av Raymond Stokki // Artikel i Offensiv
Inför G7-toppmötet som startar på fredag avslöjas det nu att G7-länderna satsar miljarder på fossil energi, mycket mer än på grön energi. Under pandemin har större delen av satsningar och räddningspaket gått till fossilindustrin. För lite görs och för sent, totalt motstridigt till Parisavtalet, och det är tydligt genom de rikaste länderna att kapitalismen är ett hinder för jordens överlevnad.
Tidningen The Guardian rapporterar om hur G7-länderna under pandemin har satsat miljarder på fossila industrier som bil och flyg snarare än att satsa på grönare industrier eller överhuvudtaget på sänkningar av koldioxidutsläpp. Trots retorik om klimat och miljö avslöjas nu att G7 gett 189 miljarder dollar till stöd för olja, kol och gas, räknat mellan januari 2020 och mars 2021. Grönare energi har fått 147 miljarder dollar.
En undersökning visar att västs stora industriländer (G7) vare sig sett allvaret i pandemin, eller tagit tillvara på vad som visat sig varit möjligt och därmed satsat på grönare industrier. Istället har de gett räddningspaket till främst flyg- och bilindustrierna och oftast utan några som helst krav på att pengarna eller viss del måste användas till att utveckla grönare alternativ.
Det har visat sig att 80 procent av pengarna som satsats på icke förnyelsebara energier har varit helt utan krav på klimatanpassade motprestationer. Ensamt har bil- och flygindustrin fått 115 miljarder dollar i corona-räddningspaket och det är endast G7-ländernas satsningar. Endast 10 procent av av räddningspaketen gick till förnybar energi och energieffektiviseringar.
Eftersom G7 har satsat mest på transportsektorn innebär räddningspaketen att dessa aktivt har gått emot Parisavtalet. Det innebär stöd till industrier som kan fortsätta med koldioxidutsläpp i åratal. Totalt har världens 50 största ekonomier spenderat 14,6 biljoner dollar i stimulanspaket.
Kapitalismen har under pandemin visat sig som den den nakne kejsaren. Krisen har visat att det finns pengar att satsa på ekonomisk reglering, satsningar på grön framtid, möjlighet att rädda arbetare och framför allt att samhällen kan ställa om till något nytt oerhört snabbt, men de steg som är nödvändiga har inte tagits.
Överlag har G7-länderna inte satsat på vare sig gröna jobb eller teknik som möjliggör viktiga steg ifrån koldioxidutsläpp. Dessa länder står bara för en tiondel av världens befolkning, men 25 procent av hela världens koldioxidutsläpp.
Små steg i rätt riktning har dock tagits; till exempel har Italien tillfälligt stoppat borrning efter fossila bränslen, Storbritannien och Frankrike tar politiska steg för att internationellt stoppa stödet till fossilindustrierna. Storbritannien har också infört ett förbud för nya bensin- och diseldrivna bilar från 2030.
Det låter kanske som enorma och viktiga steg, men samtidigt har en första omfattande studie blivit klar som avhandlar världens steg mot netto nollutsläpp som International Energy Agency står bakom. Den visar att oavsett om de löften som regeringar har flaggat för skulle uppnås är det för lite och för sent; målen om noll netto i koldioxidutsläpp till 2050 kommer inte att nås. Därmed har vi inte möjlighet att hålla oss under 1,5 graders uppvärmning, i enlighet med Parisavtalet.
Det är uppenbart att det inte kan vara upp till de stora ekonomierna eller regeringar att stoppa klimatkrisen. Det krävs ett totalt uppbrott av dagens samhällssystem, den ekonomiska diktatur som vilar på ojämställdhet och plundring av naturens resurser med klimat och liv som offer. Vi kan inte fortsätta i samma hjulspår, inte ens bredvid, vi måste gå åt ett helt annat håll, med demokratisk planering av samhället för allas vår framtid.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.