskilt omedelbart efter Brexit, ansågs handeln med Kina utgöra en ny livlina för den brittiska kapitalismen. Mellan 2010 och 2020 tredubblades den brittiska exporten till Kina, som blev landets tredje största handelspartner.
”Men nu överväger premiärminister Sunak införa både exportbegränsningar och striktare kontroll av brittiska investeringar i Kina. Sunak säger också att vad gäller politiken gentemot Peking så är han ’i mycket’ en Joe Biden” (nyhetssajten Bloomberg den 17 maj).
Storbritanniens regering är inte ensam om att göra samma omsvängning och det som de europeiska regeringarna benämner som riskminskning, på engelska de-risking, gentemot Kina får ekonomiskt och politiskt samma utfall som USA:s strävan efter att bryta beroendet av Kina (de-coupling).
”Kina nämns inte en enda gång i G7:s särskilda uttalande om ekonomisk säkerhet – men allt handlar om Kina (…) och med detta gemensamma uttalande uppnåddes vad som troligen kommer att bli det bestående arvet från toppmötet”, skriver den konservativa tankesmedjan Atlantic Council triumfatoriskt den 22 maj och tillägger att för två år sedan skulle aldrig ett sådant uttalande ”specifikt riktat mot Peking” ha kunnat antas.

Den skärpta globala maktstriden som G7-toppmötet manifesterar osäkrar världen. Risken är överhängande för att motsättningarna de imperialistiska makterna emellan ger upphov till de nya krig och katastrofer.
En socialistisk värld är inte bara en möjlighet, utan en absolut nödvändighet för att säkra mänsklighetens och planetens framtid.